|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Lördag 2001-01-06: Lasse tar tag i sitt liv
- Har du lägrat några brudar på sistone?
Det var en tröttare och dystrare Lasse än vanligt som frågade.
- Hm, inte helt nyligen... har du?
- Lika illa här. Långhelgerna blir min död. Kan inte politikerna som klagar på att det föds för lite barn göra nånting åt det och avskaffa julen?
- Alla barnfamiljer ser ju fram emot...
- Barnen, sa Lasse. Barnen ser fram emot julen. För alla andra är julen bara en massa måsten: mat, julgran, städning, ljus, julklappar, vara snäll...
- Nu är det i alla fall över, sa jag. Vi går mot ljusare tider...
- Julen är säkert okej uppe i dina hemtrakter. Där kan man ju ge sig ut på en skidtur. Slår vad om att man tar allt mycket lugnare. Man mjölkar korna som vanligt, matar grisarna, klappar katten och ställer fram gröt åt tomten. Sedan sitter man i stugan och käkar och tittar ut och ser hur snön sakta faller och så plockar man fram julklapparna. Eller hur?
- Hm, lite lugnare är det väl kanske, sa jag.
- Hon åkte hem till morsan redan på annandagen.
- Tråkigt...
- Hon ville aldrig se mig mer.
- Verkligen tråkigt...
Det var svårt att hitta något att säga, men jag tror ändå inte Lasse lyssnade.
- Kunde inte gå på Sigges nyårsfest. Sigge har blivit så tråkig sen han stadgade sig. Det var bara par bjudna.
- Jag satt också ensam hemma.
- I sista stund lyckades jag bjuda in mig själv på en annan fest, hos en kompis som brukar ha bra fester...
Han tystnade och tittade ner i sitt tomma ölglas. Det fanns ingen servitris inom synhåll.
- Det kunde ha blivit bra, fortsatte han. Det fanns några brudar som hade potential, om man säger så... Fröken, en stor stark tack!
- Jag tar också en, sa jag.
- Två av min gamla ex var där. Inte nog med. En annan brud påstod att hon kände igen mig, och att jag hade... Hm, jag kanske inte behöver gå in på detaljer. Jag tror de spred illviliga rykten om mig. Alla tre.
- Men du hade inte... gjort vad hon påstod?
- Jag minns inte. Hur ska jag kunna minnas alla...?
- Det kanske inte är så lätt.
- Verkligen inte. I år måste jag ta tag i mitt liv. Jag har funderat på något som jag inte har provat förut. Vad tror du om att bli munk?
- Vem? Du?
- Ja, och du, sa Lasse. Du kan hjälpa mig med en sak. Jag läste en bok när jag inte hade nåt bättre för mig. Disciplinen och bönerna skulle kanske göra mig gott, och dig med för den delen. Jag tror att man blir starkare och mer fokuserad...
- Men du är ju inte troende.
- Jag kanske blir det om jag ber varje dag, men det viktiga är den inre styrkan, bli fokuserad, bli en hel människa...
Jag funderade. Det här var något nytt. Fast kanske ändå inte.
- Är det allt du vill? Bli en hel människa? Vad tänkte du göra sen då?
- Jo, alla kloster har en hemlig tunnel, om man får tro boken. Jag tänkte hitta tunneln och...
- Vilken bok är det? Jag tror inte att alla kloster...
- Öh, jag kommer inte ihåg namnet på boken just nu. Jag får väl gräva en egen tunnel om det inte finns nån. Tid lär jag ha gott om. Boken var lite konstig. Lite för mycket blod för min smak...
- Blod? sa jag. I tunneln?
- Nja, mest i kryptan. Tunneln ledde till ett nunnekloster, och kryptan låg mitt i mellan. Munken i boken smög sig in i nunneklostren och rövade bort en nunna och satte på henne nere i kryptan. Innerst inne var det vad hon hela tiden hade velat, enligt boken, men först gjorde hon förstås motstånd. Blodet kom senare, när hon var helt galen i honom, men han...
- Men...
- Jag vet vad du tänker säga, Arne. Jag tänker inte röva bort några nunnor. Det är inte min stil. Det är inte så jag brukar fånga brudar. Jag är inte nöjd förrän det är hon som släpar ner mig i kryptan och sliter av mig kläderna...
- Men...
- Hajar du inte vilken utmaning det är? Du hjälper väl mig att gräva en tunnel, om det nu inte finns nån?
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.