Onsdag 2000-03-22: Koffeinbrist Det är kaos på jobbet. Kaffeautomaten har gått sönder. Allt vi har nu är en stor burk snabbkaffe som Peter personligen har köpt på Konsum och en gammal vattenkokare. Medan vi dricker snabbkaffe förhandlar Peter med automatfirman. Han har upprepade gånger berättat vilken bra deal han gjorde när han skaffade automaten. Haken var att kontraktet specifikt gällde den gamla avdankade kaffeautomaten så länge den höll ihop och ingen annan, vilket ungefär motsvarar ett rivningskontrakt på en lägenhet. Det är inte något som hejdar Peter. Han är den typen av person som skulle försöka få ett rivningskontrakt uppgraderat till ett fullvärdigt kontrakt eller försöka stoppa rivningen. Jag skulle också kunna tänka mig honom flytta till ett hus intill startbanan på Bromma flygplats och starta en aktionsgrupp för att lägga ner flyplatsen. Under tiden river Yngve och jag i en gammal webbsajt som gjordes av en person som har slutat. Man kan inte missta sig på att den ärade f.d. kollegan gillar Javascript. All action utspelar sig i fönster som poppar upp när man minst av allt anar det. För att webbläsarfönstret inte ska förefalla tomt och ödsligt innehåller det en uppmuntrande animerad Java-bild. Kunden hade accepterat och betalt allt detta. Det visade sig att det fanns några småfel, men "ingenting värt att bråka om". Det stora problemen började när de bytte webbläsare. Då ringde de Peter. - Man behöver inte tillämpa allt man har lärt sig på sina kurser i sitt första projekt, var Yngves spontana kommentar när Peter hade bollat över problemet till oss och vi hade tagit en första titt på sajten. Man kan spara lite till nästa projekt. De så kallade småfelen visade sig vara grundläggande designfel. Egentligen var det mycket lite av den bakomliggande funktionaliten som fungerade, och det som fungerade fungerade mest av ren tur, och det fungerade inte som kunden ville ha det. Peter sa att firmans rykte hängde på att vi fixade sajten. - Men försök att återanvända så mycket kod som möjligt, sa han. Gör inte om något i onödan. Yngve gjorde en snabb inventering av vad vi kunde återanvända och vad vi måste skriva om från början. - Äntligen, sa Yngve. Äntligen något som vi kan återanvända. Tio rader korrekt Perl-kod. Han satt tyst och stirrade på koden. - Fast det hade räckt med en rad.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad. |