|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Lördag 2000-12-02: Harry Potter
Läsningen av de tjocka pärmarna med specifikationer på det Stora Företaget dödade min skrivglädje. Nu har jag så smått kommit i gång med kodning och något av livsglädjen och skrivglädjen har återkommit.
Igår fick jag syn på ett bekant namn i "Stockholm Daily Gossip" (ännu en av alla dessa gratistidningar): Viola Kronblad som jag träffade hos andarna. Bland annat hade hon skrivit en artikel om Harry Potter:
Nytt larm: Harry Potter samhällsfarligKan de populära böckerna om den unga trollkarlen Harry Potter verkligen vara samhällsfarliga?
- Ja, säger en snabbt växande kör av experter.
Högljuddast av dem alla är Hugo Svensson, känd expert och före detta tobakshandlare och före detta ordförande i De Anti-Intellektuellas förening.
- Det är dags att sätta ner foten, säger Hugo Svensson.
- Hur då? frågar vi.
- Riktigt hårt! svarar Svensson. Och krossa alla pseudo-intellektuella Potter-anhängare!
Vi frågar om inte det här är en storm i ett vattenglass. Är inte Harry Potter oskyldig underhållning? Är det inte bra att våra ungdomar läser nånting över huvud taget? Tänk på alla larmrapporter om videotittande ungdomar.
- Oskyldig underhållning! dundrar Svensson. Det kanske det är om man bara ser på kort sikt. Men vad blir det på lång sikt?
Ja, vad blir det på lång sikt? frågar vi.
- Sån här lätt underhållning leder alltid in på tyngre saker, säger Svensson.
Vilka tyngre saker? frågar vi.
- Shakespeare, Dostojevskij, Tolstoj. Behöver jag säga mer?
Men är inte det bra? frågar vi med uppriktig förvåning.
- Bra? Det är precis vad de vill att du ska tro. Du har fallit i kulturetablismangets fälla.
Har jag? frågar vi.
- Vad blir följden av sånt läsande? Om ser man på samhällsutvecklingen i stort? Blir folk lyckligare av att läsa om hur galna studenter yxmördar gamla änkor?
Kanske inte, säger vi tveksamt.
- Bidrar läsandet till välståndet? fortsätter Svensson. Jag menar, vem tjänar på att folk ligger och läsa tjocka böcker på lördagarna i stället för att vara ute och handla?
Det förstås, säger vi.
- Ska alla handlare slå igen? Alla som säljer stryktips? Alla som säljer chips och annat tilltugg? Alla som säljer lättöl? Alla som hyr ut videofilmer? Hur tänker du förklara för dem att de är arbetslösa, bara för att folk ligger hemma i sängen och läser?
Men bokhandlarna tjänar ju på det, säger vi.
- Ja, det är de som blir den nya eliten. Men det är bara ett fåtal som har möjlighet att bli bokhandlare. Vad tänker du säga åt alla andra?
Det låter ju fasansfullt, säger vi. Jag som har köpt en Harry Potter till min sons födelsedag som är snart. Vad ska göra med den?
- Jag tycker du går och lämnar tillbaka den, säger Svensson. Sen går du och köper en rejäl bilbana eller ett lasergevär. Så köper du hem tårta och chips och saft och kakor och ordnar ett riktig kalas hemma. Vill du känna dig ännu mer samhällsnyttig bjuder du sen alla på McDonalds.
Viola Kronblad, Gossips utsända
Tisdag 2000-12-12: Katten och hjälpredan
Nu ska allt hinnas med som inte kan skjutas upp till nästa år. Man springer som en galning mest hela tiden.
Mitt i allt detta har jag fått en katt och en hjälpreda.
Katten heter Bitis och ska bo hemma mig i två veckor medan en bekant solar och badar i Thailand. Katten har ägnat kvällen åt att snoka runt i lägenheten och krypa runt bakom soffan och bakom böckerna i bokhyllorna. Nu ligger han och slöar i tv-fåtöljen. Han skulle ha föredragit min datorstol, för han låg där när jag kom tillbaka efter att ha hämtat ett glas vatten i köket och han flyttade högst ovilligt på sig.
