Måndag 2000-10-16: Miljöombyte Jag var sen till jobbet i morse. Den förste jag träffade var Peter. - Kan du komma in till mig? sa han. När jag kom till Peters rum såg jag att Yngve var där. Peter talade om att mitt nästa uppdrag skulle vara på ett multinationellt storföretag. Jag trodde förstås att det gällde att göra webbsidor, men nej... - Va? sa jag. C-programmering? Visst har jag nosat på C tidigare, redan innan jag började på det här jobbet, men jag har aldrig förstått tjusningen. Skriva så mycket för att åstadkomma så litet och en oförlåtande krasch om man gör minsta fel, till exempel om en pekare pekar det minsta fel. - De klarar du galant, sa Peter. Yngve tar över dina kunder tills vidare. Något var lurt. Yngve tycker om C. Han tycker även det är kul att göra CGI-skript i Perl. Däremot är han måttligt förtjust i att koda HTML eller Javascript. - Jag behöver lite omväxling, sa Yngve. Och du har en chans att komma in på riktig programmering. - Jag är inte särskilt bra på C, sa jag. - Du är tillräcklig bra för det här jobbet, sa Yngve. De andra programmerarna kommer snart att se upp till dig som en guru. - Det tror jag inte... - Med din medfödda pessimism har du ett stort försprång... - Förlåt? sa jag. - Yngve har just gett dig en stor komplimang, sa Peter. - Alltför många programmerare är obotliga optimister, sa Yngve. De tror att programmet kommer att funka så fort de har kodat klart det, medan du närmast blir misstänksam om något verkar funka och så fortsätter du att testa tills du är säker på att det verkligen funkar. Jag som trodde det bara var osäkerhet, inte något att vara stolt över. - Det tog mig tio år att jobba bort min optimism, sa Yngve, och komma fram till den attityd som du har medfödd. - Du har potential, sa Peter. Klart du klarar det.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad. |