Söndag 2078-01-23: Sheila - Det är ingen bra idé, sa Sheila. Tyvärr. - Vadå? - To have sex. - Va? - Vad det inte det du frågade om? - Jag hade inte en tanke... Tydligen hade jag sagt något som hade fått en ny betydelse. Jag kunde riktig känna hur jag blev röd om öronen. - Sorry, sa hon. Jag vet ju att du kommer från en puritansk tidsålder. No bad feelings? - Puritansk? - I alla fall jämfört med nu. Det är klart, vi är inte lika vilda som på femtiotalet, jag menar 2050-talet förstås, men vi slår nog ändå ert berömda sextiotal med hästlängder. Jag räknade snabbt på hur gammal jag skulle vara 2050. Typiskt, inte ens född på sextiotalet, för gammal för 2050-talet. Min vanliga otur. - Men helt ärligt, vill du? frågade hon. Vi är direktare nu för tiden. Till och med din friend Lasse skulle anses som blyg och puritansk här... Hon såg på mig och tystnade. - Yes, sa hon sedan. Jag har läst din dagbok. - Hela? - Hela. - Då vet du jag allt vad jag kommer att göra, sa jag. Kommer jag att återvända till min tid? - Det måste du ju. Hon hade läst dagboken. Det borde jag ha fattat från början. Hur skulle hon annars ha känt till mig? - Lena, sa jag. Kommer hon och jag...? - Det minns jag inte, sa hon snabbt. Inget alls, faktiskt. Att det skulle vara så svårt att få lite raka besked om sin egen framtid. Först spärrade sidor och nu det här... Hon hade lutat sig närmare och hennes hand nuddade min underarm, förmodligen av en ren händelse. Jag fick svårt att koncentrera mig på hennes ord. - Men du behöver inte åka tillbaka än på ett tag, sa hon. Det vet jag. Jag sa ju att det var en dålig idé, men ändå rent teoretiskt... Vi har nästan en vecka på oss. Vi borde verkligen inte. Vi borde inte. Det är tre generationer mellan oss men ändå borde vi inte och jag kommer att sakna dig när du åker. I will. I really will. - Tre generationer...? - Det är knappast incest ens i lagens mening och vi är nästan lika gamla och there will be no child, of course. Actually, I am almost one year older than you. - Är du? - Det måste vara glasögonen, sa hon nästan för sig själv. I have never fallen like this before. Glasögonen och dialekten... - Vilken dialekt? Jag pratar rikssvenska. Det mesta av min norrlandsdialekt hade försvunnit under åren i Stockholm. Väldigt få personer kunde höra att jag inte var infödd stockholmare. - Och din puritanism, sa hon. Det måste vara din puritanism. Hon kom ännu närmare. - Oh, we really shouldn't. So if you mind, if you don't want, just tell me, tell me now, and we won't do it, I promise.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad. |