|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2006-02-20: Nu är det slut
Läsarna fick tillbaka Arne från Gunilla, men eftersom det här är det bästa ur Arnes dagbok sätter vi punkt här. Efter Gunilla-incidenten blev det glesare och glesare mellan anteckningarna, fram till Arnes sista anteckning i juli 2003.
Men innan jag sätter punkt för gott, tänkte jag sammanfatta Arnes och de andra personernas vidare öden; vilka som dör, vilka som lever lyckligt i alla dar, vilka som gifter sig.
Vi börjar med Arne. Som alla trogna läsare minns, har Arne länge vetat att han någon gång kommer att skaffa barn (eftersom han träffade sin ättling Sheila år 2078).
Arne är just nu i färd med att skaffa villa, vovve, volvo och vulva.
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer så barnen och skilsmässan.
Lena tröttnar på Sverige och ger ut sig ut i världen. Hon flyttar aldrig tillbaka till Sverige. Hon gifter sig aldrig och hon är mycket lycklig.
Stefan Saurkraut ger upp forskningen och försöker starta ett rockband. Efter några år när pengarna tar slut inser att han att det inte är hans grej och tar jobb på matematiska instititionen på Uppsala Universitet. Han gifter sig med en f.d. schlagersångerska och får tre barn.
Lasse får barn och gifter sig. Han lägger sitt gamla liv bakom sig och blir en mönsterpappa. Hans fru vill skilja sig efter tio år. Eftersom de inte har råd att flytta isär bor de ihop fem år till innan de slutligen skiljer sig.
Victoria tröttnar på att vara jordenkorrespondent och flyttar tillbaka till sin hemgalax.
ISO-mannen slutar som ISO9000-konsult och bestämmer sig för att blir konstnär. Han lyckas leva på konsten, men han blir aldrig rik.
Peter säljer firman och startar en ny.
Yngve tröttnar på datorer och flyttar till Kina.
Nä, jag bara skojade. Han blir Macintosh-frälst och blir expert på att leda in alla samtal på hur bra mac:en är och att den både har en bra Unix och Word, Photoshop och allt annat man kan tänka sig, och han inte alls förstå att folk bara kan sitta där vid sina kraschande PC:ar dag ut och dag in och visst blir man kanske lite fanatiskt men när man nu lever i ett paradis vill man ju att alla andra ska få det lika bra...
Tack, Yngve, det räcker nu. Vi har flera personer kvar... och en katt.
Bitis tyckte det fanns för lite bilder av katter i allmänhet och för lite bilder på honom på nätet, så han startar Bitis bilderbok.
Nu kommer vi till de sorgliga ödena.
Nick avlider i skadorna han ådrog i sig i ett uppdrag. (Blodförgiftning, efter att ha misskött ett sår i foten som han fick när han trampade på en rostig spik under ett skuggningsuppdrag.)
Doktor Koma avlider i lungcancer. Han donerar sin kropp till forskningen.
Hej då och ha det bra.
/Björn a.k.a. Arnes röst
Söndag 2001-10-14: jag lägger av
jag är inte rätt person att skriva dagbok. det enda sätt jag kan skriva på är spontant vad jag känner för stunden. om jag tänkt ut va jag ska skriva i förväg är de så dödtråkit att jag inte orkar skriva ner det. jag måste ha framstått som en idiot, som ännu en urblåst blondin.
det stämmer inte. för det första är jag inte blondin. för det andra kan jag tänka väldigt bra om jag bara inte försöker skriva samtidigt. det där med att alla kvinnor har medfödd simultankapacitet stämmer inte alls. jag tror vi får det när vi får barn. eller om vi tar jobb som sektrerare och ska hålla reda på virriga manliga chefer, vilket är nästan samma sak. jag inte vilket som är svårast. visserligen slipper man byta blöja på cheferna, men å andra sidan tar de en i rumpan och kallar en lilla stumpan och vill ligga med en så fort de fått lite i sig. den där Peter skulle jag aldrig kunna jobba för. aldrig att jag skulle
hm, jag har redan flutit ut. jag skulle bara skriva att jag slutar skriva dagbok här. Arne får tillbaka sin sida. ja, jag vet att det var Arne jag släpa hem till mig i fredags. jag har redan bett om ursäkt. hm, jag menar för att jag låna sidan utan att fråga, inte för att jag släpa hem han alltså. det står jag för. Frank vill jag aldrig se igen. mitt slut står fast. jag hatar killar som ljuger för mig och det är fult att sno arbetskompisars lösenord.
