|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Torsdag 2001-03-01: Koma suger fett
- Doktorn suger fett.
Peter ringde igår eftermiddag och meddelade att konstnären inte kunde ta emot mig idag. Jag skulle få komma på måndag i stället. Lite senare ringde Peter igen och bad mig åka till en av våra gamla kunder - Doktor Koma.
Ynge har gjort grundinstallationen. Jag har varit där en gång tidigare. Mest minns jag hur rökigt rummet var. Jag såg aldrig doktorn utan en rykande cigarett. Dock brukar han vanligtvis fimpa innan han tar emot patienter.
- Förlåt? sa jag.
- Han suger fett, sa sekreteraren. Ja, på en patient alltså. Vad trodde du?
Jag hade inte vetat vad jag skulle tro.
- Åh, nu förstår jag, sa sekreteraren. Ni ungdomar säger alltid att det suger fett om något är urkasst, som vi sa på min tid. Grabben min säger likadant. Han är nog snart klar. Doktorn alltså. Hur står det till? Är allt bra?
- Ja tack, utmärkt...
- Jag kan verkligen inte säga detsamma. Den här värken i axlarna blir bara värre och värre...
- Vad säger doktorn då?
- Vem? Doktor Koma? Han säger att jag är frisk. Så fort jag hittar en läkare som vill sjukskriva mig... som förra veckan... hittade en trevlig läkare som genast sjukskrev mig en hel månad... Tänka sig, en hel månad... Dan därpå friskskriver doktor Koma mig och nu sitter jag här igen. Han säger att jag är frisk som en...
Då kom doktor Koma in. Han gick fram till skrivbordet och satte sig och började skriva. På den korta vägen hade han plockat upp och tänt en cigarett.
- Vera, sa han till sekreteraren. Fettbehållaren är full. Ring fabriken och be dem hämta den.
Jag kunde inte låta bli att fråga om vilken sorts fabrik det var.
- En korvfabrik, sa doktor Koma och fortsatte skriva.
Jag var klar med uppdateringarna strax efter lunch.
- Kan jag få betala in natura? sa doktor Koma när jag skulle gå.
- Hur då menar du?
- Med medicin, sa Koma. Sömntabletter? Losec? Prozac?
- Jag tror inte... Det är Peter som bestämmer sånt.
- Medicinsk finsprit? Viagra?
Söndag 2001-03-04: Nattmara
Måndag 2001-03-05: Drömmar
Sedan i torsdags har jag haft livliga drömmar varenda natt. Drömmarna påminde inte alls om varandra, förutom den lilla detaljen att jag alltid letade efter Lena.
Ibland kunde jag träffa på Stefan Saurkraut, som också letade efter Lena; en gång träffade jag Peter, en annan gång Lasse klädd i munkkåpa. Det kunde vara helt folktomt eller så kunde jag bli indragen på ett party med en massa trevliga människor som alla kände igen mig trots att jag inte för mitt liv kunde komma ihåg dem. Hur trevliga de än var, var jag alltid för rastlös att stanna. Jag måste vidare, måste hitta Lena.
Det är Stefan Saurkrats fel. Han ringde mig i torsdags och sa att han inte hade fått tag på Lena. Förmodligen är hon på sportlov. Kan inte min del av hjärnan som sköter om drömmarna fatta det?
Nattens dröm var av den folktomma typen. Jag letade efter Lena i ett övergivet höghus. Precis som brevbäraren började jag högst upp, på 40:e våningen, och arbetade mig nedåt. De flesta lägenheter hade inga dörrar. Ibland stod möbler kvar, men för det mesta var det tomt. Ett tjockt lager damm täckte golven och de fönsterrutor som fortfarande satt kvar.
Vissa lägenheter hade dörrar, men så gistna och förfallna att jag de föll sönder när jag tryckte till med axeln. Ibland kunde jag höra viskande röster när jag gick in i sådana lägenheter, men de tystnade alltid innan jag kunde lokalisera dem. Oftast stod möblerna kvar i dessa lägenheter.
Men inget spår av Lena, eller av någon annan heller för delen.
På 18:e våningen var dörren i ovanligt bra skick. Jag kände på den. Den var olåst. Den knarrade när jag gick. Inga röster. Något annat ljud. Andetag. Stönande läten. Inte plågat, snarare av vällust.
