From: Lena
Subject: Vänner?
Hej Arne!
Jag läste om dina många försök att skriva mail till mig.
Det får bli min hemlighet hur många försök jag gjorde innan du
får det här mailet i din hand.
Jag känner att jag måste svara dig, även om du aldrig kom dig för
att fråga mig direkt.
Jag vill gärna fortsätta vara din vän och ha dig som vän,
men på avstånd om du föredrar det. Om du nu kan acceptera mig som "bara"
vän trots det du skrev.
Du ironiserar över uttrycket "bara vänner" i dagboken.
Det är inte så bara. Du tycker kanske att jag har inte berättat
så mycket om mig själv för dig, men då ska du veta att det har jag inte
gjort för någon. Tvärtom har jag varit på vippen att berätta saker för dig
som jag inte ens skulle kunna tänka tanken att berätta för någon annan.
Jag fattade ett beslut för ett par år sedan att inte släppa in en man
i mitt liv förrän den första januari 2001. Tidigast. Och om det är rätt
man. Rätt man är inte den som sitter och väntar på mig och ringer på min
dörr när nyårsklockorna precis har klingat ut.
Uppriktigt sagt, och jag hoppas jag inte sårar dig, jag tycker du verkar
*för* intresserad av mig, i alla fall om dagboken gör dig rättvisa.
Det verkar som du tror att du kan hitta din lycka hos någon annan,
att jag kan göra dig lycklig. Det kan jag inte, och ingen annan heller.
Du kan bara hitta lyckan hos dig själv. Hårda ord, men jag vill inte ge
dig några falska förhoppningar.
Rätt man är aldrig den som passivt väntar på att lyckan ska komma till honom.
Kram
/Lena - din vän?