tjena, här är jag. Frank, min kille alltså,
min nya kille alltså, bara ifall du undrar Cicci,
han fixa det här nätplejset. det är inte klokt
hur många plejs på nätet som bara överges.
man måste börja återvinna, annars tar alla
adresser på nätet slut. det sa i alla fall
min kille. man måste tänka på framtida generationer.
imorron ska jag städa upp det här plejset
och göra mina egna bilder och stajla om rubbet.
den här bilden får duga tills dess
han ser verkligen töntig ut den där Arne med den där frissan
och dom där briollorna. typ mammas lilla pojke. kan aldrig
haft nån tjej.
nu måste jag plugga vidare. CU tomorrow. Kram.
Gunilla
jag börjar undra jag. är Frank verkligen den rätte?
jag hajjar att han skulle bli stirrig om jag skulle fråga typ
om han ha vill barn med mig. det är ju en helt annan grej.
allt jag fråga han var om han tycker om barn, jag menar typ i största
allmänhet alltså. jag mena inget annat alls.
jag som trodde vi kunde snacka om allt. att vi inte hade
nåra hemligheter mellan oss.
måste rusa. CU. kram
Gunilla
varför kan jag aldrig tänka efter före, som mamma alltid
brukar säga. tänk om Frank läser vad jag skriver här.
förlåt, Frank, det var inte alls meningen att såra dig,
men du förstå att jag...
men varför ber jag om förlåtelse förresten? hörru,
Frank, om du läser här kan du ge fan i det. du sa att du
aldrig läser dagböcker. du läser inte över huvud taget.
du tycker bättre om att prata, det sa du ju själv
när vi stod upp på vinden och du hade stoppat in handen innanför...
du har inget här att göra för det här är mitt plejs.
om bara inte den där Arne kommer tillbaka och hetsar
upp sig för att jag låna sidan. fast farfar bruka ju säja
they never come back när han titta på sina fåniga sportprogram.
tur att Frank inte är nån sån där sportfåne. han tittar
bara på fotboll ibland och kanske skidskytte eller om det
nu var backhoppning. jag står inte ut med folk som sitter
klistrade fram dumburken istället för att prata med mig.
nu måste jag rusa för ikväll ska jag ut med Cicci.
ikväll får Frank ligga hemma och vänta på mig för en gångs
skull. måste han jobba så mycket varenda kväll.
Kram Gunilla
fan, jag som skynda mig hem för att inte Frank skulle få vänta för länge
på mig och så är han inte hemma! jag hittar en lapp på
köksbordet. ute med kompisarna står det.
fan, skallen håller på att spricka, som om nån typ håller på att
banka med slägga på insidan. trevlig killar i alla fall. hur många
drinkar var det de bjöd oss på? två i baren, åtminstonde, sen var det två till
eller var det tre? jag måste lära mig att tacka nej när killarna bjuder,
i alla fall tredje eller fjärde gången. det ska jag
göra nästa gång jag går ut. det är ju redan i morgon. äntligen är det fredag snart.
måste sussa nu. CU. kram
Gunilla
fan vad jag hatar höstar. lyckos mig att jag har en kille den här hösten.
tänk om Frank har tröttnat på mig. jag får inte skrämma bort honom
nu. snälla Frank, måste du jobba så sent varenda kväll? om du bara kunde
höra mig. jag längtar. jag förstår att du måste tänka på karriären och
att du kommer att dra in jättemycket pengar i framtiden men när börjar
egentligen framtiden? jag vill ha dig här nu. jag vill att du tar i mig
som igår, kysser mig och håller om mig. jag vill ha dig nu. känna din
smak. jag vill att du smeker mig där du smekte mig igår. jag är din för evigt
bara du kommer nu.
varför kommer han inte? är det nåt fel på mig? jag kan inte ta
ett uppbrott nu. jag vill inte bli lika desperat som Cicci. hoppas hon
skärper sig när hon ser den där killen i dagsljus. inte för att jag såg
ansiktet hans särskilt bra i det där discoljuset men visst fan
är det ett nedköp jämfört med hennes förra snubbe.
jag hör en nyckel i dörren
Gunilla
kk, hm, undrar om Frank tror att jag bara är en kk? jag trodde han
älskade mig. om han älska mig skulle han inte föra sånt liv bar för
att jag mena att han kunde fälla ner toalocket och byte toarulle
när den är tom. visst, jag är inte perfekt själv, jag vet att jag
inte alltid sätter på locket på syltburkarna och tandkrämstuben men
jag är på det viset. man kan väl åtminstonde diskutera sansat om han
nu älskar mig.