Allt var tyst när jag gick in i vardagsrummet. Alla möblerna stod kvar. En skinnsoffa, bokhyllor i mörkt trä, en byrå med spegel. Allt förstås täckt med damm. På en vägg hängde en stor oljemålning, fullständigt övertäckt med damm. Genom dammet kunde jag vagt urskilja en naken kvinna behagfullt utsträckt på en divan.
Jag dammade av guldplåten på ramens underkant och läste: Paula. Den här målningen måste jag se. Med fingrarna började torka av dammet. Ansiktet framträdde först. En ung vacker kvinna med rött lång hår. Jag arbetade mig sakta nedåt.
Konstig känsla. Duken kändes inte alls som en oljemålning. Det var som att stryka över len hud. Brösten blev synliga. Konstnären måste lagt på mycket färg här. De kändes upphöjda. Nästan rundade. Jag la händerna rakt över brösten. Jag kände hur brösten blev rundare och rundare. Resten av dammet på tavlan föll av.
Hennes armar omfamnade mig. Jag låg på divanen bredvid henne. Kände henne mot min nakna kropp. Hon kysste mig. Jag lät händerna glida ner längs hennes sidor. Inget fel på den kroppen.
Hur kunde jag ha trott att hon bara var en målning?
Tisdag 2001-03-06: Paula
Det första som slog mig när jag klev in i ateljén var boxbollen som jag snubblade rätt in i.
- Tjena, sa mannen vid staffliet. Du måste vara den där IT-snubben som Peter snackade om.
Jag gick runt boxbollen och fram till konstnären. Han räckte fram en stor näve och klämde och skakade om min hand.
- Arne.
- Pelle. Kul att råkas.
Han var nästan huvudet längre än mig, och huvudet täcktes av gråsprängt hår. Ansiktet ramades in av ett vildvuxet skägg.
Äntligen släppte han min hand och pekade mot andra änden av ateljén. Under ett av takfönstren stod en divan, eller snarare en gammal soffa täckt med ett vitt lakan. På soffan...
- Paula, sa konstnären.
Jag stirrade. Den unga kvinnan från drömmen. Hon låg i samma ställning som i drömmen och hade inte mer kläder på sig.
- Hej Arne, sa Paula.
Tiden accelerade omkring mig. Paula kom fram till mig, nu i en målarrock som en gång varit vit och gick ner till låren på henne, och skakade hand med mig. I nästa ögonblick fann jag mig i en skrubb med dator. Jag bara nickade när konstnären i rasande tempo förklarade vad han ville ha gjort.
Jag tror jag fick något gjort igår, men jag är inte säker. Något gjorde jag på datorn medan mina tankar var på annat håll. Idag när jag ska dit igen får jag se om det var något vettigt jag gjorde.
Jag stirrar på en liten papperslapp som jag håller i handen. Visst kan jag hjälpa henne med datorn. Inga problem. Det fixar jag.
Onsdag 2001-03-07: Riktiga konstnärer och andra
Idag ska det handla om kultur. Över till vår utsände Arne Nilsson i konstnären Pelle Karlssons ateljé i Stockholm.
Tack för ordet. Här i ateljén ser jag färgpigment i skiftande valörer, penslar, oljor, dukar, papper samt en boxboll. Ingen nakenmodell syns till idag. Vad används boxbollen till?
- När jag inte har nån inspiration brukar jag stå och banka på den. Innan jag hade den brukade jag slå mig ner och betala räkningarna. Det hjälpte alltid. När sen kronofogden kom brukade jag banka på honom, men det blev för dyrt i längden.
Behöver en konstnär så här mycket färg och och så här många penslar?
- Om vi pratar om en riktig konstnär, ja. Såna är det ont om nu för tiden. Teknikvalpar och ingenjörer sitter där vid sina datorer och kör Photoshop och kör filter på filter på filter på sina usla foton i tron att det på nåt mirakulöst vis ska bli konst av skiten. Man kunde lika gärna sätta dit en apa...
Ähum, harkel, host... tja... De kan väl styra musen med svansen. Ett visst övertag där kanske...
- Och glöm inte fötterna, som är som händer...
