Etthundrasjutton brådskande mail från chefen hade samlat sig under min
semester. Röstbrevlådan hade bara fyra meddelanden från chefen, men det
är bara för att meddelanden raderas automatiskt efter tre dygn.
Ett av samtalen gällde lönesamtal nästa vecka. Man skulle kunna tro att
chanserna för löneökning är goda eftersom jag är så eftersökt. Jag tror
inte det. Visst brukar chefen säga att han inte skulle kunna klara sig
utan mig, men när det är dags för lönesamtal brukar han i stället säga
att ingen är oersättlig.
Efter lunchen idag stötte jag på... jag menar ihop med Yngve i en
korridor.
Så kraftigt att han höll på att höll på att tappa ett platt föremål som
han höll i handen. Han svor till. Jag visste inte han kunde svära.
- Hör du, sa han sedan lite lugnare, hur bråttom har du egentligen? Det
finns faktiskt hastighetsbegränsningar i den här korridoren. Högst
trettio... om det inte brinner i båda serverrummen samtidigt och...
- Men det gör det, och jag höll bara tjugonio och en halv, och varför
ser du dig inte för förresten?
- Skulle bara kolla GPS-mottagningen, sa Yngve och höll fram en iPhone.
- Inomhus? Det kan väl inte gå så bra...
- Nä, det gör det inte. Jag ville bara kolla. 3G-täckningen är i alla
fall bra härinne. På det hela taget har den här iPhonen överträffat mina
förväntningar.
- Jag måste nog rusa vidare, sa jag. Jag har lite...
- Du kan nog få tag på en iPhone utan att köa nu. Jag köpte den här
förra veckan. Du kommer att älska den...
Lite förvånande var det att Yngve hade väntat så länge med att köpa en
iPhone. Jag antog att det vara förr att han inte tycker om att köa, och
inte heller tycker om att beställa saker långt i förväg.
- Nu måste jag faktiskt rusa.
- Det är så lätt att ringa upp att jag nästan funderar på att skaffa
mig några vänner så att jag har någon att ringa till...