|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-07-03: Ensam på kontoret
Det kändes underligt att sitta helt ensam på kontoret.
Jag visste inte om jag skulle tända belysningen eller inte. När det är liv och rörelse på kontoret tänker jag inte på belysning eller bakgrundsljud, men nu skärptes alla sinnen. Lysrörsbelysningen kändes ovanligt kall och hård. Det var bättre att slå av ljuset och förlita sig på dagsljuset som letade sig in genom de höga fönstren.
Ett tag kändes det bättre så, trots att det blev skumt i rummet. Jag lyssnade på alla ljud. Ljudhuvens fläkt. Ventilationens susande. Hissmotorns bas.
Jag blev sittande orörlig länge. Om jag rörde mig och gav från mig ljud kunde någon eller någon smyga inpå mig utan att jag märkte det. Satt jag stilla skulle jag höra allt som närmade sig.
Till slut tände jag ljuset och kom igång med dagens arbetsuppgifter.
Först på eftermiddagen kom jag ihåg modemproblemen jag hade under helgen. Jag knallade iväg till serverrummet, som ligger i bortre ändan av våra lokaler i slutet av en lång och vindlande korridor. Det finns varken fönster eller belysning i korridoren. När man går där blir det mörkare och mörkare ju närmare serverrummet man kommer. Ljusknappen till serverrummet sitter en halv meter till vänster om dörren. Man får treva sig fram längs väggen tills man hittar den.
Inte för att jag är mörkrädd, men det är ändå en stor skillnad på mörker och mörker. Det finns hemtrevliga mörker... och så finns det...
Klick! Inget hände. Klick, klick! Fortfarande kolmörker. Klick, klick, klick! Varför kunde ingen se till att det alltid fanns en fungerande ficklampa här?
Det hade en gång i tiden funnits en ficklampa, men någon hade lånat den. Jag lämnade serverrumet och gav mig ut på ficklampsjakt. I bästa fall låg den i någons rum. Fast först kollade jag proppskåpet. Ingen propp hade gått. Konstigt.
Någon ficklampa hittade jag inte. I morgon tar jag med min egen.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.