Processen

Jag har fortfarande ingen teve. Jag får den kanske nästa vecka.

Jesper har avslutat sin praktik och bloggandet i min blogg. Om han får lust att blogga vidare kommer han göra det i en egen blogg. Jag har lovat att länka till honom, ifall det är någon av er, trogna läsare, som skulle vilja följa hans vidare äventyr och kränkningar.

Den gångna vecka har jag tillbringat på en annan del av koncernen, i trakter där man tillber Processen och dess profet Iso Niotusen. Eller var det tvärtom? Jag måste erkänna att mina teologiska kunskaper är bristfälliga.

I alla fall hade jag blivit anlitad för att skriva ett enkelt Perl-skript för att överföra information från en server till en annan. Något som borde ta högst en halv dag under normala omständigheter, inklusive en generös marginal för strul.

I normala fall skulle jag ha loggat in på servern, inspekterat den och jobbat fram skriptet steg för steg. Först skriver man några rader kod som bara läser in filen i fråga och skriver ut den. När man har testat att det funkar lägger man in funktionaliteten efter hand och testar genast att det är rätt så långt. Om det blir något fel är det uppenbart var felet ligger och det är snabbt att rätta.

– Vi jobbar inte så, sa K. Vi har aldrig jobbat så och kommer aldrig att jobba så.

(Jag kallar min kontaktperson K., för i det speciella tystnadspliksavtal jag fick skriva under stod det på sidan 37 att jag aldrig under några som helst omständigheter fick nämna hans namn i bloggar eller andra externa webbsidor.)

Nähä. Processen föreskriver att först skriver man ett flertal dokument, bland annan en beskrivning av vad skriptet ska göra (functional specification), men även hur skriptet ska implementeras (implementation proposal) och testas (test specification).

– Implementationen är uppenbar, sa jag. Det räcker med en funktionsbeskrivning och kanske…

– Processen medger inga undantag.

Revisionen bestraffade strängt alla avvikelser från den rätta Processen, fast det var oklart hur. K. hävdade bestämt att det bara var en myt att Revisionen utdelade spöstraff. Troligen hängde de inte heller upp syndarna i tummarna, även om K. inte avvisade det lika kategoriskt.

Det tog tog två långa dagar att skriva dokumenten. Det var torsdag och fredag förförra veckan. När jag åkte hem hade jag reviderat min tidsplan för den nya strulfaktorn och kommit fram till att jag borde kunna bli klar på måndag kväll

Hej vad jag bedrog mig.

2 reaktioner till “Processen”

  1. Jag trodde inte perl användes längre. Man ser aldrig längre att sådana kunskaper krävs – kanske det är därför du anlitas? Hur få finns det egentligen att välja på?

    Eller har jag fel? Html är ju dött trots att allting bygger på det.

  2. Perl dött? Knappast.

    Jag förmodar att du menar användningen av Perl på webbservrar. Numera använder man hellre PHP. Till och med Björn som annars tycker om Perl använder PHP i Bitis bilderbok.

    Servrarna som det gällde är inte webbservrar. Uppgiften var att läsa vissa filer, filtrera fram den intressanta informationen och kopiera över resultatet till en annan server. Det var en rutin som hittills har gjorts manuellt. Detta är en uppgift som är lätt att lösa i Perl.

    HTML kan väl knappast kallas dött. Det används ju hur mycket helst av varenda webbläsare. Skillnaden är bara att väldigt få personer skriver direkt i HTML – man använder PHP-program som automatiskt genererar HTML.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *