En kort arbetsdag

Det hade tagit nästan två och en halv dag att plocka bort beloppsspärren i indrivningsdatabasen, men inte för att det var särskilt svårt. Det mesta av tiden hade varit väntetid och spring i korridorerna för att få tag i någon med skrivrättigheter till programvaran.

Därför var mitt humör inte det bästa när jag kom till jobbet i morse och därifrån gick det utför.

Fiket var stängt på grund av ett stormöte. Jag börjar ofta dagen med en dubbel cappuccino. Idag fick det bli en dubbel automatkaffe.

Det satt en ny lapp på kaffeautomaten från Crap Service Management, företaget som sköter marktjänsten åt oss. Man uppmanades bara använda de muggar som automaten själv spottade ut och inte ställa dit sina egna muggar. Förmodligen för att automaten kunde krångla när man ställde dit porslinsmuggar.

Chefen kom fram till mig när jag ställde dit min egen mugg och tryckte på knappen.

– Jag skickade några ärenden till dig när du var borta, sa han. Jag trodde du skulle ha varit tillbaka igår.

– Det trodde jag med.

– Jag kanske borde ha skickat dem till någon annan… men Anders är fortfarande sjuk och Karin är… och… Du, har du sett att man inte ska använda sina egna muggar?

– Ja, det har jag, sa jag och tog muggen och gick.

Inkorgen var proppfull med spam och ärenden och papperskorgen var proppfull med engångsmuggar. Jag hade missat veckans tömning, liksom förra veckans. Crap Service Management tömmer papperskorgarna på den här sidan av korridoren varje torsdag vare sig det behövs eller inte, men bara om rummet är inte är låst när städarna susar förbi. Rummet är alltid låst om jag inte är där, eftersom vi har fått stränga order att låsa våra rum när vi lämnar det.

Jag borde ha tagit itu med chefens ärenden på en gång, men googlade i stället fram Crap Service Managements miljöpolicy. Den gick ut på att verksamhetens påverkan på den inre och yttre miljön ska minskas. Vidare ska Crap följa alla lagar och myndighetskrav och alla medarbetare ska främja ett resurssnålt samhället och kretsloppstänkande.

Jag tog itu med ärendena och tog hand om dem som jag inte kunde skjuta upp till nästa vecka, innan jag bestämde mig att göra något radikalt åt mitt flexsaldo som var kusligt nära den övre gränsen för hur mycket plusflex man får ha.