|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-07-17: Serverrummet
Skönt att det är över - mysteriet med serverrummet. Fast något mysterium var det ju inte, bara en serie tillfälligheter.
Synd bara att jag inte själv tog mod till mig att gå in i rummet. Att jag skulle behöva ta Lena till hjälp. Inte för att jag ringde upp henne och bad om hjälp precis. Lena ringde mig igår och jag råkade bara säga något om serverrummet och som vanligt drog hon ur mig hela historien.
- Du tror väl inte att det spökar? frågade hon.
- Nej, inte direkt, sa jag.
- Då är det väl bara att gå in och byta den där lampan. Det gör vi. Jag kommer till ditt jobb i morgon.
Hon hade med sig en ficklampa och en tändare.
- Har du med dig glödlampan? frågade hon. Okej, låt oss få det här överstökat.
Vi gick igenom den skumma korridoren med ficklampan. Hon först med långa steg och jag en halv meter efter henne.
- Du ser, sa Lena. Inga som helst problem.
Framme vid dörren hejdade hon sig.
- Är du snäll och håller ficklampan? Den här dörren är tung.
Hon drog upp dörren och vi gick in i rummet. Ficklampan fungerade fortfarande. Jag blev stående vid dörren.
- Tänker du stå där hela dagen? sa Lena. Nu byter vi lampan. Var sitter den?
- Längst in.
- Kom då.
Sakta gick vi genom rummet. Lena först och jag efter med ficklampan.
- Konstigt, sa Lena. Vad svagt ficklampan lyser. Men jag antar att det är en synvilla för att rummet är så stort.
Rummet var inte särskilt stort. Men ficklampan förmådde bara lysa upp oss själva. Alla annat var insvept i ett kompakt mörker. Lena kom närmare mig, rörde nästan vid mig.
- Där är bortre väggen, sa Lena. Vi klarade det.
Då hördes en dov duns bakom oss. Så hördes ännu kraftigare duns vid mina fötter och det blev mörkt.
- Ficklampan! skrek Lena. Du tappade den!
- Dörren! skrek jag. Den gick igen!
- Ja, ja! Lugna dig! Jag har en tändare. Håll i mig så vi inte tappar bort varandra... Du behöver inte överdriva... Bara så vi inte tappar bort varandra... Nu tänder jag.
Lågan från en tändare flammade upp. I nästa ögonblick slocknade den.
- Det kan väl ändå inte blåsa här inne? Har ni så kraftig luftkonditionering?
- Jag visste inte att vi hade någon.
En ny låga flammade upp och slocknade.
- Lugn, lugn, sa Lena. Det är inte alls farligt.
- Jag är helt lugn, sa jag.
- Jag pratade med mig själv.
- Vi måste försöka gå mot dörren, sa jag. Den måste vara någonstans bakom oss. Vi måste...
- Vänta lite, Arne, jag har en sak till, om jag bara hittar den... Här är den.
En låga flammade upp.
Jag kunde tydligt känna en vind, men lågan höll sig levande.
- Jag trodde inte jag skulle behöva den här stormtändaren, sa Lena. Lånade den av en storrökare. Han säger att den aldrig har svikit honom.
Vi gick vidare fram till väggen.
- Är lampan hel? frågade Lena.
Glödlampan låg i bröstfickan. Jag skruvade ur den gamla och skruvade i den nya. Inget hände. Fortfarande lika mörkt.
- Ljuset tycks vara avslaget.
- Var sitter strömbrytaren?
- Vid dörren.
- Okej, vänta här så går jag dit och slår på den.
- Nähä du, jag följer allt med dig dit.
Hon tog mig i handen och så gick vi med långsamma steg mot dörren. Jag tryckte på strömbrytaren.
Det blev ljust i rummet.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.