|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Tisdag 2001-01-30: Helgon eller djävul?
Jag var på väg till lektionen i snökunskap när Lasse kom gående mot mig.
Det var en helt annan spänst i Lasses steg än jag var van att se. Det var nästan som om han gick ovanpå snön utan att sjunka ner i den.
De andra bröderna drog sig undan. Jag stod ensam kvar.
Jag var beredd på allt. Jag skulle trott honom om han sagt att han var björnsonen och att alla mina synder var förlåtna. Jag skulle inte blivit förvånad om han hade lagt handen över min näsa och sagt att jag aldrig mer skulle lida av näsblod.
Jag var beredd på allt. Utom det han faktiskt sa:
- Jag sa ju att vi skulle få nytta av hårborttagningsmedlet.
-oOo-
Lasse ruskade om mig.- Vakna, Arne! Vad hände? Skrämde jag dig?
- Jag är okej, sa jag. Jag har bara sovit dåligt i natt.
Försiktigt reste jag mig. Jag var fortfarande yr.
- Och så tyckte jag du sa nåt om hårborttagningsmedel.
- Men det gjorde jag ju... Öh, du tänker väl inte svimma igen?
- Jag väntar ett tag med det, sa jag. Men försök inte inbilla mig att du sprutade hårborttagningsmedel på...
- Men det var precis vad jag gjorde, sa Lasse. Vad skulle jag göra? Visst är jag djurvän, men han ville ju äta upp mig. Jag tänkte bara skrämma honom. Jag sprutade rakt i nyllet... Då såg jag hur effektivt medlet var...
- Effektivt?
- Du skulle sett hur pälsen bara föll av. Tala om supermedel. Och du som klagade på att jag slösade bort mina pengar...
- All päls... föll av?
- Du skulle ha sett det. Snacka om generad isbjörn. Han bara stod där och stirrade på mig. Sen vände han och rusade in i sin grotta med svansen mellan benen...
Jag försökte föreställa mig en pälslös isbjörn med svansen mellan benen, men det gick inget vidare.
- Vad sägs om att åka hem? sa jag.
- Det blir nog svårt. De håller ögonen på mig. Fast väldigt diskret. Titta själv.
Det stämde. Jag tittade åt alla håll och hann se ett antal klosterbröder innan de kastade sig bakom hörn och snödrivor.
- Varför det?
- De vet inte om jag är djävul eller helgon.
- Va?
- De har inte bestämt sig för om de skaffa en ny isbjörn åt mig, eller om de ska utnämna mig till helgon. Högsta hönset här, predikanten alltså, är alldeles villrådig. Han har skickat efter självaste överprofeten för sekten. Innan han dyker upp vågar de inte röra mig...
- Då måste vi sticka innan han kommer... Vänta, jag hör något.
Flaf-flaf-flaf. En helikopter närmade sig.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.