|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Onsdag 2000-05-10 - kväll: Duellen
Ensam hemma. Jag har inte hört något av Tintin sedan hon körde mig till bokförlaget och hastigt presenterade mig för folket där. (Som tur är går det inte att köra så fort i stan den tiden på dagen.) Det var redan eftermiddag och flera av de viktiga personerna hade gått hem. Jag ska vara där igen i morgon bitti.
När jag kom till jobbet tidigare i dag hade Tintin redan kommit och hon och Peter satt i fikahörnan och småpratade - om nätdagböcker.
- ... bara för att jag skriver nätdagbok tror de att jag är webbexpert, sa Tintin. Men jag har ju fått hjälp av att göra dagbokssidorna av styvbrorsan, som också skriver nätdagbok, förresten. Och så läser jag ju en annan bra nätdagbok, lustigt sammanträffande, förresten... Han heter ju också...
Peter är nog den jag minst av allt vill visa min nätdagbok för. Han kanske inte uppskattar det sätt jag har beskrivit honom på, i synnerhet som jag inte har satt ut hans telefonnummer så att intresserade kvinnliga läsare kan kontakta honom direkt.
- Tjena, Peter! Tjena, Tintin! Du sa att det var bråttom?
- Ja, som jag just sa, sa Tintin. Det var ett lustigt sammanträffande att... Aj! Men Arne då!
- Förlåt, sa jag. Jag såg mig inte för. Du behöver alltså mig för ett jobb.
- Jag förstår, mumlade hon. Nu förstår jag... Visst behöver jag dig för ett jobb. Det är klart att jag skulle klara av det själv, men är jag säker på att du gör det mycket fortare.
Vänd till Peter fortsatte hon:
- Vi har visst inte kommit fram till prisfrågan. Det är bara fråga om ett par dar skulle jag tro.
- Och som jag just skulle säga, sa Peter, så är Arne en av de bästa jag har och han är för tillfälligt fullbelagd. Det är klart, att vi kanske kan skjuta upp några av jobben, men det är inte lätt...
- Men han har ju bara jobbat ett par månader här.
- Nja, det är nästan fyra månader, sa Peter. Men tiden är inte det viktigaste. En del kan hålla på med datorer ett helt liv utan att lära sig något, medan andra... Arne tillhör dem andra. Han är bra. En klippa.
- Jag vet, sa Tintin så lågt att bara jag kunde höra. Och priset?
Peter nämnde en timtaxa.
- Du inser förstås att för det priset kan jag få tre konsulter, sa Tintin. Och på köpet en projektledare för att hålla ordning på dem.
- Det kanske du kan om du letar länge. Men knappast om du vill att de ska börja nu i eftermiddag.
Det blev tyst medan Peter och Tintin såg på varandra, som om de bedömde varandras styrka.
- Jag kan också vara resonlig, sa Peter. Vi kan diskutera saken hemma hos mig, bara du och jag, över en bit god mat och ett gott vin. Jag är säker på att vi kan komma överens.
- Många kvinnor skulle inte tveka att tacka ja till ett sådant erbjudande på stående fot, och jag är säker på att många före mig har gjort så, men för tillfället måste jag avböja. Jag ägnar mig nämligen åt en sak i taget och då gör jag det helhjärtat. Just nu är det affärer som gäller.
Hon reste sig.
- Och nu har jag ingen mer tid att spilla här. Jag hade gärna sett att min gode vän Arne får jobbet, men jag är inte beredd att frångå mina affärsmässiga principer för den sakens skull. Speciellt som jag förstår att han är fruktansvärd underbetald här. Egentligen ser jag ingen skäl att han ska jobba här, jag kan lätt...
- Jag håller på att titta över Arnes lön, sa Peter och blängde på mig, redan till nästa lönerevision nu i juni...
- Så bra då. Adjö.
- Du vinner, sa Peter. Men var snäll och ring mig nästa gång du helhjärtat ägnar dig åt nöjen.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.