|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Lördag 2000-07-29: Curiouser and curiouser
Jag drömde om Nick i natt. Trots att drömmen var klar lyckades jag inte se hur Nick såg ut. Hans ansikte tycktes befinna sig i skugga oavsett varifrån ljuset kom.
- Curiouser and curiouser, sa Nick.Jag vaknade.Vi var på Nicks kontor.
- Vad sa du? frågade jag.
Det var inte mina ord. Orden stoppades in i min mun och jag hade inget annat val än att låta dem komma ut.
- Jag menar att det blir underligare och underligare, sa Nick. Den där farsgubben har en annan lägenhet, en stor fin en, på Östermalm. Men han håller sig borta från sina gamla bekanta, även från sin egen dotter...
- Farsgubben? frågade jag. Du menar Lennart Persson?
Åter var det ord som stoppades in i min mun och som jag med förvåning uttalade.
Nick nickade och frågade:
- Har du hört talas om UFO-förbundet?
Det hade jag ju, men orden som lades i min mun var de här:
- Nej. Är det sådana där tefatsspanare?
- Jag är inte säker på vad de är, sa Nick. De tycks ta för givet att det kryllar av aliens runt jorden och de bara väntar på att vi jordmänniskor ska mogna innan de tar kontakt...
- En samling knäppskallar? sa jag.
- Kanske, sa Nick. Kanske är det bara en fasad. Kanske är det vad de vill att vi ska tro...
- Men vad har det här med Lennart Persson att göra? Är han med i UFO-förbundet? Och varför har han två lägenheter?
- Your guess is as good as mine... Lennart Persson tycks jobba för UFO-förbundet, med vad vet jag inte...
Nick tystnade. Han bläddrade i sitt anteckningsblock.
- Det var en miljonär som grundade UFO-förbundet som en stiftelse, fortsatte han. Han testamenterade alla sina pengar till stiftelsen. Du vet förstås hur svårt det är att få inblick i en stiftelses verksamhet. Jag har försökt... Jag har även luskat i den där miljonärens död. Polisen rubricerade det slutligen som olyckshändelse, även om omständigheterna var "underliga". Ja, det var det ord som användes i polisrapporten.
- Men vad tänker du göra?
- Jag måste ta mig in i UFO-förbundet, sa Nick. Du får gärna följa med, Kjell, och jag skulle uppskatta din hjälp, men jag varnar dig. Det kan bli farligt...
"Det är klart jag följer med" var orden som var på väg till min mun, men den här gången lyckdes jag framföra mina egna ord:
- Jag heter Arne.
Nick tittade på mig. Runt om oss löstes väggarna upp. Vi svävade i ett tomrum.
- Det är klart du är Arne, sa Nick. Jag är Nick. Jag behöver din hjälp. Du måste hämnas mig. Du måste sätta dit...
- Så du är...?
- Allt jag har kvar är minnen. Och en gås oplockad. Bara du kan hjälpa mig.
/Arne
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.