Det här börjar spåra ur. Jag måste försöka hitta en seriös vinkling. I tider av nedskärningar och striktare budgetramar i alla samhällssektorer, tycker du att det har blivit svårare att skapa konst? Har ramarna så att säga blivit för trånga?
- Det tycker jag inte. Jag bygger mina ramar själv. De blir aldrig för trånga.
En sista fråga. Måste hitta på en fråga till. Fotografi - anser du att det kan vara konst?
- Vilken idiot som helst kan stå bakom en kamera och trycka på en knapp. Ställ mannen på gatan bakom ett staffli och ge honom de bästa färger som finns. Vad får man då?
En färggrann trafikolycka?
Torsdag 2001-03-08: Avslagen
Paula ville nödvändigtvis att jag skulle komma hem till henne i morgon kväll och titta på hennes krånglande dator. Jag hade svårt att säga nej.
Helst hade jag velat ta en långpromenad, ute i friska luften så långt från alla datorer som möjligt, och efter det gå till sängs till tidigt. Jag har suttit inspärrad i den där lilla skrubben med datorn i fyra långa dagar. Jag är trött på datorer. Och konstnärer.
Stefan Saurkraut har ringt ett par gånger och undrat var Lena är. Jag har ingen aning. Kan det ha hänt henne något? Mina ständigt föränderliga drömmar där jag letar efter henne har återkommit varenda natt. Måste göra något åt saken, vet bara inte vad.
Peter tyckte jag såg hängig ut när jag tittade förbi på firman. Han föreslog att jag skulle beställa tid hos doktor Koma.
- Han verkar oseriös, sa jag.
- Hur så? sa Peter. Han har gått på en av de finaste läkarskolorna i världen, hm, vad var den hette nu igen...? Nå, i alla fall, nu är han vår företagsläkare, och vi har alla fri sjukvård. Jag ska också beställa tid för en rejäl undersökning och rundsmörjning.
- Jag väntar nog ett tag med det.
Ett bra tag.
Fredag 2001-03-09: Outsövd
Var är det med mig? Dessa ständiga humörsvängningar. Är det en annalkande trettioårskris? Har tiden börjat gå för fort? Kanske är det dags att bli eremit.
Jag tänker på mötet med Paula i kväll. Jag känner att jag inte riktig orkar med det nu. Jag hoppas att det ska gå snabbt att fixa datorn, att hon inte har någon annan baktanke med besöket och jag ska kunna gå hem och sova. Men i nästa stund känner jag att jag skulle bli enormt besviken om hon inte har någon baktanke. Vad är det jag vill egentligen?
Jag kom i säng i hyfsad tid igår kväll och hade somnat när telefonen ringde. Det var Lasse.
- Jag kan inte i morgon kväll, sa han.
- Vad då i morgon kväll? mumlade jag.
- Du har väl inte glömt att vi skulle gå ut?
- Hmmm... Jag...
- Jag kan inte. Vi får ta det en annan gång. Jag har tre nunnor att ta hand om. Du anar inte hur...
- Nunnor?
- Jag förklarar en annan gång. Vi hörs.
Måndag 2001-03-12: Franska
Frukost hemma hos Paula. Fil, flingor och franska. Vi sitter tysta. Vi förstår varandra ändå.
Jag plockar upp ännu en franska, en översida, och brer på smör och lägger på ost. Det är bara undersidor kvar i brödkorgen.
Jag tänker på paret jag läste om i en psykologibok. Han gav henne översidan, för att han unnade henne den bästa delen. Hon gav honom underdelen, för att hon unnade honom den bästa delen. Tjugo år senare upptäckte de av av en slump att båda hade gett den andra den del de själva ville ha och tagit den de inte ville ha. Efter denna upptäckt levde de lyckliga i alla sina år.
De tog oss bara en helg för att komma på att vi båda föredrar översidorna.
Samt att komma på att vi inte alls passar ihop. Inte för att bo ihop i alla fall. Helgen var mysig med flera höjdpunkter, men dalarna var djupa medan vi desperat försökte hitta något gemensamt att göra utanför sängen.
