Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Onsdag 2001-02-21: Nattlig kattjakt

Tydligen hade Göran gjort ett gott förarbete, för revisorn hade inga allvarligare anmärkningar.

En revisor med självaktning kan förstås inte gå från platsen innan han har hittat åtminstone något litet formellt fel. När jag hade suttit mer än tio minuter under bordet kände jag att jag absolut måste röra på mig. Då hörde jag revisorns röst:

- Aha!

En minut senare hade han gått vidare och jag kunde komma fram. Det lilla felet revisorn hade hittat var ett namn utan parenteser i ett dokumenthuvud. Eftersom dokumentet var elektroniskt (en webbsida) ska författarnamnet enligt reglerna stå inom parentes.

När jag hade skrivit gårdagens dagbokstext var det dags att lämna tillbaka katten som åter har bott ett tag hos mig. Som vanlig tänkte jag ta honom i min väska.

Den här gången var inte Bitis längre rädd för den stora yttervärlden utanför lägenheten. Han hoppade ur väskan. Fyra gånger. Fyra gånger fick jag fånga honom. Det blev svårare och svårare för varje gång.

Tredje gången kilade han uppför en brant slätt upp till tunnelbanan. Som tur var kunde han inte komma in på spåret. Under normala förhållanden är slänten för brant för att en vettig människa ska våga sig uppför den. Det svåra är inte att komma upp, utan att komma ner. Väl uppe plockade jag upp katten och påbörjade nedstigningen. Det gick bra nästan ända ner eftersom slänten var gropig och gräsbevuxen. Jag hittade hela tiden gropar som klackarna fick fäste i.

När det var två meter kvar var det halt och jag hittade inga bra gropar. Det enda att göra var att springa ner, vilket jag klarade utan att ramla.

Fjärde gången katten rymde var vid huset där kattägarna bodde. Där finns en sandlåda omgärdad av staket och buskar. Det var fullständigt omöjligt att fånga katten genom att jaga honom. Han kröp bara in under staketet eller buskarna.

Jag ställde upp ytterdörren och väntade ut honom. Till slut ledde hans efterforskningar av omgivningarna honom till dörren. Han tvekade om han skulle gå in. Jag närmade mig honom för att spärra av reträttvägen bakåt. Han sprang in i huset.