Hemma med förkylning och feber. Borde inte sitta vid datorn, men det är så tråkigt att ligga stilla och stirra upp i taket.
Ni tror kanske att jag är klar med mitt skript. Jag trodde ju att jag skulle blir klar tisdag förra veckan. Ha. Jag hade underskattat Processen ännu en gång.
– Okej, sa jag. Dokumenten är skrivna. Dokumenten är granskade. Jag brinner av iver att börja jobba. Så hur får jag access till servern?
K. tittade på mig. Jag skulle nästan påstå att han såg orolig ut. Nästan som om han stod i vägen för en folkilsken programmerare som inte längre tänkte sky några medel för att göra det han gjorde bäst, nämligen att koda. Han började tala mycket snabbare än han brukade:
– Det blir nog inte så lätt. Vi brukar inte jobba så. Vi utför implementationen och lämnar sedan över programmet eller skriptet till Systemprovningen… Det brukar funka bra… ingen annan har klagat… och när det är testat överlämnar Systemprovningen skriptet till Driftsättningen, som installerar det på servern och testar det… Det är så Processen föreskriver det…
– Och sedan får jag tillbaka skriptet med den intelligenta kommentaren att det inte funkar…
– De brukar vara hjälpsamma. De brukar skicka med en hel logg med alla felutskrifter…
– Jag brukar inte koda i blindo, sa jag, och jag testar mina program själv. Hur jag kan få access?
Vi gick till hans chef. Tvärstopp. Han var inte direkt ovänlig, men som han förklarade det var han bunden till händer och fötter av Processen och man måste sitta still i båten och det tjänar inget till att hetsa upp sig och om Revisionen får reda på…
– Revisionen! sa jag. De kommer förstås och yxmördar mig i serverrummet precis som Josef!
Det blev tyst.
– Vi brukar inte prata om sånt, sa chefen, för i så fall vill alla bli förflyttade, men Josef har blivit förflyttad, faktiskt blivit befordrad på så sätt och vis… vart är förstås hemligt, men jag kan försäkra er att han mår bra och att det är rena fantasier att Revisionen skulle använda såna metoder. Löjligt, rena fantasier, inget annat än fantasier…
Han tystnade ett ögonblick och stirrade på oss.
– Tror ni mig inte? Mina uppgifter kommer från den säkraste av källor…
Han reste sig innan han fortsatte:
– Från Revisionen.
Det låter väldigt öststatligt. Med kontroller, personer som försvinner och fantastiska obekräftade uppgifter om befordran där man i vanliga fall måste vara släkt med högsta toppen.
Men hemma och sjuk? Är det inte illojalitet som kan leda till sibiriska stäppen?
Senast jag kollade befann jag mig i Sverige. Jag tror inte att de skickar mig till sibiriska stäppen, men tänk om de skickar mig till skånska slätten? Jag har hört att det bli väldiga snöstormar där.