|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Tisdag 2001-06-19: Det rullar på
Företagsläkaren sa åt mig att inte ta några risker. När Komas piller slutar verka kommer jag tillbaka till min egen värld... troligen... och under förutsättning att jag fortfarande är vid liv.
Gudarna ska veta att jag inte tar några risker. Det går inte att ta några risker här.
Min jobb i det här arbetslägret är att rulla toalettpappersrullar, av den typ man köper i ekonomipack om tjugo eller trettio.
Först tyckte jag tempot var hårt uppdrivet, men nu går det som en dans. Det knepiga är att få rullarna att se riktigt tjocka ut. Högst tio meter papper får man använda per rulle - annars är man inne och knaprar på vinstmarginalen.
Det hjälper till viss del att hylsorna är extra tjocka. Men det finns gränser för hur tjocka hylsorna får vara. Konsumentverket har en regel om att hylsorna inte får ha så stort hål att en vuxen kvinna kan sticka i handen i den. Det står så i reglerna numera. Tidigare brukade pappersbruken demonstrera att hålen är så små att en byggjobbare inte får in handen i dem.
Med hylsornas tjocklek given krävs det en viss skickligt att snurra på papperet med många lager luft så att rullen ser tjock ut. Maskiner klarar det inte. Apor klarar det inte.
Jag är expert på det nu. Jag har fått mycket beröm för min uppblåsta rullar.
Men jag vill härifrån. Det finns inga utvecklingsmöjligheter på det här jobbet. Jag är villig att vilka risker som helst bara jag kommer härifrån. Jag kan till och med tänka mig att bli kvantis och bygga nano-datorer, bara jag kommer härifrån.
En kille jag träffade i soppkön berättade att som kvantis jobbar man på tvåårskontrakt. Eftersom man inte har någon möjlighet att göra av med pengar nere i nano-världen bland elektroner och kvantar återvänder man till den vanliga världen och sin normala storlek med två feta årslöner på bankkontot.
Det låter lockande. Jag måste höra vad ISO-mannen tror om det.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.