Hjälpredan heter Frank och det går historier om honom på firman om alla hans underverk. Det sägs att han tackade nej på att jobba för Microsoft, fast han bara ler när någon frågar honom om saken.
Jag är lite förvånad att han behöver fråga mig så mycket för att komma igång. Jag har inte fått så mycket gjort de senaste dagarna. Men det är klart att det tar även den bäste en stund eller två att läsa in två pärmar med alla specifikationer. Mig tog det åtskilliga stunder och Treo innan dimman började skingras.
Lördag 2000-12-16: Bitis har ordet
mjau, arne borde inte lämna datorn påslagen när han går ut. tänk om den faller i orätta händer, njau, jag menar tassar.
arne har börjat stänga dörren till sovrummet på nätterna. jag som tyckte det var så kul att springa över hans säng och mage när jag höll på med jaktträningen. man måste ju hålla sig i form även om man är innekatt. möss och råttor är inte så smaskiga, men man kan ju alltid leka med dem en stund. fast här lär man inte hitta annat än dammråttor och datormöss.
egentligen borde jag protestera högljuddare mot den stängda dörren, men han muttrade nåt om att hitta ett kattpensionat och det är bäst att låta honom sova lite mer så han inte gör allvar av det hotet. det är bra att han har skuldkänslor också, så att han ägnar extra mycket kvalitetsgostid åt mig på mornarna och kvällarna i stället.
tyvärr börjar han blir mer och mer tolerant, vilket förtar en del av nöjet. han brukade inte släppa in mig i badrummet. det var kul när jag smet in och kröp in under badkaret och han lyfte bort fronten och drog fram mig. mjau, inge kul längre, han bara struntar i att jag ligger under badkaret.
det enda roliga jag har kvar är att hoppa upp på köksbordet och nosa i hans mat när han äter. då lyfter han ner mig väldigt snabbt. konstigt, tror han att jag smutsar ner maten? jag tvättar mig mycket oftare än vad han gör och mina hårstrån är mycket kortare än hans, så vad katten är han rädd för?
mjau, nu hör jag en nyckel i dörren. bäst att avsluta.
/Bitis
Söndag 2000-12-17: Snart måndag
I morgon är det måndag igen. Peter ville skicka mig på kurs hela veckan, men det lyckades jag avstyra. Det värsta jag vet är förlora friheten, bara bli sittande på ändan i en kvalmig kurslokal och utlämnad åt lärarens sövande monologer.
I stället ska jag kolla hur långt Frank, min hjälpreda, har hunnit. Inte heller det någon höjdare, men jag behöver inte sitta stilla hela tiden. Jag har friheten att ta en runda till kaffeautomaten och tillbaka när jag själv vill.
Bitis var ganska lugn igår, men tar igen det idag. Han har utforskat varenda skrymsle och vrå i bokhyllorna. Han hoppade precis ner på golvet från nästan takhöjd. Jag visste inte att katter hoppade från sådana höjder frivilligt. Hittills har han alltid hoppat via någon mellanlandningplats, oftast mig.
Måndag 2000-12-18: Katthistoria
ganska bra här hemma hos arne. bra mycket bekvämare än när vi bodde utomhus och jagade råttor.
men så har vi också jobbat hårt på det. mina anmödrar och anfäder, menar jag, de som kom i rymdskeppet ledda av drottning Mira, den största av alla kattdrottningar, länge må hennes minne leva.
den här ynkliga planeten verkade först måttligt lovade. den intelligentaste livsformen levde i havet. mjau, har aldrig tyckt om vatten i för stora mängder. fattar inte hur delfinerna kan bo i det.
uppe på land var den dominerande livsformen en hårlös apa som gick på bakbenen. inte mycket att hänga i julgran. deras huvudsysselsättning var jakt, krig och fortplantning. vi funderade som bäst på om vi kunde reparera vårt rymdskepp och fara vidare till något bättre när vi upptäckte att de gillade oss. de där människorna tycks gilla små gulliga djur med päls. det är deras bästa egenskap.