Jag sneglar i ett gammalt nummer av Stockholm Daily Gossip. En amerikansk psykolog, Francis F French, har skrivit en bok om hur man kan utläsa allt om människans karaktär om hur han eller hon hanterar och äter franskbröd. Artikeln bekräftar mina misstankar om Paulas och mina chanser att leva ihop. Ett par där båda gillar översidor brukar sällan hålla ihop någon längre tid.
En bild från boken visar hur kvinnor kan läsa ut mannens karaktär på det sätt han håller en franska.
A: Se hur kärleksfullt handen lägger sig över franskan. En kärleksfull och ömsint man.
B: Spring för livet! Den här mannen använder allt och alla i sin väg, vrider ur dem och slänger dem när han har klämt ur dem till sista droppen.
C: Se hur han håller baksidan mot sig. Han går ofta bakom ryggen på dig. Han döljer något, kanske otrohet, kanske ett mörkt förflutet. Iakttag försiktighet om du ger dig i lag med den här mannen.
Tisdag 2001-03-13: Sent kvällssamtal
- Vill du låna en nunna eller två? frågade Lasse.
- Va?
- Jag menar, om du känner dig ensam eller så...
I vanliga fall hade jag kanske tackat ja. Som det nu var tyckte jag det skulle bli skönt att få krypa ner ensam i min egen säng och bara sova.
- Inte det? sa Lasse. Har du nån om aning var man kan hitta nånstans att bo i en handvändning?
- Va? sa jag igen. Har du blivit vräkt?
För min inre syn såg jag Lasse stå med tre nunnor på gatan och fråga förbipasserande om tak över huvudet.
- Inte jag. Inte Sigge heller för den delen, men hans förhållande knakar i fogarna...
- Nä, jag har ingen aning.
- Inte jag heller. Nå, då har jag frågat i alla fall. Ha det. Hör av dig om du vill låna en nunna.
Fredag 2001-03-16: Krogsamtal
- Jag tror ändå det där internätet är en övergående fluga, sa Lasse.
Vi var ute och åt middag. Sigge skulle skulle också ha kommit, men han hade fått ett hett tips på en lägenhet och åkt och tittat på den.
- Är det inte konstigt sätt att umgås? sa Lasse. Gästböcker, chattar och allt vad det heter. Det känns onaturligt. Jag tror man blir konstig av att sitta och stirra på en flimrig skärm och höra modemen pipa hela kvällarna och hålla handen på en mus... ja, det är mig inte helt främmande, men...
- Konstig, hur då?
- Du borde umgås mer med vänner. Med normala människor som mig och...
- ... nunnorna?
- Nä, nunnorna tröttnade på mig och åkte tillbaka till sitt kloster. Är det tacken det? Jag smugglar ut dem, betalar tågbiljetter, ger dem mat och husrum och mänsklig värme. Vad har jag för det?
Måndag 2001-03-19: Vad gör man inte för en kompis?
- Hemskt snällt av dig, Arne, sa Sigge. Jag är säker på att Lasse hade låtit mig kvarta över i sin lya, men du vet ju hur han släpar hem brudar jämt och ständigt. Ett ständigt dunkande och stönade så man inte kan sova...
Vad gör man inte för en kompis? På något sätt tycktes jag inte ha något val. I samband med att mina föräldrar besökte mig för ett tag sedan investerade jag i en bäddsoffa till vardagsrummet, så nu kan man övernatta komfortablare hos mig.
Jag klarar inte av uppdatera dagboken om någon sitter i samma rum. Speciellt inte om denne samtidigt försöker konversera med mig. Därför blev det ingen uppdatering igår. Passar på nu medan det är tomt på jobbet.
När Sigge fick syn på min dator frågade han om han fick installera ett spel på den. Hm, undrar om han har tänkt sig stanna längre? Ett par dagar sa han när han frågade mig, och det hade jag svårt att säga nej till.
Hoppas det inte är något bullrigt skjuta-på-allt-som-rör-sig-spel. "Unreel" eller något liknande heter det. Det låter ju fredligt. Ska man linda av en trådrulle?
Tisdag 2001-03-20: Treor och fyror
Nej, det heter inte Unreel, utan Unreal, och det går ut på att skjuta på allt som rör sig. Sigge installerade programmet på min dator igår kväll.
