|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2001-01-15: Två kloster
Lasse och jag träffades på ett fik igår.
- Saken var så gott som klar, sa Lasse. Jag pratade med högsta hönset på det där klostret...
- Abboten?
- Säger du det så. Nå i alla fall, sen började han undra om vi verkligen var lämpliga...
- Du frågade väl inte om det fanns några tunnlar?
- Vad tror du om mig? sa Lasse. Tror du jag är dum? Jag ställde väldigt diskreta frågor. Han fattade aldrig vad jag var ute efter. Fast sen tyckte han jag var för intresserad av vad som fanns utanför murarna och i källaren, och att det visade att jag ännu inte var mogen för klosterlivet.
- Så tråkigt då, sa jag.
- Sen ringde jag ett nunnekloster. Jag kallade mig Lara...
- Jag klär inte ut mig till nunna, sa jag.
- Vad är problemet? Dräkten döljer ju det mesta. Det där hårborttagningsmedlet är bara för säkerhets skull...
- Jag klär inte ut mig till nunna.
- Jag är säker på att jag hade kommandoran på kroken ett tag. Hon svalde mitt babbel om hur ogudaktig världen har blivit...
- Kommandora?
- Heter det inte så?
- Abbedissa trodde jag det hette, sa jag.
- Det kanske förklarar... Jag tänkte jag skulle smöra ordentligt, och så sa jag: bästa fru Kommandora. Efter det var hon som en omvänd hand. Kylig, väldigt direkta frågor. Kan det ha nåt med saken att göra?
- Det kan finnas ett samband, ja.
- Hon undrade varför jag hade så mörk röst. Jag svamlade nåt om en ärftlig åkomma och att alla kvinnor i vår släkt hade mörk röst och alla män ljus och pipig röst...
- Gick hon på det?
- Vet inte. Sen frågade hon efter mitt personnummer. Hon fick det. Vilken skada skulle det kunna göra? Vet du vad hon sa då?
Jag skakade på huvudet.
- Att det måste ha skett en ärftlig förväxling av personnummer.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.