tyvärr tycker de om hundar också, och bluddrar en massa nonsens om att hunden är människans bästa vän. mjau, hundar borde förbjudas.
vi började bo bland människor och började sakta påverka dem med tankekontroll att göra livet bättre för oss katter. det är inte så lätt att göra något med så primitiva hjärnor, men ändå gjorde vi vissa framsteg.
vi drabbades av en massa bakslag också. i indien hade vi gjort en deal med en av de lokala gudarna att katter skulle anses heliga och att katters behov måste gå före människors. allt var klappat och klart, när den där guden schabblade bort alltihop. när han tillkallade sin profet missuppfattade profeten hela saken och trodde det gällde korna. visst, orden för katt och ko var snarlika på profetens språk, men vem kunde tro att en gud skulle blanda ihop dem? dessutom skickade han ju budskapet i en dröm, så han kunde väl skickat med en bra bild på en katt. men njau, han kunde inte rita heller, och så skyllde han på att människorna har så många språk att inte ens en gud kan bemästra alla, och så var han ju bara en liten gud och så vidare.
det gick bättre i egypten. åh, det var tider det, när vi var heliga. men så gick det egyptiska riket under i en katt-a-strof utan like.
då började vi inse att vi måste höja människornas levnadsstandard så att vi kunde åka snålskjuts på den, i stället för att fortsätta att förlita oss på gudar. vi har lyckats ganska bra. de flesta katter i västvärlden lever bättre idag än under faronernas tid.
njau, nu har jag lite att stå i innan arne kommer hem. måste vässa klorna, synd bara att han inte har någon riktig dyr soffa - de brukar vara de bästa klösbrädorna. sen har jag en blomkruka att välta. han blir nog bara glad, för den där krukväxten ser allt bra vissen ut.
/Bitis
Tisdag 2000-12-19: Väntans tider
- Nej, sa jag till Frank igår, jag vill inte testa din kod.
- Men den är helt klar. Det är bara en ren formsak. Jag är säker på att du inte hittar några fel.
Idag sitter jag på firman, medan Frank (hoppas jag) håller på att testa sin helt färdiga kod. Jag skulle träffa Yngve och Peter, men ingen av dem har kommit än. Skönt att vara helt ensam för en gångs skull, ingen katt, ingen Frank, ingen chef.
Fick ett mail från Victoria i söndags.
From: Victoria
Subject: Long time no seeArne,
Saknar dig. Ser att det varit lite sex i din dagbok på sistone. Tyvärr har det varit bråda dagar för mig. Har mest varit i Amerika sen jag kom tillbaka till jorden. Som intergalatisk dokusåpaproducent måste man ta vara på all underhållning som bjuds. Jag bandar för att ha en reserv för alla tråkiga knäckebrödsdagar.
Nu är det roliga över för den här gången, så nu är jag tillbaka i Sverige. Det här med Telia kan bli kul.
Om du är hemma på tisdag kväll kan jag titta förbi. Hör av dig.
/Victoria
Onsdag 2000-12-20: Hemmakväll
- Katten tittar på oss, sa Victoria.
- Hm, jaså.
- Du där, sa Victoria vänd till katten. Sluta stirra. Gå och göm dig.
Till min stora förvåning lydde Bitis. I nästa ögonblick var han som bortblåst.
- Var var vi?
- Du höll just på att ta av mig glasögonen.
- Vi kanske inte borde stå här mitt framför fönstret. Ska vi flytta oss till något bekvämare ställe?
Vi flyttade oss till ett bekvämare ställe.
- Se till att du stänger dörren ordentligt, sa Victoria.
-oOo-
-oOo-
- Vad tänker du på? frågade Victoria.
På ingenting alls, egentligen. Jag bara låg där och mådde bra. Endast en tanke seglade in i hjärnan - en tanke så fånig att jag hade tryckt ner den i en mörk vrå i hjärnan varje gång den hade visat sig.
- Är det sant att katter kommer från en annan planet?
Victoria reste sig upp på ena armbågen för att se mig bättre.
- Va, har katten berättat det?
- Han har skrivit det i min dagbok, sa jag, fast det är säkert någon som skämtar med mig. Begriper bara inte hur...
