Karin ringde idag och ville träffa mig och prata med mig.
Vad hon ville säga ville hon inte säga.
Jag visste att hon hade kommit tillbaka från andevärlden
eftersom det här mailet väntade mig när jag återkom från USA:
From: Karin
Subject: Tillbaka i ett stycke!
Värst vad du är oanträffbar då! Din dryga jobbarkompis, Yngve tror
jag han hette, sa att du och chefen är i Silicon Valley och gör stan osäker.
Som om det inte skulle räkna med jordbävningarna. :-)
Nu är jag äntligen tillbaka från MIN resa. Fan, det var som en hel evighet
att bo i det där rucklet tillsammans med den där näsvisa avbilden av mig själv.
Bara tjat och gnäll om alla sumpade chanser. Inte har jag sumpat några chanser.
Och så en morron vaknade jag helt ensam. Hon var borta, och så kom den där fåniga
blågrå anden inflytande och sa att det var dags för mig att åka hem.
Gissa om jag kände mig lurad. Finna sig själv! Jag har inte förändrats ett
dyft, är samma tjej som jag alltid har varit.
Fast jobbarkompisarna undrar vad som har farit i mig och varför jag aldrig
kan ta det lugnt och alltid måste gnälla på hur trögt allting är.
Att jag inte har märkt förr hur enbarmeligt tröga de är allihopa. De är nöjda
att låta livet flyta iväg ner i rännstenen så länge de får sina fikaraster
och fjuttiga månadslön.
Jag blir nog inte kvar länge på det här jobbet. Jag kvävs.
Nåt ska jag hitta på, vet inte vad än, men nåt blir det och det snart.
Nä, resan var inte bortkastad, jag är nog annorlunda, jag hade trott att det
skulle kännas annorlunda och att jag inte bara skulle märka det på att omgivningen
kryper omkring som löss på tjärat näver.
Vi får höras när du är tillbaka!
Kram!
Karin
Hm, jag tyckte anden sa något om balans. Det ska i alla fall bli kul att träffa henne igen. Tror jag.