|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Fredag 2000-07-21: Uppdraget
Allt jag har är minnen.
Jag är Nick. Jag är slut. Jag är en föredetting.
Två dagar har jag låtit flyta iväg sedan jag fick det här nya uppdraget att leta rätt på den försvunna farsan. Kanske är det vändpunkten. Min chans att visa att jag inte är uträknad. Och hur har jag utnyttjat den chansen? Vad har jag åstadkommit?
Ingenting.
Jag svarar mig själv: Don't despair. Du är fortfarande bäst. Lita på din intuition. Gubben har inte åkt utomlands. Det är slöseri med tid och pengar att konktakta de utländska detektivbyråerna. Lösningen finns här i Sverige. Du hittar den...
Bara idioter tror att det räcker med intuition. Det finns inga mirakler. Intuition är bara en gissning baserad på all tillgänglig information. Den måste kontrolleras, vägas mot andra fakta. De uppenbara lösningarna måste kollas först, om inte annat för att utesluta dem.
Ja, ja. Men du kan kontakta utlandet senare, om du inte hittar något i Sverige...
När jag redan har förlorat en massa tid? Lysande! Jag har ju knappt något att gå på. Allt jag har är...
Jag öppnar anteckningsblocket. Jag upptäcker att kaffet är slut och stiger upp för att hämta en tretår.
Vilka brudar som har satt sig där. Vet du vad du borde...
Fan, tur att det här är lugna Stockholm. I Staterna duger det inte att sitta försjunken i tankar och låta vem som helst komma och sätta sig utan att man märker något. Inte i mitt yrke i alla fall.
Vilka lår! Ser du naveln?
Koncentration! Jag har ett uppdrag och jag är ändå för gammal för dem. Vad har jag? En lista över de bekanta som dottern känner till. Inga direkta vänner tydligen. Vilka av dem går det att få tag i? Berra, före detta tobakshandlare. Eventuellt bor han i Spanien. Jonta, efternamn Karlsson eller möjligen Svensson, bor troligen på Söder. Suck!
Lägenheten då? Polisen vill inte bryta sig in. Någon betalar fortfarande hyran punktligt varje månad. Om jag skulle gå in? Det borde inte vara så svårt. De där gamla lägenheterna brukar vara lätta att ta sig in i utan att lämna några spår.
Kan inte den där bruden sitta stilla? De där guppande brösten distraherar mig.
/Nick
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.