- Det har jag inte sett.
Hon rusade iväg till datorn utan att bry sig om att ta på sig något.
- Tänk att det alltid ska hända en massa saker så fort jag hoppar över ett par dar, muttrade hon. Hm, bara det gamla vanliga kattskrytet...
- Mjau, sa Bitis.
Han lät ilsken.
- Ja, jag sa skryt, sa Victoria till katten.
- Mjau.
- Och det ska du säga.
- Mjau.
- Nej, du din, sa Victoria, du borde...
- Öh, sa jag. Du menar väl inte att du pratar med katten...
- Du hör väl vad han säger?
- Ja visst, sa jag, mjau, och mjau igen, och mjau...
Victoria höjde ett ilsket finger mot katten.
- Låt Arne också få höra.
I nästa ögonblick hörde jag en röst mitt inne i huvudet. Det var något kattaktigt över rösten. Jag kände inte igen språket. Det lät inte ens mänskligt.
- Inte Intergalaktia, sa Victoria. Vi vet att du kan svenska.
- Okej då, sa rösten i mitt huvud. Du vet mycket väl att vi blev frikända i rättegången. Vi har lika stor rätt att vara här som du.
- Vilken rättegång? frågade jag.
- Hm, hans folk har egentligen ingen rätt slå sig ner på andras planeter och utöva tankekontroll...
- Vi blev frikända.
- ... så det blev rättegång. Nu råkar jorden ligga utanför den... hm...
- Långt utanför den civiliserade delen av Vintergatan, menar hon. Rena bondvischan. På tiden att vi kom hit och satte fart på utvecklingen. Utan oss hade Arne som tycker du tycker så mycket om fortfarande varit klädd i päls, burit en knölpåk och bott i en gammal grotta. Kanske hade varit bättre med tanke på hur han är klädd nu, eller snarare...
- Det är inte alls säkert, sa Victoria. Ni vann på att ingen lyckades bevisa att ni åstadkommit någon skada. Ni bevisade aldrig att ni har gjort någon nytta.
- Mjau, det behövde vi ju inte.
Det såg ut som om katten log belåtet.
- När var rättegången? frågade jag.
- Den började redan innan jag kom till jorden och avslutades i ren utmattning 1989.
- Vi blev frikända.
- Så länge?
- Katterna förhalade allting...
- Gjorde vi inte alls.
- Varenda uppfinning och företeelse skulle tas upp till granskning. Var den skadlig för mänskligheten? Och i så fall, skulle den ha uppstått utan katterna? Det tillkom hela tiden nya uppfinningar. Vi tror att katterna avsiktligt skyndade på utvecklingen under rättegången...
- Gjorde vi inte alls.
- Advokater och lapplisor kan bara vara påhittade av katter, sa Victoria.
- Advokater ger oskyldiga en chans mot mot rättmaskineriets tunga artilleri...
- Klart att ni tycker om advokater, sa Victoria. Ni hade ju en hel stab.
- Lapplisor lyder bara order. Dessutom skulle vägarna bli igenproppade och ofarbara om de inte fanns...
Diskussionen började göra mig yr i huvudet.
- Ursäkta en dum fråga, sa jag till katten. Men hur kan du veta något om rättegången? Du är ju bara en kattunge, högst fyra fem månader gammal...
- Mjau, jo, du förstår, Arne, sa katten, vi har vårt rasminne som sträcker sig tillbaka till tidernas begynnelse. Vi får det i oss med modersmjölken. Bokstavligen. Vi tycker synd om alla varelser i universum som föds historielösa och dör innan de har lärt sig en bråkdel av sitt släktes historia.
Diskussionen fortgick och fortgick. Den blev obegripligare och obegripligare i takt med att fler och fler ord sades på det främmande språket.
Till slut sa Victoria:
- Det här var ju en väldigt intressant diskussion. Jag vet inte vad den gick ut på, men vi ska kanske kalla det oavgjort, och så återgår vi alla till vad vi höll på med.
Så viskade hon i mitt öra. Jag nickade. Jag plockade upp katten och gick ut i köket.