du säger att jag kan komma efter till firmafesten. som om jag ville
träffa dina arbetskamrater. Cicci har en mysig hemkväll med sin kille
och här sitter jag ensam. aldrig att jag går den där festen. det är
säkert bara en massa nördar där. och varför ska dom fira att ditt projekt
har blivit nerlagt? är de inte riktiga kloka?
och här sitter jag alldeles ensam. det kan vara jättekul det med.
jag kan visst klara mig utan sällskap, Frank, det är inte jag som är
omogen.
fast nu har jag nog suttit ensam här länge nog. lika bra att åka.
var fan la den där lappen med adressen till den där chefen festen är hos.
här är den. nej, det är bara ett kladdigt kvitto.
det måste vara den här lappen. jag kommer ihåg att Franks chef
heter Peter.
Gunilla
Jag hade tänkt börja skriva igen först på måndag, men jag
blev inspirerad igår när jag träffade en tjej som också
skriver dagbok på nätet.
Jag skriver detta hemma hos henne. Hon ligger fortfarande
och sover. Jag vaknade för att jag var hungrig och kunde inte
somna om. Allt jag hittade i köket var en burk gammalt snabbkaffe.
Kylskåpet var inte tomt, men det bästa bäst-före-datum jag hittade
på något paket var den tredje september. Hon bor inte här så ofta,
eftersom hon vanligtvis bor hos sin kille.
Fast hon gjorde slut med killen igår kväll på firmafesten
hemma hos Peter. Killen heter Frank, förresten.
Jag skrev om honom i december förra året och i januari i år.
Det är killen med den enorma skillnaden mellan självkänslan och
förmågan. (Det är självkänslan som är störst.)
Peter höll tal tidigt på kvällen, innan vi hade fått i oss så mycket.
- Ni undrar kanske varför vi firar att Franks projekt har lagts ner?
sa Peter.
Det hördes en kör av ja-röster samt ett nej från Yngve.
- Som tiderna är nu har vi inte råd att tacka nej till nya jobb, sa Peter.
För tre veckor sedan fick vi in ett nytt jobb som passar Frank som
fisken i vattnet. Första dagen är på måndag. På ren spekulation tog vi
jobbet. Allt tydde på att Franks projekt skulle läggas ned inom kort.
Men ni ska veta att de här senaste veckorna har känts svettiga innan
vi visste säkert.
Peter höjde glaset.
- Som vanligt är tajmingen fenomenal. Skål för Frank och det nya
projektet.
Hm, nu börjar det höras ljud borta från sängen. Dags att skicka
iväg det här mailet. Jag hoppas att Yngves nya
mail-till-dagbok-gateway som automatiskt klistrar in
inkommande mail i dagboken fungerar som den ska.
/Arne
jag är inte rätt person att skriva dagbok. det enda sätt jag kan
skriva på är spontant vad jag känner för stunden. om jag tänkt ut
va jag ska skriva i förväg är de så dödtråkit att jag inte orkar
skriva ner det. jag måste ha framstått som en idiot, som ännu
en urblåst blondin.
det stämmer inte. för det första är jag inte blondin. för det
andra kan jag tänka väldigt bra om jag bara inte försöker skriva samtidigt.
det där med att alla kvinnor har medfödd simultankapacitet stämmer
inte alls. jag tror vi får det när vi får barn. eller om vi tar jobb
som sektrerare och ska hålla reda på virriga manliga chefer, vilket
är nästan samma sak. jag inte vilket som är svårast. visserligen slipper
man byta blöja på cheferna, men å andra sidan tar de en i rumpan och
kallar en lilla stumpan och vill ligga med en så fort de fått lite
i sig. den där Peter skulle jag aldrig kunna jobba för. aldrig att
jag skulle
hm, jag har redan flutit ut. jag skulle bara skriva att jag slutar
skriva dagbok här. Arne får tillbaka sin sida. ja, jag vet att det
var Arne jag släpa hem till mig i fredags. jag har redan bett om ursäkt.
hm, jag menar för att jag låna sidan utan att fråga, inte för att
jag släpa hem han alltså. det står jag för. Frank vill jag aldrig se igen.
mitt slut står fast. jag hatar killar som ljuger för mig och det är fult att
sno arbetskompisars lösenord.
Good-bye från
Gunilla
P.S. Arne hälsar att han återkommer i morgon. D.S
P.S.S. har ni saknat Arne mycket? jag lovar att lämna tillbaka
honom i gott skick. lite träningsvärk i lår och magmuskler
dör han inte av. D.S.S.