Arnes värld

Allt mellan svammel och skåpmat

Snuvad

Så var den här helgen över. Snuvan börjar avta, så i morgon åker jag till jobbet för att återuppta ping-pong-spelet med Systemprovningen.

Bollen ligger hos dem. Eller, snarare, jag skickade över min senaste version av skriptet i tisdags innan jag sjukskrev mig och nu borde jag ha fått tillbaka synpunkterna. Om inte allt funkade förstås och de har skickat skriptet vidare till Driftsättningen och installerat det på servern under min frånvaro.

Men det vore kanske att hoppas för mycket.

Förkylt

Hemma med förkylning och feber. Borde inte sitta vid datorn, men det är så tråkigt att ligga stilla och stirra upp i taket.

Ni tror kanske att jag är klar med mitt skript. Jag trodde ju att jag skulle blir klar tisdag förra veckan. Ha. Jag hade underskattat Processen ännu en gång.

- Okej, sa jag. Dokumenten är skrivna. Dokumenten är granskade. Jag brinner av iver att börja jobba. Så hur får jag access till servern?

K. tittade på mig. Jag skulle nästan påstå att han såg orolig ut. Nästan som om han stod i vägen för en folkilsken programmerare som inte längre tänkte sky några medel för att göra det han gjorde bäst, nämligen att koda. Han började tala mycket snabbare än han brukade:

- Det blir nog inte så lätt. Vi brukar inte jobba så. Vi utför implementationen och lämnar sedan över programmet eller skriptet till Systemprovningen... Det brukar funka bra... ingen annan har klagat... och när det är testat överlämnar Systemprovningen skriptet till Driftsättningen, som installerar det på servern och testar det... Det är så Processen föreskriver det...

- Och sedan får jag tillbaka skriptet med den intelligenta kommentaren att det inte funkar...

- De brukar vara hjälpsamma. De brukar skicka med en hel logg med alla felutskrifter...

- Jag brukar inte koda i blindo, sa jag, och jag testar mina program själv. Hur jag kan få access?

Vi gick till hans chef. Tvärstopp. Han var inte direkt ovänlig, men som han förklarade det var han bunden till händer och fötter av Processen och man måste sitta still i båten och det tjänar inget till att hetsa upp sig och om Revisionen får reda på...

- Revisionen! sa jag. De kommer förstås och yxmördar mig i serverrummet precis som Josef!

Det blev tyst.

- Vi brukar inte prata om sånt, sa chefen, för i så fall vill alla bli förflyttade, men Josef har blivit förflyttad, faktiskt blivit befordrad på så sätt och vis... vart är förstås hemligt, men jag kan försäkra er att han mår bra och att det är rena fantasier att Revisionen skulle använda såna metoder. Löjligt, rena fantasier, inget annat än fantasier...

Han tystnade ett ögonblick och stirrade på oss.

- Tror ni mig inte? Mina uppgifter kommer från den säkraste av källor...

Han reste sig innan han fortsatte:

- Från Revisionen.

Processen fortsätter

Granskningsmötet skulle ha börjat klockan nio. Någon som hette Josef saknades.

- Kan vi inte börja utan honom? sa jag.

Min fråga ignorerades. Man diskuterade vad som hade hänt med Josef.

- Revisionen har hämtat honom, sa någon. Jag är säker på att jag hörde mystiska ljud från serverrummet i...

- Det är bara en myt, sa K. Inga svartklädda...

- Jag är säker på att jag såg ett rep i hans bokhylla förra veckan...

- Det låg en pillerask brevid tangentbordet...

- Han var två minuter sen till förra sektionsmötet...

Vid halv tio avbröt vi mötet, efter att kommit överens om att återuppta det halv fyra.

- Du verkar jäktad, sa K. till mig när vi lämnade mötesrummet.

- Vad var det med piller och rep? sa jag.

- Normalt skulle vi bokat in mötet en annan dag. Processen säger inget om att man ska jäkta på som du gör...

- Säger den att man inte får jäkta då? Hur var det med pillren?

