Onsdag 2000-07-26: Släng inte bort ditt liv Det här måste få ett slut. Jag är trött på alla minnen. Jag är Nick. Jag sitter i en bar, tillsammans med min gamle vän... Vad var hans namn nu igen? Hur kan jag glömma hans namn? Jag har det på tungspetsen... Kjell var det. Jag skuggas nu regelbundet av tre män. En av dem sitter två meter ifrån mig och döljer sig bakom en tidning. - Fan, Nick, du måste rycka upp dig, säger Kjell. Du ser för bedrövlig ut. - Som om du ser så mycket bättre ut. - Det är två år sedan hon lämnade dig. Du kan inte gräma dig och gräva ner dig i gamla minnen resten av livet... - Why not? - Hon kommer inte tillbaka. Inse det. Det är inget du kan göra åt den saken. - Vi byter samtalsämne. Ser du bruden därborta? Ser du vilka stora...? - Nick, för i helvete! Jag försöker prata allvar. - Jo, jag har förstått det... - Du måste ta tag i ditt eget liv. Här och nu. Ingen annan kan göra det. - Mitt liv? Vad är det för jävla liv? Bara en ändlös rad av dagar, den ena gråare och tristare än den andra. Man vaknar upp varje morgon och mår pyton, vare sig man vaknar ensam eller inte. Om man inte är ensam funderar på man på vad man kunde se i henne kvällen innan, och föraktar sig själv för att man aldrig lär sig. Som om det skulle hjälpa att ta tag i livet. Det bara flyr undan ju mer man försöker gripa tag i det. Jag är trött på livet, och jag tror att livet är trött på mig! - Gör det inte värre! Släng inte bort ditt liv! Gör något av det! - Jag gör precis vad jag vill med mitt liv! Jag är trött på dig och dina evinnerliga floskler! Du kan dra åt helvete! Jag vill aldrig se dig mer! Han reser sig och går utan ett ord. Jag köper en till öl och blir sittande med nedsjunket huvudet, stirrande rakt ner i botten av glaset. Vad bra han är - Kjell. Det är få som skulle klara att spela upp en sådan scen utan att den skulle kännas tillgjord eller övertydlig. Allt är klart inför andra och avslutande akten. /Nick
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad. |