|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Fredag 2001-06-22: Skeptikern
Jag pratade med ISO-mannen om att bli kvantis, om det feta bankkontot när man kommer tillbaka.
- Kommer tillbaka? sa ISO-mannen. Man har inte lyckats vända processen...
- Men man är väldigt nära ett genombrott på det området, sa jag.
- Det har man varit i tio år nu. Lågt räknat.
Jag räknade inte med att stanna i nanolandet i ens två år, eftersom Komas piller snart borde sluta verka. Men jag hade hoppats att få med mig ISO-mannen som sällskap.
- Dessutom finns det skeptiker som tror att hela nanolandet och kvantdatorer är en enda stor bluff.
- Bluff? Det kan det väl inte vara...
- Inget skulle vara enklare. De som krymps ner blir ju så små att de inte längre kan ses med blotta ögat. Anta att det är bara är ett sätt att minska överbefolkningen. Anta att i stället för att krympa de frivilliga blir de slaktade, malda till köttfärs och sålda som hundmat...
- Snack, sa jag. Man har ju kommunicerat med krympta människor.
- Ja, via svepelektronmikroskop. Nano-folket, om de nu finns, lägger ut minityariserade bokstäver på en slät kolfilm, och vi läser dem med ett elektronmikroskop...
- Tror du att bokstäverna är förfalskade? sa jag. Att någon i vår värld har lagt dit dem med pincett kanske?
- Ja... nej, sa ISO-mannen. Jag menar att de är förfalskade. Men knappast med pincett. Det är mycket enklare att förfalska elektronmikroskopet. Man låter en dator generera bilderna. Man bygger in datorn i en låda med en massa konstiga knappar på. Man säger att det är ett super-duper-avancerat svepelektronmikroskop.
Skeptiker. Det hittar alltid på krångliga förklaringar för kunna misstro vad som helst.
Men jag vill inte ge av mig till nanolandet ensam. I morgon när Nano-styrelsen kommer på besök och söker frivilliga är det jag som tackar nej.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.