Förkylt

Hemma med förkylning och feber. Borde inte sitta vid datorn, men det är så tråkigt att ligga stilla och stirra upp i taket.

Ni tror kanske att jag är klar med mitt skript. Jag trodde ju att jag skulle blir klar tisdag förra veckan. Ha. Jag hade underskattat Processen ännu en gång.

– Okej, sa jag. Dokumenten är skrivna. Dokumenten är granskade. Jag brinner av iver att börja jobba. Så hur får jag access till servern?

K. tittade på mig. Jag skulle nästan påstå att han såg orolig ut. Nästan som om han stod i vägen för en folkilsken programmerare som inte längre tänkte sky några medel för att göra det han gjorde bäst, nämligen att koda. Han började tala mycket snabbare än han brukade:

– Det blir nog inte så lätt. Vi brukar inte jobba så. Vi utför implementationen och lämnar sedan över programmet eller skriptet till Systemprovningen… Det brukar funka bra… ingen annan har klagat… och när det är testat överlämnar Systemprovningen skriptet till Driftsättningen, som installerar det på servern och testar det… Det är så Processen föreskriver det…

– Och sedan får jag tillbaka skriptet med den intelligenta kommentaren att det inte funkar…

– De brukar vara hjälpsamma. De brukar skicka med en hel logg med alla felutskrifter…

– Jag brukar inte koda i blindo, sa jag, och jag testar mina program själv. Hur jag kan få access?

Vi gick till hans chef. Tvärstopp. Han var inte direkt ovänlig, men som han förklarade det var han bunden till händer och fötter av Processen och man måste sitta still i båten och det tjänar inget till att hetsa upp sig och om Revisionen får reda på…

– Revisionen! sa jag. De kommer förstås och yxmördar mig i serverrummet precis som Josef!

Det blev tyst.

– Vi brukar inte prata om sånt, sa chefen, för i så fall vill alla bli förflyttade, men Josef har blivit förflyttad, faktiskt blivit befordrad på så sätt och vis… vart är förstås hemligt, men jag kan försäkra er att han mår bra och att det är rena fantasier att Revisionen skulle använda såna metoder. Löjligt, rena fantasier, inget annat än fantasier…

Han tystnade ett ögonblick och stirrade på oss.

– Tror ni mig inte? Mina uppgifter kommer från den säkraste av källor…

Han reste sig innan han fortsatte:

– Från Revisionen.

Processen fortsätter

Granskningsmötet skulle ha börjat klockan nio. Någon som hette Josef saknades.

– Kan vi inte börja utan honom? sa jag.

Min fråga ignorerades. Man diskuterade vad som hade hänt med Josef.

– Revisionen har hämtat honom, sa någon. Jag är säker på att jag hörde mystiska ljud från serverrummet i…

– Det är bara en myt, sa K. Inga svartklädda…

– Jag är säker på att jag såg ett rep i hans bokhylla förra veckan…

– Det låg en pillerask brevid tangentbordet…

– Han var två minuter sen till förra sektionsmötet…

Vid halv tio avbröt vi mötet, efter att kommit överens om att återuppta det halv fyra.

– Du verkar jäktad, sa K. till mig när vi lämnade mötesrummet.

– Vad var det med piller och rep? sa jag.

– Normalt skulle vi bokat in mötet en annan dag. Processen säger inget om att man ska jäkta på som du gör…

– Säger den att man inte får jäkta då? Hur var det med pillren?

– Nä, inte direkt, sa K. Fast ingen här har bråttom. Det man inte hinner idag hinner man i morgon. Lönen kommer ändå, bara man följer Processen…

Vi var framme vid Josefs rum. Det satt ingen namnskylt vid sidan av dörren och rummet innehöll ett skrivbord, en kontorsstol, en papperskorg och en bokhylla. Inget mer.

– Det är en myt, sa K. Om det verkligen låg ett rep i bokhyllan fanns det säkert någon naturlig förklaring… Ingen har lagt repet där för att han skulle hänga sig själv…

– Va? Vem skulle göra det?

– Revisionen, men det är alltså en myt. De granskar vårt arbete, men de skriver bara en rapport som överlämnas till våra chefer. De lägger inte ut redskap för hjälpa oss att ta livet av oss, och det finns inga svartklädda män som hämtar oss och släpar in oss i serverrummet och hugger ner oss med en skalpell. Hur skulle det se ut? Det skulle ju bli blod överallt… Herregud, blodet kan ju tränga in i fläktarna och servrarna kan krascha…

– Det är klart att det är en myt, sa jag. Det vore ju olagligt, och oetiskt…

– Rapporten kan ju leda till lönesänkning, men bara i grova fall. Ofta blir det bara en erinran, eller kanske utebliven löneförhöjning ett år…

– Men vad har hänt med honom då? sa jag.

