|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Torsdag 2000-07-27: Fri från skuggorna
Ännu ett minne. Tar de aldrig slut?
Jag är Nick. Jag är på väg till Hammarbyhamnen i min gamla bil. En bil följer mig.
Snart är jag fri från alla skuggor.
Det här var mycket större än jag trodde. Att tre män skuggar mig är tecken nog på det. Men redan farsgubbens lägenhet gjorde mig misstänksam.
Det var uppenbart att någon kommer dit och tar hand om posten, slänger reklam och betalar räkningar. Det var också lätt att se att kläder och toalettartiklar saknades. De kläder som fanns kvar var alla vinterkläder. Passet var också borta (han har ett pass - det har jag kollat upp).
På köksbordet låg ett kassakvitto som visade att någon hade köpt en resväska, en uppblåsbar nackkudde och en reseplånbok. Ingen av dessa saker fanns i lägenheten. Den uppenbara slutsatsen var att lägenhetsinnehavaren hade åkt iväg på en utlandsresa.
Den slutsatsen var lite väl uppenbar för att tillfredsställa mig.
Det var några saker som inte stämde. I badrumsskåpet låg en laddningssladd till en rakapparat, men ingen rakapparat. Han kunde ha glömt den eller sladden kunde tillhöra en gammal rakapparat som han hade kastat.
Kanske. Men i övrigt var ordningen i lägenheten i det närmaste pedantisk. Även i badrumsskåpet. Det som fanns kvar stod i prydliga rader. Skulle en man med ett sådant ordningssinne slänga en rakapparat utan att slänga sladden? Skulle han glömma sladden när han åker utomlands?
I vardagsrummet hittade jag en låda där han förvarade kvitton. Där fanns ett kvitto på en rakapparat som han hade köpt förra hösten.
Kvittot på köksbordet. Skulle han verkligen lämna kvittot där? Alla andra kvitton, förutom på daglivaror, låg i lådan i vardagsrummet.
Nu är jag framme vid min slutstation. Jag kör ut på kajen. Bilen följer fortfarande efter mig. Den stannar. Den är tillräckligt nära för att personerna i den ska se vad jag kommer att göra.
Våtdräkten har jag redan på mig. Cyklop, simfötter, lufttuber och andningsmask ligger på golvet framför främre passagerarsätet. Jag lägger upp allt på passagerarsätet.
I med ettan. Kör sakta framåt över kanten.
En hård stöt när bilen tränger igenom vattenytan.
Det blir genast mörkt. Strålkastarna lyser fortfarande, men de förmår bara lysa upp några ynka meter framåt. Vatten börjar sippra in.
Slutet på ett liv.
Början på ett nytt.
/Nick
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.