- Lite långsam dator, den här, sa han. På gränsen att det går att spela. Du borde skaffa dig en ny fin pentium-fyra-dator...
Så började han rabbla megahertzer och megabajter och gigabajter och priser.
- Nästan oförskämt billigt, avslutade han.
Nu kom jag ihåg att Sigge alltid brukar veta bäst. Egentligen borde jag inte sagt något, men i det här fallet trodde jag mig veta bättre eftersom jag har pratat med Yngve om just pentium-treor och -fyror.
- En kille på jobbet säger att det än så länge är bättre att köpa pentium-tre-datorer. Billiga pentim-fyra-datorerna har för billiga kringkomponenter, så att de faktiskt blir långsammare än snabba pentium-treor. De säljer på att folk tror att högre mega-hertz-tal alltid är bättre...
- Ja, ja, sa Sigge. Men vilken pentium-fyra som helst är snabbare än den här datorn. Dessutom borde du inte tro allt du hör på jobbet. Tror du att Intel skulle släppa ut nya processorer som är långsammare än de gamla? Va, tror du verkligen det?
UnReel
Onsdag 2001-03-21: Fånge
Känner mig som en fånge i min egen lägenhet.
Jag spar i alla fall in på matkostnaderna. Sigge står för alla matinköp. Kylskåpet är ovanligt välfyllt. Fast messmör och tunnbröd har han glömt att köpa hem trots mina påminnelser.
Som husets herre kan jag givetvis använda datorn så mycket jag vill, fast jag vill inte använda den så mycket som jag får - inte när Sigge sitter som en ivrig hundvalp i soffan och väntar på att kasta sig över datorn så fort jag reser mig från stolen.
Igår kväll drog jag mig tillbaka till sovrummet tidigt med en bunt olästa böcker. Jag hade ingen läslust, bläddrade lite i böckerna, kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle hugga in i. Tänk om den femte Harry Potter-boken kunde komma ut snart. Om jag hade den kunde Sigge få använda datorn hur mycket han ville.
Jag somnade tidigt och vaknade nästan utsövd. Hm, det kanske är bra med lite avhållsamhet från datorn ibland. Kanske.
Torsdag 2001-03-22: Framtiden är snart här
Då och då arrangeras föreläsningar på det stora företaget. Igår var det en framtidsforskare som berättade om vad vi kan förvänta oss av framtiden.
Om det inte varit för en detalj skulle jag knappast lägga märke till framtidsforskaren, professor Tannenbaum, om jag skulle råka möta honom i en korridor, klädd som han var i slitna blåjeans och skrynklig skjorta, en inte alltför ovanlig klädsel på bygget.
Den lilla detaljen som särskiljde professorn från alla andra man kan tänkas möta i korridorerna var propellermössan. Egentligen inget märkvärdigt med propellermössan heller, man skulle kunna tro att den var köpt i vilken leksaksaffär som helst, om det inte vore för en liten detalj.
Propellern snurrade i samma takt som professorn talade. I början när professorn redogjorde för framtidsforskningens grunder snurrade propellern sävligt. I takt med att professorn blev mer och mer entusiasisk, talade fortare och fortare, och började vifta med armarna för att ytterligare framhäva vikten av det sagda, ja, då snurrade propellern också fortare och fortare. Jag bara väntade på att professorn skulle lyfta och sväva ut genom takfönstret.
Jag inser nu att det är en omöjlighet. Takfönstret är för litet.
Professorn började med att påpeka att framtidsforskarnas förutsägelser om framtiden inte är vilda gissningar tagna ur luften, utan vilda gissningar baserade på noggranna undersökningar av nutiden. Genom att utgå från dagens trender och anta att de fortsätter kan man få inblick i hur framtiden kommer att gestalta sig.
Kastar man en blick på en löpsedel på vägen till jobbet, kan man förutsäga att i framtiden kommer vi alla ha namn som Baren-Arne, Nokia-Kalle, Södertälje-Bettan och Vem-vill-bli-miljardär-Nisse.
- Men, sa professorn och höjde ett varnade finger samtidigt som propellern nästan stannade, riktigt så enkelt är det inte.