Good-bye från
Gunilla
P.S. Arne hälsar att han återkommer i morgon. D.S
P.S.S. har ni saknat Arne mycket? jag lovar att lämna tillbaka honom i gott skick. lite träningsvärk i lår och magmuskler dör han inte av. D.S.S.
Lördag 2001-10-13: Back in business
Jag hade tänkt börja skriva igen först på måndag, men jag blev inspirerad igår när jag träffade en tjej som också skriver dagbok på nätet.
Jag skriver detta hemma hos henne. Hon ligger fortfarande och sover. Jag vaknade för att jag var hungrig och kunde inte somna om. Allt jag hittade i köket var en burk gammalt snabbkaffe. Kylskåpet var inte tomt, men det bästa bäst-före-datum jag hittade på något paket var den tredje september. Hon bor inte här så ofta, eftersom hon vanligtvis bor hos sin kille.
Fast hon gjorde slut med killen igår kväll på firmafesten hemma hos Peter. Killen heter Frank, förresten. Jag skrev om honom i december förra året och i januari i år. Det är killen med den enorma skillnaden mellan självkänslan och förmågan. (Det är självkänslan som är störst.)
Peter höll tal tidigt på kvällen, innan vi hade fått i oss så mycket.
- Ni undrar kanske varför vi firar att Franks projekt har lagts ner? sa Peter.
Det hördes en kör av ja-röster samt ett nej från Yngve.
- Som tiderna är nu har vi inte råd att tacka nej till nya jobb, sa Peter. För tre veckor sedan fick vi in ett nytt jobb som passar Frank som fisken i vattnet. Första dagen är på måndag. På ren spekulation tog vi jobbet. Allt tydde på att Franks projekt skulle läggas ned inom kort. Men ni ska veta att de här senaste veckorna har känts svettiga innan vi visste säkert.
Peter höjde glaset.
- Som vanligt är tajmingen fenomenal. Skål för Frank och det nya projektet.
Hm, nu börjar det höras ljud borta från sängen. Dags att skicka iväg det här mailet. Jag hoppas att Yngves nya mail-till-dagbok-gateway som automatiskt klistrar in inkommande mail i dagboken fungerar som den ska.
/Arne
Fredag 2001-10-12: omysig hemmakväll
kk, hm, undrar om Frank tror att jag bara är en kk? jag trodde han älskade mig. om han älska mig skulle han inte föra sånt liv bar för att jag mena att han kunde fälla ner toalocket och byte toarulle när den är tom. visst, jag är inte perfekt själv, jag vet att jag inte alltid sätter på locket på syltburkarna och tandkrämstuben men jag är på det viset. man kan väl åtminstonde diskutera sansat om han nu älskar mig.
du säger att jag kan komma efter till firmafesten. som om jag ville träffa dina arbetskamrater. Cicci har en mysig hemkväll med sin kille och här sitter jag ensam. aldrig att jag går den där festen. det är säkert bara en massa nördar där. och varför ska dom fira att ditt projekt har blivit nerlagt? är de inte riktiga kloka?
och här sitter jag alldeles ensam. det kan vara jättekul det med. jag kan visst klara mig utan sällskap, Frank, det är inte jag som är omogen.
fast nu har jag nog suttit ensam här länge nog. lika bra att åka. var fan la den där lappen med adressen till den där chefen festen är hos. här är den. nej, det är bara ett kladdigt kvitto.
det måste vara den här lappen. jag kommer ihåg att Franks chef heter Peter.
Gunilla
Måndag 2001-10-08: måndagar suger
fan vad jag hatar höstar. lyckos mig att jag har en kille den här hösten.
tänk om Frank har tröttnat på mig. jag får inte skrämma bort honom nu. snälla Frank, måste du jobba så sent varenda kväll? om du bara kunde höra mig. jag längtar. jag förstår att du måste tänka på karriären och att du kommer att dra in jättemycket pengar i framtiden men när börjar egentligen framtiden? jag vill ha dig här nu. jag vill att du tar i mig som igår, kysser mig och håller om mig. jag vill ha dig nu. känna din smak. jag vill att du smeker mig där du smekte mig igår. jag är din för evigt bara du kommer nu.
varför kommer han inte? är det nåt fel på mig? jag kan inte ta ett uppbrott nu. jag vill inte bli lika desperat som Cicci. hoppas hon skärper sig när hon ser den där killen i dagsljus. inte för att jag såg ansiktet hans särskilt bra i det där discoljuset men visst fan är det ett nedköp jämfört med hennes förra snubbe.
jag hör en nyckel i dörren
Gunilla
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.