|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Söndag 2000-04-09: Den försvunne morbrodern
Tidigare i kväll brann en marschall på trottoaren utanför mitt hus.
Jag funderade på vem som hade tänt den och varför. Det var en dåre i bil som buskörde upp och ner längs gatan gång på gång medan jag tvättade igår. Kunde han ha kört på någon? Jag såg att det vid ett tillfälle var en folksamling längre ner på gatan, men jag såg inga uttryckningsfordon och inga tecken på att det hade skett en olycka.
Marschallen fick mig också tänka på morbror Birger. Det är på dagen nästan exakt fem år sedan han gav sig iväg på sin sista upptäcktsfärd. Jag minns honom mest från barndomen när han brukade berätta de mest fantastiska historier. Jag är inte säker på att han trodde på dem själv. Vi brukade kallade honom upptäcktsresande, fast egentligen var han väl arkeolog eller geolog eller något annat som slutade på log.
Lustigt nog träffade jag honom i Stockholm kort tid före hans avresa. Han sa att han skulle söka efter en okänd stam av amazonkvinnor. Han hade en förmåga att uttala sig så att man inte vet om han menade allvar eller inte. Det påstås att jag har ärvt den förmågan från honom.
- Okända amazonkvinnor? frågade jag. Borde de inte ha upptäckts?
- Nej, det är därför de är okända.
Sedan är han bara försvunnen. Det är ingen som ens vet i vilket land han försvann i. En del släktingar gissade på Amazonas (var annars ska man söka efter amazoner?) och polisen kontaktade också de brasilianska myndigheterna, helt utan result.
Jag ger inte mycket för Amazonas-teorin. Strax efter hans avresa, långt innan han ansågs vara försvunnen, drömde jag att jag såg honom i en djup ökenravin. Han var klädd i trasor och bad mig om hjälp. Redan då förstod jag att han inte skulle komma tillbaka, men jag sa inget till någon, eftersom jag på den tiden var omgiven av skeptiker som stod med båda fötterna fastspikade på jorden.
Skeptiker brukar avfärda sanndrömmar med att man bara minns de drömmar som slår in. De hemska drömmar som inte slår in glömmer man bort och pratar inte högt om. Nej, det kan väl hända, men har skeptikerna tänkt på en del hemska händelser inte har hänt för att den som drömde om den har avvärjt dem direkt eller indirekt? Då har drömmen varit sann vid någon tidpunkt och den har fyllt sitt syfte att förhindra det hemska.
Önskar bara att morbror Birger i drömmen hade talat om för mig var han befann sig, så hade jag kanske kunnat hjälpa honom.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.