- Nä, inte direkt, sa K. Fast ingen här har bråttom. Det man inte hinner idag hinner man i morgon. Lönen kommer ändå, bara man följer Processen...

Vi var framme vid Josefs rum. Det satt ingen namnskylt vid sidan av dörren och rummet innehöll ett skrivbord, en kontorsstol, en papperskorg och en bokhylla. Inget mer.

- Det är en myt, sa K. Om det verkligen låg ett rep i bokhyllan fanns det säkert någon naturlig förklaring... Ingen har lagt repet där för att han skulle hänga sig själv...

- Va? Vem skulle göra det?

- Revisionen, men det är alltså en myt. De granskar vårt arbete, men de skriver bara en rapport som överlämnas till våra chefer. De lägger inte ut redskap för hjälpa oss att ta livet av oss, och det finns inga svartklädda män som hämtar oss och släpar in oss i serverrummet och hugger ner oss med en skalpell. Hur skulle det se ut? Det skulle ju bli blod överallt... Herregud, blodet kan ju tränga in i fläktarna och servrarna kan krascha...

- Det är klart att det är en myt, sa jag. Det vore ju olagligt, och oetiskt...

- Rapporten kan ju leda till lönesänkning, men bara i grova fall. Ofta blir det bara en erinran, eller kanske utebliven löneförhöjning ett år...

- Men vad har hänt med honom då? sa jag.

När jag åkte hem efter mötet var jag ändå optimistisk. En ersättare för Josef hade utsetts och vi klarade av mötet på en knapp timme. Jag var säker på att det värsta var över och det bara återstod att skriva skriptet dagen därpå, det vill säga tisdag förra veckan.

Hej vad jag bedrog mig.

Processen

Jag har fortfarande ingen teve. Jag får den kanske nästa vecka.

Jesper har avslutat sin praktik och bloggandet i min blogg. Om han får lust att blogga vidare kommer han göra det i en egen blogg. Jag har lovat att länka till honom, ifall det är någon av er, trogna läsare, som skulle vilja följa hans vidare äventyr och kränkningar.

Den gångna vecka har jag tillbringat på en annan del av koncernen, i trakter där man tillber Processen och dess profet Iso Niotusen. Eller var det tvärtom? Jag måste erkänna att mina teologiska kunskaper är bristfälliga.

I alla fall hade jag blivit anlitad för att skriva ett enkelt Perl-skript för att överföra information från en server till en annan. Något som borde ta högst en halv dag under normala omständigheter, inklusive en generös marginal för strul.

I normala fall skulle jag ha loggat in på servern, inspekterat den och jobbat fram skriptet steg för steg. Först skriver man några rader kod som bara läser in filen i fråga och skriver ut den. När man har testat att det funkar lägger man in funktionaliteten efter hand och testar genast att det är rätt så långt. Om det blir något fel är det uppenbart var felet ligger och det är snabbt att rätta.

- Vi jobbar inte så, sa K. Vi har aldrig jobbat så och kommer aldrig att jobba så.

(Jag kallar min kontaktperson K., för i det speciella tystnadspliksavtal jag fick skriva under stod det på sidan 37 att jag aldrig under några som helst omständigheter fick nämna hans namn i bloggar eller andra externa webbsidor.)

Nähä. Processen föreskriver att först skriver man ett flertal dokument, bland annan en beskrivning av vad skriptet ska göra (functional specification), men även hur skriptet ska implementeras (implementation proposal) och testas (test specification).

- Implementationen är uppenbar, sa jag. Det räcker med en funktionsbeskrivning och kanske...

- Processen medger inga undantag.

Revisionen bestraffade strängt alla avvikelser från den rätta Processen, fast det var oklart hur. K. hävdade bestämt att det bara var en myt att Revisionen utdelade spöstraff. Troligen hängde de inte heller upp syndarna i tummarna, även om K. inte avvisade det lika kategoriskt.

Det tog tog två långa dagar att skriva dokumenten. Det var torsdag och fredag förförra veckan. När jag åkte hem hade jag reviderat min tidsplan för den nya strulfaktorn och kommit fram till att jag borde kunna bli klar på måndag kväll

Hej vad jag bedrog mig.