|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Tisdag 2000-05-09: Tjejen som ville låna datorn
Det var utekväll med Lasse igår. Ändå var det ovanligt lätt att komma upp i morse.
- Anja? frågade Lasse. Är hon finska?
- Kanske det.
- Så nu har hon lämnat Sverige, sa Lasse. Hade du inte en annan utländsk brud i vintras?
- Jo.
- Det kanske är mer praktiskt så, sa Lasse. Lättare att bli av med dem om man tröttnar, menar jag.
- Jag ville inte bli av...
I samma stund kom en blondin fram till vårt bord.
- Ni ser ut att ha det trevligt här, sa hon. Får man slå sig ner eller diskuterar ni några viktiga hemligheter?
- Självklart får du det, sa Lasse. Inte ska en vacker och trevlig ung dam som du behöva tömma sin bägare i ensamhet.
Det var ingen ny erfarenhet att tjejer dras till Lasse, men jag tror det var första gången som en ensam tjej slog sig ner hos oss. Det brukar vara minst två och båda brukar vara ute efter Lasse.
Nå, tänkte jag medan Lasse och tjejen bollade de vanliga inledningsfraserna, då kanske jag kan komma hem i god tid. Jag borde kanske gå med en gång. Här har jag inget att hämta.
Ändå satt jag kvar, började lyssna till konversationen, och väntade på ett tillfälle att bryta mig in.
- Är du på genomresa? frågade Lasse. Kommer du från Skåne?
- Ja, faktiskt. Hörs det?
- Lite grann hörs det. Men jag tror att du har flyttat runt en hel del.
- Åh, så du är dialektkännare?
- Det är bara en av mina många talanger, sa Lasse. Har du förresten något bra ställe att bo på här i Stockholm? De flesta hotell här i stan är fruktansvärda.
- Du kanske har något bättre att erbjuda?
- Tja, sa Lasse. Det kan väl hända.
- Har du dator?
Lasse blev ovanligt tyst. Kanske skulle han bluffat och sagt att han hade dator om jag inte hade varit där.
- Jag har dator, sa jag.
- Med Internetanslutning?
- Ja.
- Jag vill absolut inte tränga mig på eller så, sa hon.
- Det är ingen fara.
- Jag kan betala taxin, sa hon. Det tar jag på firman.
Väl hemma var jag osäker på hur jag skulle bete mig. Ingen hade sagt något om att det gällde något annat än att hon skulle bo hos mig, i alla fall med ord. Vad gäller kroppspråk trodde jag att hon kanske hade lovat mer än så.
Jag har bara en säng, som i och för sig är ganska bred. Jag har dessutom en lös skumgummimadrass. Som en sann gentleman borde jag ha erbjudit mig att sova på den. Jag var på väg att framföra mitt erbjudande när hon sa:
- Stor fin säng du har. Om inte du har något emot det, kan vi sova där båda två.
Jag hade inget emot det.
Hon gjorde sig snabbt hemmastadd, nästan så snabbt att jag började känna mig som gäst i mitt eget hem.
- Jag har en del jobb att göra, sa hon. Om du inte misstycker, kan du gå och knyta dig, så lägger jag mig när jag är klar.
Utan att hon sa det förstod jag att hon ville sitta ostört vid datorn. När jag stängde dörren till sovrummet satt hon försjunken vid datorn, tydligen så koncentrerad att hon inte ens hörde när jag sa god natt. Det var med en viss motvillighet jag gick till sängs. Jag var trött, men om datorn hade varit ledig skulle jag givetvis ha suttit vid den. Som det var nu somnade jag snabbt.
Min sista tanke var: Hon vill bara ha min dator, inte min kropp.
-oOo-
I det hade jag fel. Hon väckte mig.
Hon ger hundra procent i allt hon gör.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.