|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-10-23: Slutet gott?
- Ta det inte så förfärligt personligt, sa Yngve. Storföretag är alltid så där. De har ingen uttalad plan att för att kväva kreativiteten och göra allting krångligare - de bara gör det ändå. Alla är så fullt upptagna med att sköta sina egna jobb att de inte hinner fundera över om deras sätt att sköta jobbet sättar käppar i hjulet för alla andra.
- Du försvarar dem! sa jag.
- Aldrig i livet, sa Yngve. Jag säger bara hur det är. Jag vill bara ge dig ett gott råd. Har du sett en ångvält någon gång?
- Klart jag har. Hur så?
- Har du någonsin funderat på att ställa dig i vägen och se om du kan stoppa den med händerna?
- Nej... menar du att jag ska ge upp?
- Allt jag menar är att du inte ska ödsla bort dina krafter på småsaker. Det är ändå de som betalar för tiden som du har varit utan tangentbord. Du behöver inte ta åt dig skulden för den saken. Förresten, är det inte dags för dig att gå ner och hämta ut tangentbordet? Sa du inte att de öppnade tio?
Jag kilade ner till förrådet med det trasiga tangentbordet under armen och den ifyllda blanketten i bröstfickan. Förrådskillen tittade noga igenom blanketten. Sedan tittade han på tangentbordet.
- Är det här tangentbordet desinficerat? Jag tycker mig höra ett svagt sörplande ljud...
- Desinficerat? sa jag. Ni ska väl ändå kasta det?
- Här kastas ingenting. Här återvinns. Vi har en mycket strikt miljöpolicy.
- Kan ni inte göra rent det på samma gång som ni återvinner det?
- Nej, det måste skötas av en professionell desinfektör för att inte riskera att organismerna i tangentbordet blir resistenta. Vi har redan haft en del problem av det slaget...
- Finns det någon chans att jag kan få det nya tangentbordet idag?
- Visst, alla chanser. Gå bort till Desinficeringen på en gång och kom tillbaka hit sen.
Jag rusade genom de vindlade korridorerna och var snart framme vid Desinficeringen.
Stängt.
Tillbaka vid förrådet.
- Göra ett undantag? Nja, det brukar vi inte göra. Hur vet jag att du inte bara slänger det gamla?
Jag bara stod där. Fick inte fram ett ord. Skulle ha gråtit om jag inte hade lärt mig i skolan att stänga inne gråten, eftersom pojkar inte förväntas gråta. Försökte ta till mig Yngves ord, att inte ta det personligt, men orden hade ingen makt över känslorna. Det är bara ett ynkligt tangentbord. Jag klarar mig utan det en månad till om så skulle vara.
- Du behöver inte ta det så, sa förrådskillen. Jag antar att ingen skada är skedd om du får tangentbordet nu. Bara du lovar att få det gamla desinficerat och kommer hit med det första du gör på måndag morgon.
- Jag lovar, lyckades jag få fram.
Jag vandrade omkring en stund i de öde korridorerna innan jag gick upp till min plats med mina tangentbord.
Något var annorlunda. Folk stod i små grupper och småpratade. Ingen jobbade.
- Vad har hänt? frågade jag.
- Nätverket är nere.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.