|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Söndag 2000-03-26: Lokalsinne
En riktig karl frågar inte efter vägen.
Däremot kan han gå ner i tunnelbanan och titta på kartan. Jag skulle till Tulegatan, en av de där gatorna som jag har passerat massor av gånger utan riktigt lägga märke till var den ligger. Det visade sig att jag var på rätt sida av Olof Palmes Gata, men på fel sida av Sveavägen.
Nya undersökningar har visat att män har bättre lokalsinne än kvinnor. Det är ännu inte vetenskapligt belagt att kvinnor har lättare för att fråga efter vägen än män, men det verkar troligt att så är fallet.
Det är lätt att tänka sig hur båda egenskaperna har gått i arv från våra jagande förfäder. De som hade dåligt lokalsinne blev inte så långlivade och fick inte lika många barn som de som brukade hitta hem efter jakten. Egenskapen att kunna fråga efter vägen kunde inte heller ha varit så fruktansvärt användbar på den tiden. För det första är det frågan vem man ska fråga när man har gått vilse i skogen. För det andra är det frågan hur man ska få ett vettigt svar. Konsten att räkna var inte så utvecklad på den tiden, så vägbeskrivningarna kunde låta så här:
- Först går du väldig många träd rakt fram, sedan svänger du åt yxhandens sida och går väldigt många träd till.
Man kan tänka sig att den som förlitade sig på sådana vägbeskrivningar inte blev särskilt långlivad.
När det gäller generella manliga eller kvinnliga egenskaper är naturligtvis de indviduella variationerna väldigt stora. Jag har ärvt oviljan att fråga efter vägen, men jag har inte särskilt bra lokalsinne.
En av två är inte så illa.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.