Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Onsdag 1999-12-08: Självinsikt?

Det skulle vara lättare att skriva den här nätdagboken om det hände lite mer i mitt liv.

Då menar jag yttre händelser, som att jag gick på den och den festen, träffade dem och dem, pratade om det och det och så gick vi hem till den eller den och så... Men det händer ju aldrig.

Det mesta av det som händer mig händer i mitt huvud när jag utför mina arbetsuppgifter på labbet. Långvarig träning gör att jag inte behöver använda särskilt stor del av hjärnan för själva jobbet, oavsett om det är förberedelser eller att skriva protokoll.

Siffrorna som kemisterna rabblar far in genom enat örat och åker ut genom pennan i högerhanden utan att passera hjärnan. För det mesta kan jag tänka på vad jag vill utan att störas av arbetsuppgifterna.

Efter en incident som höll på att sluta riktigt illa, kopplar jag numera på hela hjärnan så fort jag håller på med farliga saker som syror eller virus eller när jag håller på med riktigt dyra saker, till exempel prov som har odlats i månader. Men det är sällan nödvändigt. Största delen av jobbet är pappersarbete och resten är rena rutinuppgifter.

Jag har inte så mycket gemensamt med mina arbetskamrater. Jag har slutat att berätta om mig själv och mina intressen. De få gånger jag har försökt har alla tittat så konstigt på mig. Sedan dess lever jag i min egen värld. Alla säger så och jag måste hålla med. Det är väl självinsikt?

Den enda jag pratar med är Lena. Jag vet inte vad hon får ut av att prata med mig.

Jag är fascinerad av henne. Hon är som ett isberg. Jag ser bara hennes yttre, den lilla del av isberget som sticker upp ovan för ytan. Vad finns under ytan?