|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2001-02-19: Om djur och människor
Det första som möter en när man går in på det stora företaget är sorlet från kontorslandskapet. En av legenderna som cirkulerar på företaget är att speciellt känsliga personer som har jobbat länge på företaget från sorlet omedelbart kan pejla stämningen. En typ av sorl kan betyda att ett projekt är på väg att läggas ner, ett annat att det är fredag eftermiddag.
Jag tror inte på det där, men idag när jag kom till det stora företaget kände jag att det var något särskilt på gång. En liknande känsla som när man håller på kliva på ett getingbo. Min första impuls var att vända direkt.
Jag fick snart veta vilken typ av getingbo jag hade knallat in i. ISO-revision i morgon. De andra hade förberett sig i veckor. Göran såg förvånad ut när han fick syn på mig. Han hade trott att jag skulle komma först nästa vecka.
Jag fick en tjock bok att läsa igenom tills i morgon. Boken var "Hur du överlever en ISO-revision och har kul på samma gång". Jag hade hoppats att jag skulle hinna läsa stora delar av den på arbetstid, men på eftermiddagen var det ett obligatoriskt föredrag med en känd ISO 9000-expert som föreläsare.
Som jag fattade det är tanken med ISO-9000 att allt ska finnas på papper så att man inte lämnar något åt slumpen eller förlitar sig på att duktiga medarbetare ska klara biffen. I princip skulle man i ett isofierat företag kunna stoppa in apor och allt skulle fungera exakt som tidigare. I praktiken har vi inte kommit så långt eftersom man inte har lyckats lära apor att läsa. Forskning pågår.
Föreläsaren tog upp fler success stories. Den intressantaste handlade om bondgården som levererade dynga som råprodukt för "Odalbondens naturliga konstgödsel" (känt varumärke inom branschen enligt föreläsaren). Produktionen stördes före isofieringen av ojämnheter i både kvalitet och leveranstider, och Odalbonden hotade att säga upp kontraktet.
ISO-9000 kom som en räddande ängel. Efter isofieringen var utflödet av dynga jämnt och stadigt, och dyngans kvalitet höll sig på jämn nivå. Dessutom var både kor och lantbrukare nu utbytbara, vilket (föreläsaren betonade särskilt detta) var extra viktigt i tider av galna ko-sjuka.
Efter föredraget blev jag invigd i ISO-beredskapsplanerna. Göran visade på en planritning över våningsplanet vilken väg ISO-revisorn förväntades gå. Den som först blev reviderad skulle skicka röstmail till alla andra på våningsplanet med heta tips om vad som var viktigast att svara rätt på.
Vi sitter bra till. Revisorn kommer till oss nästan allra sist. Det lugnade ändå inte ner mig. Jag menar att alla tar det så allvarligt att man har gjort upp planer och förberett sig i veckor. Hur illa kan det vara att bli underkänd?
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.