Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Lördag 2000-01-01: Det nya årtusendet

Att zappa mellan kanalerna under nyårsnatten och sedan somna på soffan är ingen höjdare. Drömmarna blir så konstiga.

Jag stod i kön till den förgyllda porten till det nya årtusendet. Porten stod öppen, men ett totalt mörker härskade i dess inre. De som fick lov att passera slukades ögonblickligen upp av mörkret.

Bredvid porten stod Boris Jeltsin, Lotta Engberg och Robert Aschberg. De bestämde vilka som fick passera. Jag visste att Jeltsin hade bestämt sig för att stanna kvar i nittonhundratalet. Jag visste lika säkert att Engberg och Aschberg som de sista skulle gå in det nya årtusendet och stänga porten efter sig. Hela tiden oroade jag mig för att porten skulle stängas innan jag hunnit fram och att trion vid dörren skulle anse att jag inte hade de egenskaper som det nya årtusendet krävde.

Framför mig köade bara par. Alla släpptes snabbt igenom. Jag visste att alla var programledare i tv. Sedan blev det min tur.

- Dig känner jag inte igen, sa Aschberg.

- De där glasögonen verkar komma direkt från sextiotalet, sa Lotta Engberg.

Jeltsin skakade bara trött på huvudet.

- Säg en anledning till att vi borde släppa in dig, sa Aschberg. Kan du sjunga?

- Nej, erkände jag.

- Du kanske är en IT-guru? undrade Lotta Engberg. Nähä, expert på champagne då?

- Nej, jag är laboratorieassistent.

- Är du expert på fyrverkerier? frågade Aschberg. Forskar du i resistenta bakterier? I datavirus? I cancer? I hembränning?

Jag bara stod där och skakade på huvudet.

- Jag ska ge dig ett råd, sa Aschberg. Klä dig lite bättre så kan du bli programledare i en av de tusentals nya digitala tv-kanaler som kommer att starta på andra sidan porten. Men du är inte tillräcklig bufflig och självsäker för att kunna ha ett eget program. Det nya årtusendet är även jämlikhetens årtusende, så du behöver en söt kvinnlig kollega. Fixa det så släpper jag in dig. Du har potential.

Irrade omkring på gatorna bland folkmassorna. Bara ensamma män och par så långt ögat nådde. Var skulle jag hitta en kvinnlig kollega? Lena, tänkte jag sedan. Men var kunde hon vara? Skulle hon vilja? Skulle hon tycka att det var för ytligt? Kanske skulle hon välja att stanna i nittonhundratalet?

En ännu hemskare tanke slog mig. Hon hade kanske redan gått igenom porten. Ja, klart att hon tog sig igenom utan några problem. Hon fanns någonstans på andra sidan. Hur skulle jag komma igenom?

Var på nyårsfest hemma hos Peter. Jag frågade honom om han visste var Lena var.

- Hon var här tidigare i kväll, sa han. Hur så?

Jag förklarade att jag skulle behöva hennes hjälp för att komma igenom porten.

- Fattar Aschberg ingenting? sa Peter. Du sa väl att du gör egna hemsidor och att du skriver nätdagbok och att du ska börja jobba hos mig?

Tillbaka på gatorna, på jakt efter porten innan den skulle stängas.