Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Torsdag 2001-01-04: Yngve har ordet

Yngve här.

Jag råkade få syn de senaste gästboksinläggen med undringar om Frank. Arne sa jag gärna fick låna dagboken idag. Han hälsar att han var ute med Lasse igår och ändå inte hade tänkt skriva något.

Det finns två huvudtyper av människor inom IT-branschen idag: de självsäkra med otrolig social kompetens och nördarna med otrolig teknisk kompetens. Frank är ett ovanligt renodlat exempel på den självsäkra typen, med otrolig social kompetens och minimal teknisk kompetens väl undanstoppad i en mörk vrå av hjärnan. (De flesta IT-människor en blandning av dessa huvudtyper, vanligtvis med en lätt övervikt åt det ena eller andra hållet.)

Frank kommer att gå långt som Peter antydde. De närmaste åren kommer han att flyta runt på olika uppdrag, i olika projekt som läggs ner innan han behöver visa upp något resultat. Eller så hittar han personer som kan göra hans jobb medan han tar åt sig äran för det. Han hade lite otur på det senaste uppdraget. Projektet blev inte nerlagt och Arne ville inte spela med i rollen som spökkodare.

Efter ett par år glider Frank in i en chefsroll. Många tekniker har svårt att fatta beslut för att de virrar bort sig bland alla små detaljer. Frank har inga sådana problem. Ju mindre han vet desto snabbare fattar han sitt beslut.

Jag tycker fortfarande att Peter gjorde fel som anställde Frank. Han passar inte in i vår lilla firma. Det finns faktiskt konsultbolag som specialiserar sig på den typen av konsulter.

Astrantiase skrev i gästboken att hon vill bli verkligt bra på något. Jag förstår faktiskt inte varför hon vill det och vad skulle vara för roligt med att vara riktigt bra på något.

En del här på firman envisas med att mig guru. Det är jag absolut inte. Ett och annat har snappat upp under årens lopp, och en och annan bok har jag läst. Okej, rent objektivt kan jag kanske säga att jag kan lite mer än de flesta här på firman.

Men jag kan inte påstå att det gör mig lyckligare. Det har varit kul att lära mig det jag kan. Det är min behållning. Självkänslan är kanske något bättre nu än för tio år sedan, men det är högst marginellt. Franks självkänsla är ofantligt mycket större än min.

Någon kanske undrar: Är det inte kul med alla som kommer och ställer frågor? Är det inte kul att få glänsa? Svar: Den glansen har falnat för länge sedan. Det är alltid samma frågor som återkommer, ibland gång på gång från samma person. De flesta utnyttjar mig som ett levande uppslagsverk för själva slippa lära sig något. Det är faktiskt inte särskilt kul. Enda gången det är kul att svara på frågor är när personen frågar för att lära sig något. De frågorna känns igen på att frågorna efter hand blir mer och mer komplicerade. Det märks att personen har tänkt själv mellan frågorna. (Arne: Ja, jag syftar på dig.)

Pengar? Inom fem år kommer Frank att tjäna mycker mer pengar än jag gör.

Många frågar mig om man kan bli nörd eller om man föds till det.

Innan jag svarar på den frågan vill jag utrota en vanlig missuppfattning. Harry Potter brukar kallas för nörd. Varför då? undrar jag. Man blir inte nörd bara för att man har glasögon. Det finns t.o.m. nördar utan glasögon. Harry Potter sitter inte heller ständigt försjunken över böcker (Hermione gör det däremot). En riktigt nörd ägnar sig inte heller åt sport. Framförallt flyger han inte omkring på en kvast och fångar små flygande bollar.

Tillbaka till frågan. Man blir inte nörd bara för att man lägger sig till med de yttre attributen: Ovårdad klädsel, hästsvans (om man är kille), slutar duscha, slutar med deodorant och börjar livnära sig på Cola och Maryland Cookies. Personligen har jag droppat alla de attributen. Min tandläkare rekommenderade mig för några år sedan att jag skulle dricka mer vatten och mindre söta drycker. Jag duschar ganska ofta, använder deodorant och bär oftast rena kläder.

Att vara nörd är en läggning och livsinställning. Man är nyfiken. Man vill lära sig något nytt, och inte bara för att man behöver det i jobbet. Man ska lära sig det bara för att det verkar kul. Ju mer opraktiskt och onyttigt desto bättre.

Dålig självkänsla är inte nödvändig, men den kan vara en bra drivkraft för att ständigt tvinga sig själv att lära sig något nytt eller skriva ännu ett program som ingen behöver. Men, som sagt, förvänta er inte att självkänslan kommer att bli avsevärt mycket bättre. Det är inte grejen med att vara nörd.

Till sist, om man har ett bra läshuvud kan man studera och bli en bra tekniker och man kan fortfarande ha andra intressen i livet. Men att vara nörd är en heltidsysselsättning.

Tack för ordet, Arne. (Efter allt det här svamlet är det nog sista gången jag får låna den här dagboken.)

/Yngve