Granskningsmötet skulle ha börjat klockan nio. Någon som hette Josef saknades.
– Kan vi inte börja utan honom? sa jag.
Min fråga ignorerades. Man diskuterade vad som hade hänt med Josef.
– Revisionen har hämtat honom, sa någon. Jag är säker på att jag hörde mystiska ljud från serverrummet i…
– Det är bara en myt, sa K. Inga svartklädda…
– Jag är säker på att jag såg ett rep i hans bokhylla förra veckan…
– Det låg en pillerask brevid tangentbordet…
– Han var två minuter sen till förra sektionsmötet…
Vid halv tio avbröt vi mötet, efter att kommit överens om att återuppta det halv fyra.
– Du verkar jäktad, sa K. till mig när vi lämnade mötesrummet.
– Vad var det med piller och rep? sa jag.
– Normalt skulle vi bokat in mötet en annan dag. Processen säger inget om att man ska jäkta på som du gör…
– Säger den att man inte får jäkta då? Hur var det med pillren?
– Nä, inte direkt, sa K. Fast ingen här har bråttom. Det man inte hinner idag hinner man i morgon. Lönen kommer ändå, bara man följer Processen…
Vi var framme vid Josefs rum. Det satt ingen namnskylt vid sidan av dörren och rummet innehöll ett skrivbord, en kontorsstol, en papperskorg och en bokhylla. Inget mer.
– Det är en myt, sa K. Om det verkligen låg ett rep i bokhyllan fanns det säkert någon naturlig förklaring… Ingen har lagt repet där för att han skulle hänga sig själv…
– Va? Vem skulle göra det?
– Revisionen, men det är alltså en myt. De granskar vårt arbete, men de skriver bara en rapport som överlämnas till våra chefer. De lägger inte ut redskap för hjälpa oss att ta livet av oss, och det finns inga svartklädda män som hämtar oss och släpar in oss i serverrummet och hugger ner oss med en skalpell. Hur skulle det se ut? Det skulle ju bli blod överallt… Herregud, blodet kan ju tränga in i fläktarna och servrarna kan krascha…
– Det är klart att det är en myt, sa jag. Det vore ju olagligt, och oetiskt…
– Rapporten kan ju leda till lönesänkning, men bara i grova fall. Ofta blir det bara en erinran, eller kanske utebliven löneförhöjning ett år…
– Men vad har hänt med honom då? sa jag.
När jag åkte hem efter mötet var jag ändå optimistisk. En ersättare för Josef hade utsetts och vi klarade av mötet på en knapp timme. Jag var säker på att det värsta var över och det bara återstod att skriva skriptet dagen därpå, det vill säga tisdag förra veckan.
Hej vad jag bedrog mig.