Dagbok
Jag, Arne
Rollförteckning
Arkiv
December 1999
Januari 2000/2078
Februari 2000
Mars 2000
April 2000
Maj 2000
Juli 2000
Augusti 2000
September 2000
Oktober 2000
December 2000
Januari 2001
Februari 2001
Mars 2001
April 2001
Maj 2001
Juni 2001
Oktober 2001
Februari 2006
Annat
Bitis bilderbok

Arnes dagbok

Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson.
Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Måndag 2000-03-06: Inte minsta livstecken från Arne

Kära läsare!

Lena igen!

Inte minsta livstecken från Arne på hela dagen. Jag har sökt honom hemma och på hans nummer på jobbet. Hemma var det bara hans telefonsvarare som brydde sig om att svara. Jag börjar kunna meddelandet utantill vid det här laget.

Jag ringde sedan Yngve som Arne har nämnt i dagboken. Det enda han visste var att Arne hade semester. Det hade han hört från Peter.

Då återstod det bara att ringa den där Peter.

- Peter, svarade Peter. Nämen hej Lena, det var länge sen... Arne? Jag fick ett SMS-meddelande. Han var tvungen att semester minst en vecka... Ja, det var något viktigt... Och du och Arne... Jaha, ni är bara vänner. Ja, Arne är en trevlig kille, säkert en god vän... Apropå trevlig, du är ju en trevlig och intelligent tjej. Du kanske vill äta middag med mig...? Jaså, du har inte tid... När jag fick SMS-meddelandet? I morse. Kan jag ringa dig...? Jaha, du ringer själv om du får tid... Okej, hej då.

Sen ringde jag SS, fortfarande utan att få något svar. Då kom jag på att jag kunde ringa Namnupplysningen för att ta reda på vem som äger numret.

Aha, Stefan Saurkraut. Det namnet kände jag igen. Det var den där forskaren som Arne var utlånad till under en månad förra året. Arne hade skrivit på ett sekretessavtal, extremt strikt som han uttryckte det, och han sa aldrig ett ord till mig vilken sorts forskning det gällde eller vad han hjälpte till med.

Jag har träffat Saurkraut en gång, när han besökte vårt labb. Mest la jag märke till hans enorma kroppshydda. Näe, han är inte fet, bara kraftig och väldigt lång, väl över en och nittio. Dessutom är han helt skallig. Vid det tillfället hade han också ett blått öga. Någon frågade honom om blåögat.

- Äh, det är ingenting, sa han. Då skulle du ha sett de andra.

Han förklarade att det var ett gäng nynazister som tyckte att han var en förrädare, eftersom han hade ett fint ariskt namn och var naturlig skinnskalle. Han var som klippt och skuren att bli medlem i deras lokalförening. De blev purkna när han talade om för dem vart de kunde stoppa upp sin lokalförening.

Undrar om jag borde ringa polisen? Men Arne skrev i sitt SMS-meddelande att jag inte borde göra det: "Polisen kan ändå inte göra något". Hoppas att Arne vet vad han gör. Hör han inte av sig i morgon ringer jag i alla fall polisen.

/Lena


Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.

Valid HTML 4.01!