Det finns trender och antitrender. När en trend blir för stark, uppstår vanligen en antitrend som verkar i motsatt riktning. För en framtidsforskare gäller det att förutse även antitrenden, och därefter försöka beräkna deras inbördes styrkeförehållande. Resultat kan bli de tar ut varandra, att en vinner, eller att ny trend skjuter iväg i tangentens riktning. Här blev det teoretiskt och svårt att hänga med, så jag hoppar raskt vidare till exempel på sannolika framtidscenarion.
- Inom mjukvaruindustrin är det en stark trend mot verktyg och utvecklingsmetoder som kan förvandla programmering från en konst till ett rent industrihantverk. Dagens höga chefer känner sig hotade av vara beroende av kreativa programutvecklare som kräver högre och högre löner. Chefernas gemensamma vision är programvarufabrik med tusentals lågbetalda kodslavar.
Det var nu det började bli riktig fart på propellern.
- Kombinerar vi detta med trenderna inom biotekniken inser vi att dessa kodslavar kommer att vara genmanipulerade apor. Apor är redan nu intelligenta djur med flera fördelar framför människor. De har ju en svans som kan användas för att styra datormusen, och de skulle även kunna ha ett extra tangentbord som de knappa på med fötterna.
Professorn förklarade vidare hur detta skulle påverka samhälles hela infrastruktur. Man skulle behöva anlägga stora bananodlingar, till att börja med i växthus, men efterhand som växthuseffekten ökade skulle växthusen bli onödiga.
- En annan trend inom datoridustrin är nano-teknik, datorer vars byggblock är enstaka molekyler.
Propellern snurrade något långsammare medan professorn förklarade svårigheterna att med våra, stora klumpiga verktyg bygga så små datorer.
- Personligen tror jag inte det kommer att bli något av det innan man har löst problemet med att krympa människor till den skalan. Då kan man krympa byggarbetare och låta dem sköta byggandet. Detta är även den slutgiltiga lösningen på byggarbetskrisen.
Propellern snurrade allt fortare och fortare, medan professorn beskrev trender inom andra områden.
- Det har länge talats om den globala marknaden. Idag har vi EU och USA som två stora sammanslutningar. Jag förutsäger att Japan kommer att vara drivande i asiatisk union med gemensam valuta. Med denna valuta vill man konkurrera med dollarn och euron, och man kommer att göra allt för höja värdet och efterfrågan på den, även med konsttrick och smutsiga tricks, så kallad yen-manipulation.
Professorn avslutade med några svenska exempel. Trenden att att vi i svenska språket använder mer och mer engelska ord kommer att hejdas av en antitrend.
- Vi kommer att exportera våra svenska prickar till resten av världen. Inte nog med prickarna över å, ä och ö; vi kommer även att införa prickar över e och i. Dessutom behövs det fler bokstäver, eftersom trebokstavsförkortningarna håller på att ta slut. Så vi kommer att införa fler bokstäver med snablar. Förutom snabel-a (@) och snabel-e, kommer vi att få snabel-ä och snabel-å. Däremot kommer snabel-ö att försvinna efter en kort period, på grund av risken för sammanblandning med snabel-ä.
Nu var tiden nästan ute. Det var det första föredrag jag suttit på som jag inte önskade skulle ta slut. Tack vare propellern kändes luften i lokalen fortfarande fräsch.
- Apropå snablar: Redan idag finns elefanthem för föräldrarlösa elefantungar, till exempel i Sri Lanka. På samma sätt som barn har adopterats från länder som Korea och Indien, kommer vi snart att kunna adoptera elefantungar.
Fredag 2001-03-23: Lägesrapport
Sigge bor fortfarande kvar här, men just nu är han ute och dricker öl.
För en utomstående iakttagare, mig till exempel, förefaller det som om Sigge bara slöar och inte alls letar bostad.
- Ta det lugnt, Arne, sa Sigge när jag tog upp saken. Jag har mina kanaler. Jag har skickat ut min förfrågan. När som helst kan någon ringa och erbjuda mig en trea på Strandvägen.
Han viftade demonstrativt med mobiltelefonen och återgick till att spela Unreal.
Stefan Saurkraut har ringt några gånger och frågat efter Lena. Han har fortfarande inte fått tag i henne. Hon tycks ha gått under jorden. Mina drömmar om att jag söker efter Lena dök upp mera sällan ett tag, men den här veckan har jag haft dem varenda natt.
