|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Onsdag 2001-05-02: Framtiden
- Du kan åka med, sa framtidsmannen. Vi har ett nedkast att plombera i närheten av ditt jobb.
- Reglerna...
En blick från framtidsmannen tystade ISO-mannen.
Vi gick uppför trappan upp till P-platsen på taket. Bilen visade sig vara en mörkblå Volvo. Den hade tydligen varit med ett tag, för vänsterdörren hade en buckla och det var rostfläckar längs kanterna till landningsställsluckorna.
Bilen steg nästan lodrätt upp mot molntäcket. Innan fönstren täcktes av grå dimma hann jag se att mitt hus inte var det högsta. Flera silverglänsade hus fortsatte ända upp i molnen. På något sätt kändes allt välbekant, även om jag samtidigt hade en känsla att det var första gången jag såg det.
En röd punkt dök upp på något som liknade en karta på instrumentbrädan.
- Vad var det jag sa? sa ISO-mannen. Vi måste ta det där först.
- Först släpper vi av Arne, sa framtidsmannen.
- Men...
- De hinner i alla fall försvinna. Ta't lugnt.
Jag slöt ögonen och försökte få grepp över situationen. Vem är jag? En bild av mitt jobb dök upp. Den såg ut som ett dubbelexponerat foto. Två personer på bilden framträdde skarpare än de övriga. Peter och Yngve. I bakgrunden satt en massa suddiga apor vid datorer. Jag såg några andra suddiga personer rusa förbi: Frank, Klas och Göran (från det stora företaget).
Jag letade vidare bland mina minnen. Jag hittade inget som förklarade vad männen pratade om.
- Vilka hinner försvinna? frågade jag.
- Dumparna, sa framtidsmannen. De som pressar ihop soporna i nedkasten med tryckluftsballonger för att kunna dumpa sina sopor...
- En sopis strök med förra veckan när han skulle tömma ett överpressat nedkast, sa ISO-mannen.
- Ja fy fasen, sa framtidsmannen, vilken jävla smäll.
- Kan man inte tömma lite oftare i stället för att plombera?
- Reglerna, sa ISO-mannen. Tömningstiderna är inplanerade sedan år tillbaka...
Framtidsmannen gav honom en ilsken blick.
- Regler och regler, sa han. Du får det att låta som om Gud skapade reglerna det första han gjorde. Vi skulle ändå inte hinna tömma fortare än vi gör, oavsett vad reglerna säger.
Nu kände jag i magen att vi var på väg ner. Vi hade lämnat molntäcket och var på väg ner mot ett stort tak med nästan varenda plats upptagen av bilar.
- Jobbade inte du med framtidsforskning? frågade jag framtidsmannen.
Min inre bild av framtidsmannen var nästan lika skarp som bilden av Peter och Yngve.
- Jo, det stämmer. Men det fanns ingen framtid i det yrket. Sopor kommer alltid att finnas. Sopor är framtiden.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.