|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Fredag 2001-05-11: Tidsrymden
- Koma var den förste läkare som upptäckte denna enkla substans, sa företagsläkaren, som effektivt dämpar depression till synes utan biverkningar. Han lär ha tjänat grova pengar...
- Vilka är biverkningarna?
- ... trots att han sålde pillren så billigt... Biverkningarna? Jag skulle just komma till det.
- Förlåt att jag avbröt, sa jag.
- Det här kan bli en smula tekniskt, sa läkaren. Du kanske vet att tiden brukas betraktas som en fjärde dimension?
- Javisst.
- Du kanske inte vet att det numera är bevisat att det finns åtminstone tre tidsdimensioner. Vissa forskare, däribland Pierre Niskanen, anser att det kan finnas ännu fler, kanske till och med oändligt många...
Det här var inte vad jag väntade mig att få höra från en läkare.
- Vad har det här att göra med Komas piller?
- Mer än man skulle kunna tro, sa läkaren. Det är nu bevisat att våra hjärnor har en latent förmåga att förflytta sig mellan de olika tidsdimensionerna, men att vi normalt av ren självbevarelsedrift stänger av den förmågan. Vi väljer att förflytta oss längs en rät linje i tidsrymden för att undvika förvirring...
Förvirring var ordet.
- Öh? sa jag.
- Det är väldigt enkelt. Vi tar lagen om orsak och verkan som självklar, men den gäller i själva verket bara om man förflyttar sig längs en rät linje i tidsrymden... Hm, jag ser att det här kanske är svårare att förklara än jag trodde...
Det kunde man lugnt säga.
- Låt mig uttrycka mig så här, sa läkaren. De där pillren kan i sällsynta fall, som i ditt, få en person att tappa bort den linje han normalt följer genom tidsrymden. Vanligtvis landar han på en punkt i tidsrymden och följer en annan rät linje därifrån...
Jag sa ingenting.
- Jag ska uttrycka mig ännu konkretare. Eftersom du har besökt Koma vet jag ungefär varifrån du kommer. Du har färdats snett framåt i tiden. Du befinner dig i en nära framtid, som inte är den framtid du skulle komma till när du har blivit gammal, utan en sorts alternativ framtid som skulle kunnat har varit, från din synpunkt sett...
- Nån sorts parallell värld, alltså, sa jag, och samtidigt framåt i tiden...
- Så skulle man också kunna uttrycka det.
- Kan jag komma tillbaka?
Mina minnen från min vanliga verklighet kändes fortfarande suddiga, men kändes ändå som "hemma". Jag kände mig inte riktigt hemma i den här världen med programmerande apor som ville ta över Yngves jobb och Yngve som hade piercat hjärnan och Paula som ville ta över mitt jobb.
Doktorn svarade inte direkt.
- Jag kan inte garantera något, sa han. Troligen kommer din hjärna av gammal vana falla tillbaka och följa sin gamla räta linje genom tidsrymden när substansen har försvunnit ur blodet. Som du förstår vet vi väldigt lite. Substansen är förbjuden. All information är från intervjuer med patienter till de läkare som illegalt har sålt substansen. Vi vet att flera av patierna har återvänt till sina gamla tidslinjer...
- Så jag ska bara vänta och se? sa jag.
- Tyvärr har jag inget bättre råd. Jo, ett annat råd har jag. Se till att sköta jobbet. Jag har hört att det varit lite si och så med det på sistone. Det är en mycket otrevligt värld här utanför för den som är arbetslös. Ta inga risker. Kom i tid på morgonen. Jobba gärna övertid. Smöra för chefen. Var snäll mot aporna.
- Tack, doktorn, sa jag.
Ta inga risker, tänkte jag när jag vandrade iväg längs den långa korridoren till mitt arbetsrum. Ta inga risker.
Den här gången såg jag mig för var jag satte fötterna.
- Nämen hej Arne. Det var längesen.
Det var Paula. Jag höll på att gå rakt in i henne.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.