Jag borde inte åkt till firman idag. Peter påstod att jag såg trött och hängig ut. Gör jag verkligen det? Kanske har jag jobbat lite för mycket på senaste tiden, men inte behöver jag väl besöka läkare för den skull? Speciellt inte doktor Koma.
Suck, Peter övertalade mig att besöka Koma. Vet inte hur han lyckades med den saken. Han skulle försöka ordna en tid redan nästa vecka. Hoppas det är fullbokat.
Måndag 2001-03-26: Sommartid
Då är det sommartid igen. Segt att kliva upp en timme tidigare. Men kvällarna är ljusare.
Igår kväll ringde telefonen. Jag svarade i köket. Det var ägaren till Bitis, katten som har bott hos mig några gånger, som undrade om jag kunde ta hand om Bitis en vecka eller två.
- Tyvärr, sa jag. Det bor en...
Jag tystnade för ett ögonblick.
- Jo förresten, sa jag. Det går jättebra. Kan jag hämta honom redan i morgon, sa du?
Tisdag 2001-03-27: Bitis kommer tillbaka
- Bitis? sa Sigge. Han bits väl inte?
- Bara när han leker.
- Du stänger väl in honom i köket i natt?
- Nä, det är ju djurplågeri, sa jag. Han måste ha större ytor än så att leka på. Han tycker om att klättra i bokhyllorna...
- Bara han klättrar tyst.
- Klart han gör. Det dunsar bara lite när han hoppar ner.
Sigge satt tyst en stund.
- Var det nödvändigt att ta hit en katt nu när jag bor här?
- Hur jag skulle kunna veta att du skulle bo kvar här? sa jag. Du sa att du skulle stanna några dar...
- Hm, sa Sigge. Jag har nåt på gång. Bara ett par dar till så...
- Bitis ska bara bo här i två veckor...
Sigge stirrade på Bitis som dansade runt på golvet och lekte med en pappersbit.
- Kom ihåg att dra in fötterna, sa jag. Han tycker om att leka med fötterna. Och ligg stilla. Släng åt honom leksaksmusen om han blir närgången.
- Kan inte katten sova i ditt rum?
- Nä, det är för litet. Han kommer att föra världens oväsen tills han får komma ut i vardagsrummet. Men du kan få sova i min säng. Den är bred och fin. Det märks knappt att man sover två i den.
Sigge svarade inte.
- Jag ska försöka hålla mig på min sänghalva, fortsatte jag.
Öh... det kan hända att jag börjar kramas i sömnen... nä, det är inte som
du tror... jag gillar inte alls killar, alltså inte på det sätt du tror menar
jag... jag menar om jag är mitt i en dröm kan jag tro att du är en tjej och...
om du förstår vad jag menar... det är bara att väcka mig i så fall...
Bitis som liten
Onsdag 2001-03-28: Nätet suger?
Sigge hittade en annan kompis att bo hos redan i måndags kväll när jag kom hem med Bitis.
Ynge har blivit intervjuad i Stockholm Daily Gossip utan säga ett knyst om det till mig eller någon annan. Ren tur att jag råkade få syn på artikeln.
Suger nätet?Tycker du också att nätet suger mer än förr? Häng med när vi tar pulsen på Internet.
Av Viola Kronblad
För att få reda på om nätet suger och i så fall varför har vi intervjuat fyra på måfå utvalda personer.
Gossip: Tycker du nätet suger?
Berra, grovarbetare: Ja, fy fan, nätet suger fett. Alltså, en annan bruka ju chatta lite för att träffa nåra trevliga brudar då och då, alltså, men va fan nu är de heltorsk. Tror du de finns nåra brudar? Nä, bara en massa puckon, en jäla massa kåta snubbar som bara är ute efter snabba ligg. Vem fan vill chatta med dom?
Vi går vidare till nästa person. Hilda, nybliven pensionär.
Gossip: Tycker du nätet suger?
