|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-03-13: Samtal med Peter
Det var ingen överraskning att Peter ville prata med mig när jag kom till jobbet.
Jag hade förberett mig så gott jag kunde. Jag visste genom Lenas dagboksanteckning att mitt meddelande till Peter hade kommit fram och att han hade fått det i form av ett SMS-meddelande. Stefan hade inte varit säker på att jag skulle nå Peter, men tydligen hade jag prickat in honom när han åt frukost (jag har ju varit hemma hos honom en gång och jag kunde gissa vilken han tid äter frukost genom att räkna baklänges från den tid han vanligen kommer till jobbet).
Innan jag gick in till Peter hann jag byta några ord med Yngve.
Peter började med lösa antydningar om vilka problem det hade varit för att jag bara hade försvunnit så där. Det hade jag ett bra svar på:
- Yngve sa att det inte var några problem alls. Det var ändå mest hans skript som inte var klara och installationen hos kunden gick smärtfritt.
- Hm, kanske det, men du förstår väl att jag måste få reda på sånt här i förväg så att jag kan planera...
- Jag lovar att du ska få det nästa gång jag tar semester. Det här var ett undantag och...
- Apropå det, vad var det som var så viktigt att du måste ta semester med så kort varsel?
Den där frågan hade jag förväntat mig och länge funderat på vad jag skulle svara. I det här fallet kunde jag inte ens använda sanningen som ett absurt skämt för att få slut på vidare frågor, eftersom sanningen inte var lustig. Jag hade bestämt mig för att hålla fast vid att det var viktigt och att det var min privatsak och vägra att gå in på några som helst detaljer.
Chefen på mitt första jobb kunde bli otrevlig om man höll fast vid sin linje, men det fick mig alltid att känna att jag hade rätten på min sida och ännu envisare hålla fast vid min linje. Han var enkelspårig - han ställde samma fråga gång på gång tills han tröttnade och gav upp.
Peter är knepigare. Han är snäll och envis och försöker hela tiden hitta en ny vinkel att ställa frågan ur. Men jag kan också vara envis, och efter en stund styrde Peter in samtalet på ett helt annat ämne. Jag fick en känsla att den frågan var den viktigaste för honom.
- Stackars Lena ringde och frågade efter dig, sa Peter. Hon hade ingen om aning vart du hade tagit vägen. Fick hon tag på dig?
- Ja, det fick hon.
- Det var då för väl. Trevlig tjej. Känner du henne väl?
- Vi är bara vänner.
- Är det inte konstigt att hon är så ivrig att få tag i dig att hon ringer hit?
- Det är nog bäst att du frågar henne själv. Hur ska jag kunna veta varför hon ringde hit? Hon kanske ville höra din trevliga röst?
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.