När jag åkte hem efter mötet var jag ändå optimistisk. En ersättare för Josef hade utsetts och vi klarade av mötet på en knapp timme. Jag var säker på att det värsta var över och det bara återstod att skriva skriptet dagen därpå, det vill säga tisdag förra veckan.

Hej vad jag bedrog mig.

Processen

Jag har fortfarande ingen teve. Jag får den kanske nästa vecka.

Jesper har avslutat sin praktik och bloggandet i min blogg. Om han får lust att blogga vidare kommer han göra det i en egen blogg. Jag har lovat att länka till honom, ifall det är någon av er, trogna läsare, som skulle vilja följa hans vidare äventyr och kränkningar.

Den gångna vecka har jag tillbringat på en annan del av koncernen, i trakter där man tillber Processen och dess profet Iso Niotusen. Eller var det tvärtom? Jag måste erkänna att mina teologiska kunskaper är bristfälliga.

I alla fall hade jag blivit anlitad för att skriva ett enkelt Perl-skript för att överföra information från en server till en annan. Något som borde ta högst en halv dag under normala omständigheter, inklusive en generös marginal för strul.

I normala fall skulle jag ha loggat in på servern, inspekterat den och jobbat fram skriptet steg för steg. Först skriver man några rader kod som bara läser in filen i fråga och skriver ut den. När man har testat att det funkar lägger man in funktionaliteten efter hand och testar genast att det är rätt så långt. Om det blir något fel är det uppenbart var felet ligger och det är snabbt att rätta.

– Vi jobbar inte så, sa K. Vi har aldrig jobbat så och kommer aldrig att jobba så.

(Jag kallar min kontaktperson K., för i det speciella tystnadspliksavtal jag fick skriva under stod det på sidan 37 att jag aldrig under några som helst omständigheter fick nämna hans namn i bloggar eller andra externa webbsidor.)

Nähä. Processen föreskriver att först skriver man ett flertal dokument, bland annan en beskrivning av vad skriptet ska göra (functional specification), men även hur skriptet ska implementeras (implementation proposal) och testas (test specification).

– Implementationen är uppenbar, sa jag. Det räcker med en funktionsbeskrivning och kanske…

– Processen medger inga undantag.

Revisionen bestraffade strängt alla avvikelser från den rätta Processen, fast det var oklart hur. K. hävdade bestämt att det bara var en myt att Revisionen utdelade spöstraff. Troligen hängde de inte heller upp syndarna i tummarna, även om K. inte avvisade det lika kategoriskt.

Det tog tog två långa dagar att skriva dokumenten. Det var torsdag och fredag förförra veckan. När jag åkte hem hade jag reviderat min tidsplan för den nya strulfaktorn och kommit fram till att jag borde kunna bli klar på måndag kväll

Hej vad jag bedrog mig.

Fullt upp

Det var inte lugnt innan, och det blev inte bättre för att chefen dök upp med den där praktikanten som han skulle ha tagit hand om själv, om det inte hade dykt upp en brådskande tjänsteresa.

– Ta väl hand om Jesper och lär honom allt du kan. Måste rusa.

Jaha. Jag hade också lust att rusa iväg. Jag kan inte påstå att jag gillade hans attityd. Han gick någon programmerarutbildning och hade hyfsade betyg, men han kunde inte programmera för fem öre.

– Jag har inte skrivit en kod rad Java i hela mitt liv, sa han. Jag har alltid övertala andra att göra mina inlämningsuppgifter. Med smicker kommer man hur långt som helst.

– Tror inte att jag har något att lära dig, sa jag. Du kommer att gå långt inom IT-branschen.

Kränckt!!!

jag e kränckt!!!

arne tycktte ja kunde typ blågga om de i stellet för å springa runt å gnälla om de på jåbbet! jag pracktiserar på de där jäla stora företaget du vet som krenger allt möjligt. arne e typ hanledare för mej då å han tyckte jag jerna fick jästblogga här!

de suger fett med alla jäla väcktare i tunnelban. men va fan, här kommer man altsså å är jäcktad som fan å så e det tvärståpp för att där står två jäla väcktare me själlyssande typ vestar å så sejer dom att ja måsste visa biljett för att åka me.

men va fan. de e värckligen kränckning. huur fan ska en annan kunna åka me tuben? har tammefan intte tjackat en biljett i hela mitt liv!!! jag ska typ stämma de där essell. jag kuta iväg till nästa station å de tog en kvart å jag va genomsvetti när jag kåm fram. ska de va på det här viset att änkel studänt intte ska kunna åka tunnelbana såm alla andra!!! va! jag kräver respäckt!

