Jo, nog hade han virusproblem alltid.
Norton är inte mitt favoritantivirusprogram, men det funkar mycket bättre om man uppdaterar virusdefintionerna lite då och då. Jag var ändå förvånad att han hade lyckats smitta datorn; vårt företag sitter bakom en brandvägg med stränga regler för vilka sajter man får besöka. Det visade sig att ledningen satt utanför brandväggen – de behövde fria händer, som högsta chefen uttryckte det.
Fria händer. Det skulle jag behövt. Han hade bråttom iväg till ett möte, sa han, men han lät mig inte jobba i lugn och ro. Det slutade med att jag inte hann göra en extra virusscanning innan han rusade iväg.
– Vad tror du om Microsofts köp av Yahoo då? frågade han.
– Tja, det går väl som vanligt, sa jag utan att titta upp från skärmen.
– Det har du rätt i. Nu är det dags att sälja Google-aktierna.
Det var inte min slutsats, men jag sa inget i hopp om att samtalet skulle dö ut.
– Jag trodde att Frank skulle komma, sa chefen.
– Han har slutat.
– Han fixade min dator förra gången. Han kan verkligen sina saker, den mannen. Han kommer att gå långt. Datorn var nästan som ny efteråt. Vet du var han jobbar nu? På Microsoft?
– Någon konsultfirma… hans egen tror jag.
– Vi borde anlita honom. Jag har alltid tyckt att vi borde ägna oss mer åt kärnverksamheten och lägga ut tekniken på andra. Vet du vad firman heter?
– Ingen aning.
Jag fick några ögonblicks arbetsro.
– Är du klar snart? frågade han sedan.
– Nej. Inte om du vill ha en virusfri dator.
– Frank sa att datorvirusen börjar bli resistenta och knepigare och knepigare att bli av med. Det är all den där överförskrivningen av antivirusprogram som gör det. Eller hur? Stämmer inte det?
– Hm, sa jag. Det var en väldigt intressant teori…
– Frank brukar veta vad han pratar om.
Ibland vet Frank vad han pratar om, tänkte jag. Så länge han inte pratar teknik.
– Är du klar snart?