|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Tisdag 2001-03-06: Paula
Det första som slog mig när jag klev in i ateljén var boxbollen som jag snubblade rätt in i.
- Tjena, sa mannen vid staffliet. Du måste vara den där IT-snubben som Peter snackade om.
Jag gick runt boxbollen och fram till konstnären. Han räckte fram en stor näve och klämde och skakade om min hand.
- Arne.
- Pelle. Kul att råkas.
Han var nästan huvudet längre än mig, och huvudet täcktes av gråsprängt hår. Ansiktet ramades in av ett vildvuxet skägg.
Äntligen släppte han min hand och pekade mot andra änden av ateljén. Under ett av takfönstren stod en divan, eller snarare en gammal soffa täckt med ett vitt lakan. På soffan...
- Paula, sa konstnären.
Jag stirrade. Den unga kvinnan från drömmen. Hon låg i samma ställning som i drömmen och hade inte mer kläder på sig.
- Hej Arne, sa Paula.
Tiden accelerade omkring mig. Paula kom fram till mig, nu i en målarrock som en gång varit vit och gick ner till låren på henne, och skakade hand med mig. I nästa ögonblick fann jag mig i en skrubb med dator. Jag bara nickade när konstnären i rasande tempo förklarade vad han ville ha gjort.
Jag tror jag fick något gjort igår, men jag är inte säker. Något gjorde jag på datorn medan mina tankar var på annat håll. Idag när jag ska dit igen får jag se om det var något vettigt jag gjorde.
Jag stirrar på en liten papperslapp som jag håller i handen. Visst kan jag hjälpa henne med datorn. Inga problem. Det fixar jag.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.