Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Torsdag 2000-05-11: Mysig hemmakväll

Ensam hemma igen. Tintin hoppades att hon skulle kunna komma hem tidigare i kväll. Än så länge har hon fortfarande chansen.

Förstrött tittar jag på bilderna som Tintin tagit med digitalkameran. Vad är tjusningen med att gå på porrklubb? Se men inte röra. Urtrist. Hm, där är någon jag känner igen. Jag kanske kan göra ett fotomontage med de här bilderna. Med han som... och den här bilden med hon som... Tintin åker i morgon. I morgon eftermiddag. Ska vinka av henne. Vad händer sen?

Vi låg länge och pratade i natt och visst pratade vi om framtiden, men samtidigt inte. Egentligen kom vi inte fram till något. Men bara att det kändes naturligt att prata med henne är ett gott tecken. Det var första gången som vi ostört bara pratade. Eftersom jag mest har sett henne i full fart på väg någonstans eller djupt koncentrerad döv och blind för omvärlden, hade jag undrat om jag skulle kunna hänga med i hennes samtalstempo.

Jag upptäckte en ny sida av Tintin: den lugna och eftertänksamma. Våra dagböcker var ett av många ämnen som vi halkade in på.

- Konstigt känsla, jag känner mig naken, utlämnad, sa hon. Jag menar, jag trodde inte att någon som jag kände läste dagboken. Helmut kan knappt läsa svenska och Mio tror fortfarande att Internet är en snabbt övergående modefluga. Plötsligt läser du allt jag skrivit och jag läser vad du har skrivit om mig. Och så har jag svårt att få ihop min inre bilder av dig. Bilden av dig när vi träffades första gången, med den där... jag menar din kompis...

Hon skrattade.

- Varför försöker jag ens vara diplomatisk? Älskling, håll med om att han är sliskig!

- Tja, det är han väl. Jag har inte funderat på honom i de termerna. Vad sa du om bilder?

- Bilder? Ja, alltså först bilden av dig när du sitter på krogen bredvid en okänd skånsk blodin, och så bilden av dig nu när du ligger bredvid en naken skånsk blondin som du nu känner lite bättre och till sist bilden jag hade av dig genom din dagbok. Jag försöker fortfarande fatta att det är samma Arne.

- Hm, är jag verkligen så kluven, sa jag. Jag kanske är som Doktor Jekyll och Mister Hyde... eller snarare som Doktor Banarne och Mister Arne...

- Tycker du inte att jag är kluven då? Hur får du ihop bilderna av mig?

Jag funderade innan jag svarade.

- Jag får nog inte ihop dem alls, svarade jag. Men du har inte skrivit dagbok så länge. Jag tycker det är en annan bild man får av dig i den del av dagboken du har skrivit här i Stockholm. Och så bilden av dig här...

- Hur då menar du?

Jag tvekade.

- Säg! Var ärlig, vilket intryck fick du av mig genom dagboken?

- Öh, jag trodde att du skulle vara hårdare... nästan hänynslös... förbruka män på löpande band...

Gapskratt. Kyssar.

- Och hur kom du fram till det?

- Mest var det för att du backade över din man.

- Jaså, den historien, sa hon. Nu var det faktiskt så här... Jag ångrar att jag alls nämnde saken i dagboken. När jag skulle skriva den fulla och sanna historien om hur det gick till... Nej, jag kunde inte helt enkelt... Det är egentligen min och Hubbes hemlighet, men det kan inte skada honom om jag berättar för dig, och då menar jag bara för dig, om du förstår vad jag menar. Allt började en vacker morgon när jag som vanligt...