Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Söndag 2000-02-06: Förhandlingar

Lasse ringde mig igår. Jag sa genast att jag inte tänkte göra det till någon vana att vara bakfull på söndagarna.

- Vadå vana? Jag har varit ute på lördagskvällarna i tio års tid och inte har det blivit någon vana.

Han skulle träffa polarna på stan vid niotiden. Sigge skulle dyka upp. Varken jag eller Lasse har sett till honom på länge. Jag funderade på om jag skulle hänga med ändå och köra med bara-en-öl-varianten eller bara-mineralvatten-varianten. Nej, "bara en öl" blir snart "bara en öl till" och dricker man mineralvatten slutar man snart att förstå det roliga i vad de andra säger, i alla fall om man går ut med det här gänget som inte verkar ha någon botten när det gäller öldrickande.

- Okej, det är din huvudvärk, sa Lasse. Jag tänkte äta någonting på stan innan. Hänger du med på det?

Det hängde jag med på.

Jag har inte glömt Sheila, men jag hade inte längre något behov att prata om henne. Saknaden gör sig bara i undantagsfall påmind som en förlamande smärta i magen. Därför var det mest Lasse som pratade.

- Det är slut, sa han. Det där att be på sin bara knän är inte riktigt min grej, men jag åkte ändå till henne för att sondera läget. Tänkte att man kanske kunde förhandla.

- Men det gick inte?

- Nej, det var bara villkorslös kapitulation som gällde.

- Du kommer nog över det här och hittar någon annan, sa jag.

- Hon var speciell. Inte som de andra. Du! Jag har insett något. Alla andra var av samma typ. Utan egen vilja. De var nöjda bara jag gav dem blommor och presenter och någon överraskning då och då.

- Men det var ju du som valde ut dem, sa jag. Du har ju sagt vilka strikta kriterier du har för att välja...

- Ja, och jag har valt samma typ av kvinna hela tiden. Bekvämt i början, men jag tröttnade alltid på dem i längden.

Han stirrade ut i tomma luften.

- Anna var annorlunda, fortsatte han. Hon var den typ av kvinna jag har letat efter hela tiden. Hon hade verkligen egen vilja, men kanske för mycket av den varan...

- Men vad vill du ha då?

- Att hon vet vad hon vill, men att hon sedan är villig att förhandla eller idka byteshandel... Om jag träffar hennes mamma eller följer med henne på shoppingsafarie i Skärholmen borde jag kunna byta det mot en helkväll med polarna eller en mysig eftermiddag framför tv-sporten med öl och chips, och naturligtvis bekvämt oklädd i undertröja och kalsonger.