|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Lördag 2001-02-03: "Viskande kurtisaner"
- Du där! Jag kräver en förklaring! Och se till att den är bra!
Efter två dagar i den trånga skrubben på bokförlaget är jag äntligen klar med de nya webbsidorna. Den här gången var konferensrummet utanför skrubben tomt större delen av tiden. Jag kunde öppna dörren och vandra runt ute i konferensrummet när jag behövde tänka.
Igår eftermiddag stod plötsligt den där lille ilskne mannen med rött pipskägg och hornbågade fyrkantiga glasögon framför mig.
- Äntligen har ni lyckas trycka klart min bok efter sju sorger och åtta förseningar, sa han, och vad är det första man får se? Va? Jag bara frågar! Förklara det här!
- Öh, jag...
- Titta själv.
Han räckte fram en inbunden bok till mig. Jag hann se vad det stod på framsidan innan han öppnade den och satte den under näsan på mig. Titeln var "Stilla flyter ån" med undertiteln "en berättelse om att gå över ån efter vatten". Författaren hette Percy Berghammar.
- Läs här, sa Berghammar och pekade på ett stycke.
Jag flyttade boken till ett bekvämare läsavstånd och läste:
Jag är illvaret i rödhakens nenie, som en dykarbagge strävar jag uppåt, ständigt uppåt, mot den blå månens dolda allvar. Nattskärrans klagolåt smeker den dansande vassen. En fluga kittlar mitt innersta öra, likt den sapfiska kärlekens gyllenrosa sari bland viskande kurtisaner.
- Nå? sa han.
- Det låter vackert, sa jag.
- Ser du inte felet?
- Nej.
- Herregud, människa! Det ska vara fuga! Fuga! En fuga kittlar mitt innersta öra. Är alla utom jag idioter? Ni har förstört min bok! Hela meningen försvinner! Det blir totalt obegripligt! Ni måste trycka om boken! Ögonblickligen! Annars går jag till ett annat förlag!
Jag räddades av att två av förlagets anställda kom in i rummet.
- Percy! Trevlig att se dig. Jag trodde du skulle komma till mitt rum. Jag satt där och väntade...
Jag smet in i min skrubb, men jag hade svårt att koncentrera mig på arbetet. Det var intressantare att följa samtalet därute. Berghammars mobiltelefon ringde och han gick ut i korridoren för att ta det.
- Det är inte tal om att trycka om hans bok.
- Verkligen inte. Hittills är det ren förlust.
- Inte ett enda pris har hans böcker fått. Inget Augustpris, inget Nobelpris. Inga recensioner i morgontidningarna.
- Borde vi inte dumpa honom?
- Hasse vill ge honom en chans till. Snart borde det vara dags för ett Nobelpris till en svensk författare. Det var längesen sist.
- Liten chans...
- Hasse anser att han har Nobelprispotential. Åtminstone språkligt sett.
- Det lär inte räcka...
- Nej, Hasse tyckte vi borde övertala honom att göra innehållet lite saftigare, gärna halv-pornografiskt. Det tycks gå hem, åtminstone när det gäller utländska författare.
- Sss, nu kommer han.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.