/jesper

Velar

Livet går på tomgång och teven har gått sönder.

Måste göra något åt det. Ringde Lasse. Han hade en extra teve som jag kunde få för en hundring. Han kommer över med den i veckan.

Återstår livet. Det är inget fel att vara singel. Man har full frihet och kan få väldigt mycket gjort på kvällar och helger och utveckla sig i alla möjliga riktningar. Man har också friheten att låta bli. Man kan sitta hemma och läsa tidningen eller slösurfa eller titta på någon amerikansk tv-serie på Kanal 13 och springa ut i köket och bre en macka när reklamen börjar. Det finns alltid tid att utveckla sig och göra något av livet – någon annan dag.

Jag har funderat på om det är jobbet som suger musten ur mig. Det känns som om jag springer så fort jag kan bara för att hålla näsan över vattenytan.

Jag har skickat iväg en jobbansökan till ett nytt jobb verkar intressant, i alla fall att döma av den fåordiga platsannonsen. Jag velade ett bra tag innan jag fick tummen ur. Det var Lasse som till slut övertygade mig.

– Men vafan, det är klart att du ska söka. Ingen har väl dött av en anställningsintervju.

Yngve får glädjefnatt

Var hemma hos Yngve och fikade och lämnade tillbaka några böcker.

Jag blev kvar en dryg halvtimme. Vanligtvis brukar vi sitta och prata längre än så när jag besöker Yngve, men idag har Apple släppt Aperture 2, som är ett program för att hålla reda på foton.

Yngve höll som bäst på att ladda ner och installera en prova-på-gratis-i-30-dagar-version av Aperture 2 när jag kom. Jag undrar bara, om den nya versionen är så mycket snabbare och finessrikare (mer än 100 nya finesser, enligt Yngve), hur klarade Yngve av att använda den gamla versionen? Var inte den väldigt finessfattig och långsam?

Jag kände mig överflödig, så jag mumlade någon ursäkt och drog hemåt.

A day in the life

7.29 Anländer till jobbet. Tar kaffe. Läser mailen.

7.46 Chefen ringer. Kan jag fixa en tillfällig arbetsplats åt en konsult? (”Jag vet att det inte är ditt jobb, men jag fick inte tag i någon annan.”)

8.01 Nästan klar med mailen när en av mina kollegor kommer till jobbet och småpratar en stund.

8.15 Går ned till fiket och köper frukost.

8.20 Skakar yoghurtflaskan ordentligt. Öppnar den. Fortsätter läsa mail. Skakar flaskan igen.

8.32 Har torkat upp all yoghurt från kläder och stol, samt hämtat ut ett nytt tangentbord ur förrådet (lyckligtvis har vi ett eget förråd för förbrukningsmaterial). Fortsätter med frukost och mailläsning.

8.42 Klar med mailen. På väg för att fixa till en arbetsplats åt konsulten när Anders kommer. Han var sjuk förra veckan och undrar om det hänt något särskilt.

9.35 Chefen ville att jag skulle skriva ner allt, men jag har redan skrivkramp. Tar det lite mindre detaljerat i fortsättningen. Arbetsplatsen är klar. Blev bara avbruten av två telefonsamtal. Fick jaga tangentbord för vi hade bara ett kvar i förrådet och det var trasigt.

10.00 Har klarat av några småsaker och tidrapporterat (måste göras före 10). Sätter igång med en rapport som måste vara klar före tolv. Det blir tajt.

11.55 Rapporten klar och inlämnad. Blev bara störd av fyra telefonsamtal och tre kollegor som ville fråga något. Ett av samtalen var från chefen som meddelade att konsulten inte kommer idag, utan senare i veckan.

12.30 Mailläsning och småplock. Tre telefonsamtal. Går på lunch.

12.52 Kände mig jäktad. Måste få iväg en beställning innan sektionsmötet som börjar 14.00.

14.00 Alla sitter och väntar på chefen.

14.07 Mötet börjar. Det handlar om hur vi kan bli effektivare.

16.28 Mötet avslutas. Det skulle ha slutat senast 16.00. Jag kommer för sent till ett bokat kundbesök. Chefen vill prata några ord med mig.

16.52 Rusar iväg till kundbesöket.

20.32 Hemma, efter en snabb burgare. Blev inte klar hos kunden. (Det gällde en uppgradering från Windows Vista till Windows XP. Eller ”nedgradering” som det officiellt kallas.)