- Nu ska du äntligen få mat, sa jag. Jag har en ny fin burk med kyckling i smarrig sås. Jag är säker på att du kommer att tycka om den.
Katten svarade inte. Jag satte fram maten, bytte vatten i vattenskålen och tassade iväg till sovrummet där Victoria väntade.
Tyst stängde jag dörren.
Lördag 2000-12-23: Weblog
Ni skulle bara veta hur många beundrarmail det droppar in nu när det lackar mot jul. Här är det senaste:
From: Bianca
To: Arne
Hi "arne_4242"
I was surfing geocities and checked out your site at geocities/arne_4242. I have a good friend with a really similar site, and I passed your url along to her. Have you ever seen a weblog? I was noticing your writing style, and I think the weblog format might really work well for you. I just started one recently, and I am actually thinking of dumping my homepage in favor of just having the weblog, since I'm enjoying it so much more than maintaining my homesite. Anyway, I really just wanted to say thanks for an interesting site!
Bianca
Åhå, hon tycker om min stil! Jag som inte ens visste jag hade en stil. Kanske har jag en stil som passerar språkbarriärer?
Fast det där med "weblog" låter fånigt. Jag föredrar "dagbok".
Lördag 2000-12-30: Sista natten med katten
Jag trodde katten skulle ha förstånd att fly när en jättelik hund kommer travande nedför trappan.
Men, nej, jag har släppt ut honom så ofta i trappan att han betraktar den som sitt revir. Han är beredd att försvara det, oavsett hur taskiga oddsen är. Han fräser, kröker rygg och spretar ut med alla på hår på svansen så att den liknar en överdimensionerad flaskborste.
Hunden rycker i kopplet bara en meter från Katten. Bitis ignorerar alla mina lockrop.
I detta dödläge drar hundens ägare tillbaka hunden uppför trappan. Kattens svans återtar sakta sitt vanliga utseende. Mitt hjärta glider sakta ner ur halsgropen till sin vanliga plats.
-oOo-
Jag skulle ha lämnat Bitis redan igår, men ägarna var för trötta och hade för mycket att stå i efter hemkomsten.
Idag var det i alla fall dags. Det kändes lite vemodigt när jag började göra mig i ordning för att gå iväg med katten.
Plötsligt får jag åter se katten med svansen stående rakt ut som en flaskborste, fast nu verkar han mer rädd än arg. Förvånat tittar jag omkring. Har en hund smitit in genom brevlådan utan att jag har märkt det?
Så ser jag vad han tittar på. Den svarta väskan som jag nyss hade plockat fram ur garderoben och lagt på sängen. Den jag tänkte bära honom i.
Jag lägger ner väskan på golvet och plattar ut den så han ska se att den inte är farlig, men han rusar ändå iväg. Först när jag har lagt ner hans filt och favoritleksaker vågar han sig fram att nosa på den.
Vi lämnar lägenheten. Jag har väskan i handen. Katten hoppar bara ur väskan när jag försöker sätta honom i den. Sedan tidigare vet jag att han inte tycker om hissen. Jag öppnar dörren till trapphuset.
Han nosar misstänksamt i dörröppningen. Han vill inte gå ut i trapphuset. Väskan gör inte saken bättre. Han rusar iväg från den så fort den kommer för nära. Hela tiden rusar han tillbaka till den stängda lägenhetsdörren.
Till slut lyckades jag plocka upp honom, bära ner honom för trapporna och ut genom ytterdörren. Väl ute sätter jag ner honom i väskan. Där verkar han fundera över vilket som är farligast - väskan eller den stora yttervärlden. Han bestämmer sig för att väskan ändå är att föredra och blir sittande i den hela vägen.
Bara hans huvud sticker upp ur väskan, utom när vi passerar en hund. Då dyker han ner i väskan.
-oOo-
- Har är ju vuxen.De säger att han har vuxit. Det har ju inte jag märkt som har sett honom varje dag. Jag trodde att han växt klart.
- Vad lugn han är. Nu kan han ju inte heta Bitis längre.
- Jodå, sa jag. Det namnet passar fortfarande bra.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.