Hilda: Det måste jag nog säga att det gör. All den där porren är förskräcklig. Vart man än går stöter man på den, och den smyger sig in på hårddisken också. Ja det är alldeles sant, en dag hittade jag en hel katalog full med den värsta sortens bilder. På hårddisken. Bert, sa jag, det är min man alltså, vet du hur de här bilderna har hamnat här? Han blev hemskt förvånad att jag hittat de där bilderna. Han sa att nätet kan ladda ner bilder av sig självt. Han lovade att ringa till vår nät-leverantör, och nu har de tydligen spärrat någonting så att inga fler smutsiga bilder kan ladda ner sig själva till hårddisken.
Nästa person vi träffar är Yngve, IT-guru.
Gossip: Tycker du nätet suger?
Yngve: Frågan är inte om nätet suger, utan varför. Det finns många orsaker. En orsak är den snabba tillväxten både av användare och nättjänster. Många inkompententa företag gav sig in IT-branschen för att tälja guld med täljkniv, och de använde gärna bleeding edge-teknologi...
Gossip: Ursäkta, jag måste fråga, vad är bleeding edge?
Yngve: Den absolut senaste tekniken, som är så ny att den har massor av problem kvar. Man tigger om problem och missnöjda användare om man använder den på en webbsida. En annan orsak är den så kallade bredbandssatsningen. Det är naturligtvis inte frågan om riktigt bredband, det är ju löjligt låga överföringshastigheter som tillverkarna kallar bredband. Följden blir en massa missnöjda användare när de inte kommer i närheten av de utlovande hastigheterna.
Gossip: Så det är alltså orsaken? För dåligt och för långsamt nät alltså?
Yngve: Jag har inte kommit till den viktigaste orsaken. Microsoft, i sina försök till världsdominans, försöker nu även ta över nätet genom att dumpa marknaden med sina underlägsna produkter. I Sverige har de flesta IT-företag svalt Microsofts lovsånger med krok och flöte och allt och använder Microsoft-servrar och ASP...
Gossip: Jag trodde Microsoft var bra. Alla använder ju Microsoft...
Yngve: Microsoft har även en djävulsk slug plan för att omvända Linux- och andra Unix-fanatiker. Jag tror att de pumpar in pengarna i Netscape för att Netscape inte ska gå i konken. Microsoft vill att det ska finnas en konkurrerande webbläsare, som till med den mest förhärdade Microsoft-hatare måste erkänna är rena dyngan jämfört med Internet Explorer...
Gossip: Tack ska du ha, Yngve. Nu över till Christer X. Pettersson, socionom eller var det sociolog... Tycker du nätet suger?
Christer X. Pettersson: Helt klart. Nätet suger fett. Vad det är frågan om är en kollektiv internet-baksmälla. Från att vara något häftigt och coolt har nätet blivit ett rent kommunikationsverktyg som man bara använder när man behöver, ungefär som våra vanliga stationära telefoner. Folk har återgått till sin vanliga liv och de vanliga aktiviterna: följa teve-serierna, supa, göra barn och jobba ihjäl sig. Nu måste jag kila till jobbet.
Gossip: Tack ska du ha, Christer.
Slutsatsen är helt klar. Nätet suger fett.
Fredag 2001-03-30: Diagnosen
Jag har gått och lidit av en depression utan att veta om det, enligt doktor Koma. Det konstaterade han efter några snabba frågor och gav mig en pappask med hundra piller direkt i handen.
- De är bra, sa han. Sällan några biverkningar.
- Hur verkar de?
- Det är alltså inget uppåt-tjack. Det är fråga om medicinsk behandling. Den tar tar bort dalarna i dina humörsvängningar. Resten får du sköta själv.
Jag tackade och var på väg att gå när doktorn sa:
- Jo, Arne, tror du att du visa mig en sak på datorn nu när Vera är sjukskriven?
- Tja, kan jag väl.
Vi gick in till doktorns kontor, doktorn före och jag efter. Med ena handen öppnade han dörren och med den andra satte han en tänd cigarett mellan läpparna. Han hade inte haft någon cigarett, varken tänd eller otänd, i händerna ögonblicken innan. Den här gången var jag tvungen att fråga honom hur det gick till.
- Jag var illusionist innan jag blev läkare.
- Trollkarl?
- Om du så vill. Det är inte alltför olikt läkaryrket. Man behöver både fingerfärdighet och kalla nerver. Och förmåga att spela oförstående och släta över sina felsteg.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.