Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Onsdag 2000-10-04: Den blöta avskedskyssen

Karin frågade om jag ville följa med henne ut i världen.

Hon hade alltid velat resa, men hade alltför länge låtit sig påverkats av sina föräldrar som tycker att det finns så mycket fantastiskt att se i Sverige att det räcker för ett helt liv, som dessutom ansåg att folk i andra länder vanligen pratar obegripligt och äter sniglar, grodlår och möglig ost i stället för mat. För att inte tala om dansk pölse som inte alls ser ut som riktig pölsa, utan som en som en helt vanlig korv som någon har tappat i Falu rödfärg.

- Jag hyr ut lägenheten och tar första bästa plan från Sverige. Hänger du med?

Nej, jag hänger inte med. Jag kommer att sakna henne, men det låter för äventyrligt för mig. Bara åka iväg och hoppas att man hittar något jobb och någonstans att bo.

Det skulle inte funka. Hon har sin väg att vandra och jag har min. Man kan inte följa någon annans väg. Man kan bara hoppas att ens väg någon väg kommer nära någon annans väg någon gång livet. Det funkar inte med vägar som går åt helt olika håll, eller om en tar sjumilasteg och en lunkar.