|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-09-04 - igen: Violas väg
- Jag kan bjuda dig på den där ölen.
Med huvudet fyllt av tankar hade jag gått in på den lilla saloonen inte långt från vägskälet. Jag hade inte funnit någon som hade sett henne ta den vänstra vägen, och ändå var jag så gott som säker att det var just det hon hade gjort. Jag började misströsta att Karin någonsin skulle kunna välja väg. Ölen var redan uppslagen när jag kom på att mina pengar var värdelösa här och att häftet med rabattkuponger låg kvar på hotellet.
- Viola, presenterade sig min räddare. Viola Kronblad. Journalist.
Brunt hår. Allvarligt ansikte. Gissningsvis strax under fyrtio.
- Arne, sa jag. Arne Nilsson. IT-konsult.
- Men du konsultar inte här, antar jag? Du letar efter dig själv?
- Jag är... medföljande.
- Ah, sa Viola. Inte så vanligt. Du är faktiskt den första jag har träffat. Du vet väl att hon... det är en hon, eller hur?... kan bli väldigt... olik sig när hon väl hittar sig själv?
- Egentligen inte... fast tanken har slagit mig...
- Har du känt henne länge?
Jag tvekade.
- Jag ber om ursäkt, fortsatte hon. Det var inte meningen att ställa närgångna frågor...
- Det är okej, sa jag.
- Jag är här på kontrakt. Jag sitter fast här. Jag skulle skriva reklamtexter och notiser i personaltidningen åt andarna, men det är ju nästan ingenting. Det är gjort på en kafferast, nå, eller en förmiddag då en eller ett par gånger i veckan, och resten av tiden hoppas jag hitta några intressanta människor att prata med, men de som bor här sysslar bara med sitt och de andra har för bråttom...
- Hur långt har du kvar?
- På kontraktet menar du? Nästan två månader.
- Varför tog du jobbet? sa jag.
- Ärligt talat hoppades jag att kunna träffa kändisar för att kunna få ihop några scoop. Vi skulle behöva det. Jag och några andra journalister tänkte starta en ny gratistidning i Stockholm. Vi har redan en del intresserade finansiärer. Jag är orolig att de drar igång tidningen utan mig. Min kille... öh, mitt ex menar jag... är med dem. Han letade efter sig själv. Dumpade mig så fort han hade hittat sig själv.
- Kommer det verkligen någon kändisar hit? Jag trodde inte att kändisar hade tid att finna sig själva...
- Nä. Det har de inte. Det är bara före detta kändisar eller kändisar på väg ner som passerar förbi här. Det borde jag ha fattat. Det borde jag ha fattat.
- Du råkar inte ha sett Karin, du vet hon som jag följer med...
- Hur ser hon ut?
Jag beskrev henne.
- Hon tog vänstra vägen. Hon hade väldigt bråttom. Ville inte stanna och prata. Hon sa att livet är för kort för prat.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.