Kategori: Svammel

Livstecken

Jag har varit lite indisponerad på sistone.

Vet inte riktigt vad det är. Inte helt bra från förkylningen? För lite kaffe (jag dricker mindre nu efter magstrulet)? För lite motion? För lite ljus? Allt detta?

Förhoppningsvis piggnar jag till snart när våren tycks närma sig.

Jag? Jag är alltså Björn, även känd som Bitis webbslav och Arnes röst. Jag kom på jag kan använda Arnes blogg för att skriva lite om mig själv ibland. Jag tror inte Arne har något emot det.

/Björn

Processen

Jag har fortfarande ingen teve. Jag får den kanske nästa vecka.

Jesper har avslutat sin praktik och bloggandet i min blogg. Om han får lust att blogga vidare kommer han göra det i en egen blogg. Jag har lovat att länka till honom, ifall det är någon av er, trogna läsare, som skulle vilja följa hans vidare äventyr och kränkningar.

Den gångna vecka har jag tillbringat på en annan del av koncernen, i trakter där man tillber Processen och dess profet Iso Niotusen. Eller var det tvärtom? Jag måste erkänna att mina teologiska kunskaper är bristfälliga.

I alla fall hade jag blivit anlitad för att skriva ett enkelt Perl-skript för att överföra information från en server till en annan. Något som borde ta högst en halv dag under normala omständigheter, inklusive en generös marginal för strul.

I normala fall skulle jag ha loggat in på servern, inspekterat den och jobbat fram skriptet steg för steg. Först skriver man några rader kod som bara läser in filen i fråga och skriver ut den. När man har testat att det funkar lägger man in funktionaliteten efter hand och testar genast att det är rätt så långt. Om det blir något fel är det uppenbart var felet ligger och det är snabbt att rätta.

– Vi jobbar inte så, sa K. Vi har aldrig jobbat så och kommer aldrig att jobba så.

(Jag kallar min kontaktperson K., för i det speciella tystnadspliksavtal jag fick skriva under stod det på sidan 37 att jag aldrig under några som helst omständigheter fick nämna hans namn i bloggar eller andra externa webbsidor.)

Nähä. Processen föreskriver att först skriver man ett flertal dokument, bland annan en beskrivning av vad skriptet ska göra (functional specification), men även hur skriptet ska implementeras (implementation proposal) och testas (test specification).

– Implementationen är uppenbar, sa jag. Det räcker med en funktionsbeskrivning och kanske…

– Processen medger inga undantag.

Revisionen bestraffade strängt alla avvikelser från den rätta Processen, fast det var oklart hur. K. hävdade bestämt att det bara var en myt att Revisionen utdelade spöstraff. Troligen hängde de inte heller upp syndarna i tummarna, även om K. inte avvisade det lika kategoriskt.

Det tog tog två långa dagar att skriva dokumenten. Det var torsdag och fredag förförra veckan. När jag åkte hem hade jag reviderat min tidsplan för den nya strulfaktorn och kommit fram till att jag borde kunna bli klar på måndag kväll

Hej vad jag bedrog mig.

Velar

Livet går på tomgång och teven har gått sönder.

Måste göra något åt det. Ringde Lasse. Han hade en extra teve som jag kunde få för en hundring. Han kommer över med den i veckan.

Återstår livet. Det är inget fel att vara singel. Man har full frihet och kan få väldigt mycket gjort på kvällar och helger och utveckla sig i alla möjliga riktningar. Man har också friheten att låta bli. Man kan sitta hemma och läsa tidningen eller slösurfa eller titta på någon amerikansk tv-serie på Kanal 13 och springa ut i köket och bre en macka när reklamen börjar. Det finns alltid tid att utveckla sig och göra något av livet – någon annan dag.

Jag har funderat på om det är jobbet som suger musten ur mig. Det känns som om jag springer så fort jag kan bara för att hålla näsan över vattenytan.

Jag har skickat iväg en jobbansökan till ett nytt jobb verkar intressant, i alla fall att döma av den fåordiga platsannonsen. Jag velade ett bra tag innan jag fick tummen ur. Det var Lasse som till slut övertygade mig.

– Men vafan, det är klart att du ska söka. Ingen har väl dött av en anställningsintervju.

Utsugning

Avlyssnat på mitt senaste uppdrag. Mer om detta uppdrag senare.

– Nils Persson, vad kan jag stå…?

– …!!!

– Utsugning? Nej, det är inte vi…

– …

– Menar ni fettsugning? Då är det Doktor Komas klinik…

– …

– Inte det. Insugning kanske? Då får ni ringa vårt systerföretag som säljer dammsugare…

– …!

– Slamsugning…? Här sysslar vi alltså bara med indrivning…

– …

– På det viset. Ni vill överklaga ett indrivningsbeslut… Men säg det då, människa!

– …

– Inga problem… om jag får namnet och adressen så skickar jag inbetalningskort…

– …!

– Nä, det kostar bara femtio kronor och då får ni vårt stora blankettpaket med överklagningsblanketter…

– …!!! #%#€%!!”#!!! …!!!

– Förlåt? Vi håller inte på med det har jag ju sagt. Bara indrivning…

Han tystnade och la sakta ifrån sig mobilen.

– Du måste hjälpa oss att driva in en och femtio.

Gott nytt år!

Midvinternattens köld är mild,
stjärnorna är insvepta i ett grått täcke.
Endast rimmen lyser upp tillvaron med sin frånvaro.
Ingen sover, allra minsta bloggarna.

Redan min svensklärare tyckte att jag borde hålla mig till prosa.

Det är den sista skälvande timmen detta år och jag har bestämt mig för att börja skriva dagbok igen. Eller blogga som det heter nu för tiden. Jag hade hoppats på att Yngve skulle tala om för mig vilket bloggverktyg som gäller, men han sa att han aldrig har varit frestad att ge sig ut i bloggträsket. Det fick bli WordPress och nu orkar jag inte installera något annat verktyg även fast jag inte är särskilt förtjust i att översättarna inte har orkat översätta alla texter.

Mitt nyårslöfte får som vanligt bli att inte försöka förbättra mig själv, utan vara nöjd mig själv som jag är.