Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Tisdag 2000-04-25: Konspirationen

Lite ovant att åter skriva efter tiden under däcket på galären. Det är så lätt att lägga sig till med nya ovanor och så lätt att bryta goda vanor. Eftersom jag känner ett visst motstånd mot att åter börja skriva drar jag slutsatsen att dagboksskrivandet är en god vana.

Vad har jag hamnat i? Ett getingbo skulle vara lugnare. För att börja från något som liknar början så har jag hittat morbror Birger. Jag hade väntat mig att han skulle bli förvånad att se mig, men hans första ord till mig var:

- Har du med dig ritningen?

Jag borde ha vetat det. Han brukar inte visa att han är förvånad, om han nu någonsin är det. Ritningen han syftar på är den jag fotograferade i min dröm den 13:e. Jag laddade upp fotot till min webbplats, laddade ner det till min dator på jobbet och skulle just skriva ut det när Peter kom in till mig med "bara en liten fråga". När den lilla frågan var avklarad några timmar senare hade jag glömt allt om fotot.

Morbror Birger berättade att han hade sett mig i en klar dröm. I drömmen var han byggnadsarbetare när kung Jorges palats byggdes och sov på marken nära det lilla träskjulet. Han vaknade av att dörren knarrade, men låtsades sova vidare. När jag gick in i skjulet tittade han in genom en liten glugg och såg hur jag fotograferade ritningen.

Även den mörkhåriga skönheten i min dröm den 11/4 hade drömt om mig.

- Hon var väldigt förtegen om detaljerna i drömmen, sa morbror Birger. Men det var inget tvivel om att det var du. Låt mig säga så här: det är få som har glasögon här.

Hm, jag tycker mig ha hört något liknande tidigare. Skönheten heter Anja, förresten, vilket jag inte alls tycker passar ihop med hennes utseende. Hon borde ha ett exotiskt namn. Namnet Anja associerar jag med ljust hår.

Jag träffade Anja lite senare under kvällen nere i källaren under Riksmuséet. Morbror Birger jobbar sedan fem år tillbaka som allt-i-allo på muséet - snickrar utställningsmontrar, konserverar djur och textar skyltar. Som sidosyssla är han konspiratör.

Anja är vad jag förstår konspiratör på heltid. När vi träffades nere i källaren visste jag inte hur jag skulle hälsa på henne på lämpligt sätt. En kram kändes inte helt rätt, inte heller en handskakning. Det blev en handskakning, som i och för sig var längre än strikt nödvändigt.

- Angenämt att träffas, Arne.

Vi fick ingen mer tid för samtal, för tre män dök upp, eller kom snarare framsmygande ur en av de otaliga tunnlarna. Vi slog oss ner på packlårar i ett förrådsrum. Enda belysningen var stearinljus nedstuckna i tomma vinflaskor.

Jag hade svårt att hänga med i diskussionerna och blev allt sömnigare och sömnigare. Jag förstod att man nu diskuterade nya planer efter att den förra hade kullkastas. Kamraten som hade avslöjats och fängslats skulle ha lönnmördat Jorge. Man trodde att resten av kuppen skulle bli oblodig när Jorge var död. Ju mer jag hörde om hur mycket som var förberett och hur många höga militärer som var med i konspirationen undrade jag varför det alls var nödvändigt att döda Jorge. Var det inte bara att sätta igång och ta makten? Jag borde ha frågat, men det blev inte av.

Plan efter plan föreslogs och förkastades. Jag fick visa upp trollkarlens bok.

- Intressant, men inget som hjälper oss, sa en av männen.

Jag blev också utfrågad om ritningen. Kom jag ihåg några detaljer?

- Nej, jag såg den bara en kort stund, svarade jag. Varför är den viktig?

- Jorge byggde en flyktväg under palatset, sa Anja. Man skulle kunna ta sig in den vägen, om man bara kan undvika alla fällor som han har placerat ut. Vi tror att de är utmärkta på ritningen.